Utvalt inlägg

“Ett högst opassande lefnadssätt”. Om dans och nöjen i Junsele 1871.

Uttrycket “ett högst opassande lefnadssätt” är hämtat ur ett skolrådsprotokoll som finns i Junsele kyrkoarkiv. Protokollet syftar på en anmälan där skolläraren Ritzén och Junseles ungdomar anklagades. Men vi tar historien från början:

Händelsen utspelade sig på valborgsmässoaftonen 1871. Åtta barn och ungdomar samlades på Böleshällan för lite trevlig samvaro under kvällen.

Hällan i Bölen
Hällan i Bölen ca 1925

De hade tagit med sig både kaffe och vin, och framemot 11-tiden beslöt de sig för att flytta sina förehavanden till skolan i Lillegård i stället. Självklart hade ingen av dem tillträde dit men det hindrade ju inte de festsugna ungdomarna. Sagt och gjort! Inne i skolhuset ställde man till med dans och lekar och under tiden samlades ännu fler pojkar och flickor utanför på skolgården. Somliga var berusade och man förde en hel del oväsen där ute. Det förekom även ”skjutande af lösa skott i luften med pistoler” och festen pågick hela natten.

Kyrkorådet såg naturligtvis inte med blida ögon på det inträffade och beslöt under sammanträdet i prästgården den 13 maj 1871 att uppmana föräldrar ”med kärlekens allvar förmana och varna för utsväfningar och köttsliga s.k. nöjen, såsom dans och nattlopp, hvilka alltid leda till otuktens befrämjande.” Den typen av nöjen ansågs ”själsmördande”. Man uppmanade även församlingen att anmäla alla lönnkrogar och brännvinsförsäljare. Krognästena skulle utrotas.

Som tidigare nämnts kom det in en anmälan som var ställd till skolrådsordförande Åkerstedt där skolläraren E. Ritzén anklagades för kortspel, dans och supande, dans till och med i skolsalen. Han skulle också ha försummat att hålla skola under första maj i Edens rote. Skolrådet hade möte samma dag som kyrkorådet och protokollet anger att ” Skolrådets ledamöter hade sig väl bekant, att angifvelsen var, Sorgligt nog ! Sann.”

Skolläraren kallades in dagen därpå för att få en varning men även chans att förklara sig.

Lillegårds skola
Skolan i Lillegård ca 1920.

Ritzén avsade sig allt ansvar för det inträffade och hävdade att han hade gjort det han kunnat för att avstyra ofoget. Han angav även fyra personer som tillställare av festligheterna: skollärarens egen son Nils Erik Ritzén, Salomon Sundius, Mårten Eriksson, alla från Lillegård och en arbetare Jonas Jakob Omberg från Liden. Skolrådet ansåg att Ritzén borde ha tillkallat hjälp för att driva ut ungdomarna från skolan. Eftersom de inte hade lytt hans förmaningar beslöt skolrådet att ungdomarna skulle infinna sig på kommande lördags kyrkorådsmöte. Även skolläraren skulle vara tillstädes.

Lördagen den 21 maj 1871 infann sig alla ynglingarna på kyrkorådsmötet utom Jonas Jacob Omberg som inte hade nåtts för att få en kallelse. Var och en förhördes och det framkom att Nils Erik tillsammans med Salomon Sundius och Jonas Jakob Omberg hade bjudit några bekanta, Lena Johanna och Lena Brita i Klockargården i Mo, Nils Anders Sundius, barn i Lillegård, Mårten Eriksson från samma by, Henrik Jacob Zetterström och hans syster. Som vi redan vet startade sammankomsten på hällan i Bölen men man nekade till att spirituosa begagnats.

Hällan
Hällan i Bölen är delvis bortsprängd i samband med att man lade om landsvägen och skogen har trängt sig på alltmer.

Hur det nu var med den saken får vi aldrig veta, vin räknas tydligen inte som starka drycker. Men hur gick det då för ungdomarna med tanke på deras ”vilda och beklagliga lefnadssätt”?

Något om ungdomarna 

Nils Erik Ritzén föddes i Stigsjö 1850. Växte upp i Lillegård, Junsele där fadern Erik var folkskollärare och modern barnmorska. Flyttade till Åhs (Åsmon) i Ådals-Liden 1877 som skräddare och bildade där familj. Nils Erik var folklivsforskare och meddelare till Länsmuséet Murberget. Författare till boken ”Ur öfre Ådalens folklif” tryckt i Sollefteå 1912.

Nils Erik Ritzén
Nils Erik Ritzén på äldre dagar

Salomon Sundius född 1853 i Lillegård Junsele som son till Nils Anders Sundius och Cajsa Nilsdotter. Han gifte sig med Inga Karolina Nilsdotter från Åsele och de kom att bosätta sig i Öfra Junsele. Som änkeman flyttade Salomon till Vallnäset Junsele där han dog 1918. Salomon var aktiv spelman och brukade spela på olika tillställningar med Spel-Jonas från Betarsjönäset.

Mårten Eriksson född 1842 i Mo församling. Mårten blev snickare i Lillegård, och kom att gifta sig med Anna Magdalena Hellström från Åsele. De bodde en tid i Kläppsjö men flyttade slutligen till Åsele 1885.

Jonas Jakob Omberg född 1837 i Ottsjön, Ådals-Liden som son till åbon Jon Persson och Magdalena Johansdotter. Han gifte sig 1873 med Margareta Jacobsdotter och blev bonde i  Tarsele, Junsele där han levde fram till sin död 1876.

Karl Magnus Zetterström född 1849 i Junsele. Han kom med tiden att bli bonde i Västertjärn, Junsele där han levde till sin död 1899. Gift med Katarina Ersdotter.

Lena (Helena) Brita Grundström född 1852 i Mo, Junsele som dotter till klockaren Olof Peter Grundström och Sara Jacobsdotter. Hon gifte sig 1874 med kronojägaren Lars Petter Lindberg och de hamnade så småningom i Medelpad.

Lena (Helena) Johanna Ljunglöf född 1852 i Mo, Junsele som dotter till bonden Eric Eliasson (Ljunglöf) och Märta Johanna Grundström. Hon tjänade först som piga i klockargården innan hon gifte sig med faktorn Johannes Svedberg. De blev nybyggare i Forsmo, Junsele.

Lillegårds skola
Skolbyggnaden i Lillegård finns kvar med oändrad exteriör så som den såg ut efter en tillbyggnad 1899. Den del som är till höger i bild är ursprungsskolan som den var när den här händelsen tilldrog sig.

Något om skolläraren

Erik Ritzén var Junseles första folkskollärare. Av tre sökande till tjänsten antogs han 1851 och fick börja med att hålla skola i Tara. Skolhuset på Fastmo i Lillegård var då fortfarande under byggnation. På grund av svårigheter att få ut lön flyttade han till Dorotea 1852, men återkom året därpå till Junsele och verkade  därefter som lärare på Fastmoskolan i Lillegård till sin pensionering 1881. Genom att man led brist i tillgången på folkskollärare under denna tid fick han även periodvis tjänstgöra på andra byskolor som t.ex. i Eden. Erik Ritzén var född i Stigsjö 1825 och gifte sig med barnmorskan Brita Kristina Ullstedt från samma socken. Efter pensioneringen flyttade familjen till Bölen där hustrun dog 1892. Erik kom att bo kvar i Bölen men dog hos sonen Nils Erik i Ås, Ådals-Liden år 1907.

—————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv. Kyrko- och Skolrådens protokoll 1871. KI:3:
 Renskrift av protokollen

Junsele hembygdsförenings bildarkiv
Göran Stenmark. Foto 2013

Kanske en Junsele-spelman?

Inventarienummer: M4891 Sakord: Bricka Material: Trä Teknik: Målat Säljare till museet: N E RITZÉN Brukare - Brukningsort: Sollefteå JUNSELE EDEN Tillverkare - Tillverkningsort - Säker: GULLSELEMÅLAREN Bricka, av trä. Rektangulär med avsmalnande hörn. Profilerad kantlist. Brickan i skärt med tvenne träd och sittande fiolspelare i brunt, grönt och vitt. Kantlisten marmorerad. Undersidan omålad och har tydligen använts som hackbräde. Målad av "den tokiga Gulselemålarn". L. 43,9 cm. Br. 27,6 cm. H (kanten) 2 cm. Eden, Junsele sn, Ångermanland.

Fotografiet ovan har vi fått låna av Länsmuséet Murberget och träbrickan uppges var målad av ”Den tokige Gulselemålaren”, Kristoffer Jonsson. Brickan skänktes till muséet av skräddaren Nils Erik Ritzén i Åsmon och den kommer från Eden i Junsele. Brickan har måtten 43,9 x 27,6 cm. Mycket tyder på att brickan bör vara målad någon gång under 1840-talet när Kristoffer var bosatt i Eden.

Vem är då den sittande fiolspelaren? Kan målaren ha skaffat sin inspiration i närområdet, i så fall fanns endast en spelman att välja på som vi känner till, nämligen Jonas Forssén som vid den tiden var bosatt på Eden. Det här vet vi förstås inte, det kan lika gärna vara någon annan eller en fantasifigur.

Mer om målaren:  ”Den tokige Gulselemålaren” hette Kristoffer Jonsson och en mängd målningar av honom finns bevarade på skåp och andra möbler, framförallt i Edens by. Han var även snickare och gjorde flera förstukvistar inom Junsele socken, varav två kända finns bevarade. Den ena finns på Ångermanlandsgården på Murberget och kommer ursprungligen från Eden. Den andra finns på en bryggstuga från Bölens by, som nu står på hembygdsgården i Junsele. Kristoffer, eller Kerstop som han kallades på bygdens mål, föddes i Gulsele, Junsele 1810 som son till nybyggaren Jonas Kristoffersson och hans hustru Eva Kristoffersdotter. ”Den tokige” har sin förklaring i att det i flera generationer fanns sinnessjukdom i släkten. Kristoffer gifte sig 1838 med Catharina Danielsdotter i Eden, och de kom att bli bosatta där. Kristoffer dog 1851.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vi önskar er alla en härlig advent, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!    Lena och Göran.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Källor:
Länsmuséeet Murberget, Härnösand
Junsele kyrkoarkiv
Elsie-Marie Svensson, Eden Junsele
Hembygdsminnen från Junsele. Malmquist m.fl. 1982

 

Bröderna Eriksson i Holafors

Bröderna_Eriksson_1
Bröderna Nicke och Olle Eriksson

I Holafors i Ådals-Liden, inte långt från gränsen till Junsele socken, bodde tre bröder som var spelmän. Nicke på fiol, Olle på fyrradigt dragspel och August på durspel. De var söner till torparen Jonas Viktor Eriksson och Petronella Sundvall i Holafors och modern var dotter till fiolspelmannen Olof Petter Sundvall i samma by.

Bröderna_Eriksson_2
Brödernas föräldragård i Holafors. Foto 2012.

De tre bröderna var i yngre dagar ofta ute och spelade på bjudningsdanser och andra evenemang, men med tiden blev det mest Nicke och Olle som spelade officiellt.

Per August Eriksson (August)

August-Eriksson

Torpare och durspelare. Född den 9 oktober 1887 i Holafors, Ådals-Liden.

Han gifte sig första gången den 20 november 1918 med bondedottern Lydia Kristina Mähler i Holafors. När hon föddes den 7 juni 1883 bodde föräldrarna i Omsjö i samma församling, men de blev med tiden bönder i Holafors. Lydia hade i 14 år före vigseln skött byns första postkontor som fanns i hennes föräldrahem. Torpfastigheten August med familj bodde på en avstyckning från svärfaderns hemman och heter Hagenbäck.

August och Lydia fick mellan 1919 och 1924 fyra barn tillsammans, Maj Valborg, Seth Bruno, Boel Gunborg och Gerd Torborg. Sonen dog redan 1921.

August_gård_1
Per August gård. Foto 2014.

Lydia dog den 10 februari 1927 av lungtuberkulos och 1930 gifte August om sig med skräddardottern Olga Andersson född i Tarsele 1888. De fick döttrarna Gun Birgit 1930 och Runa Margreta 1933.

Olof Johan Eriksson (Olle)

Olle_Eriksson_1

Torpare och dragspelare. Född den 23 augusti 1897 i Holafors, Ådals-Liden.

Han gifte sig 1929 med Alma Evelina Selin, kallad Lina.  Hon var född den 23 november 1899 i Gårelehöjden, Junsele. Dotter till landbonden Christoffer Selin och Anna Brita Jonsdotter

Olle Eriksson var timmerkörare med häst och paret drev ett litet jordbruk i övre delen av Holafors. Fastigheten hade de köpt av Olles föräldrar 1935, vilka i sin tur köpt den av Petronellas far Olof Petter Sundvall 1880.

I unga år spelade han och brodern Nicke ofta på bjudningsbaler och andra danstillställningar i närområdet. Bl.a. berättas att Olle spelade på en bjudningsbal i Fransåsen.

I familjen fanns Linas son sedan före äktenskapet, Alf Selin född 1921, samt parets gemensamma söner Allan 1929 och Alfons 1930.

Lina dog 1981 och Olle den 25 augusti 1982.

Nils Teodor Eriksson (Nicke)

Nicke_Eriksson

Fiolspelare. Född den 12 juni 1900 i Holafors, Ådals-Liden.

Ogift man som först bodde i ett litet rum i föräldragården hos sin bror Olle med familj. På äldre dagar bodde han tillsammans med systern Liberia, samt hennes son Tage Öhman i Holafors (”överbyn”) i en liten stuga vid Anders Persmon. En bit från gården fanns Holafors dansbana som kallades Tallbacken.

Den 16 juli 1968 blev Nicke inspelad av Märta Ramsten på Svenskt visarkiv. Han spelade då fyra låtar efter sin morfar Olof Petter Sundvall i Holafors. Låtarna hade Nicke i sin tur fått via sin mor som trallade dem för honom. Hon spelade även fiol.

Nicke_E_torp
Nicke och Liberias stuga vid Anders Persmon. Foto 2012.

Nicke var enligt flera som minns honom en sällskaplig person som hälsade på i gårdarna. Han ansågs vara en skojfrisk spelevink och berättade historier som ofta slutade med orden : ” Jäg tro jäg fåll ihop och dö”.

Nicke_och_Albin-Fjäll
Nicke Eriksson och Albin Fjäll

Nicke dog i Holafors den 20 augusti 1976.

—————-

Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Svenskt visarkiv
Äldre personer i Holafors och Gårelehöjden
Gunilla Modéen i Holafors. Dotterdotter till August. Äldre fotografier
Annagreta Eriksson Häggkvist i Holafors
Göran Stenmark. Foton tagna 2012 och 2014
Holaforsen: Berättelsen om en gammal by. Av Birger Sidén 1998

Hampe Nilsson i Lidgatu

Hampe Nilsson 1933

Fiolspelmannen Hans Olof (Hampe) Nilsson föddes den 4 februari 1868 i Jansjö, Ådals-Liden som son till torparen Nils Olof Olofsson och Märta Karolina Hansdotter. När Hampe var 11 år lämnade föräldrarna torparlivet i Jansjö för att bli bönder i Lidgatu.

Hampe var en av de tre s.k. ”Nils Olofs pojka”, tre ungkarlar som levde efter mycket gamla traditioner. Om deras sparsamhet finns många historier, både sanna och osanna, t.ex. har många äldre berättat att de stöttade torra granar i skogen, för det fanns ju en möjlighet att de kunde växa lite till. Måhända en av de mer osanna historierna. Flera personer vittnar om att det ofta var ”kura skymning” i gården om kvällarna när Hampe tog fram sin fiol.

Enligt spelmannen Arne Isaksson i Resele hade Hampe lärt sig låtarna efter sin mor som sjöng dem för honom, och hon i sin tur hade  hört dem av sin far, bonden Hans Abrahamsson i Norrmoflo.

Hampe med hästen
Hampe med en av gårdens hästar.

Bröderna som bodde på gården hette Per August 1873-1955 och Erik Viktor 1882-1969. Det fanns ytterligare fyra bröder, varav tre dog som barn, samt brodern Nils Andreas som emigrerade till USA 1891. En syster fanns också, Katarina Helena, som var född 1875. Hon flyttade till  Rå genom gifte med Olle Sjöström, men flyttade hem igen när denne dog 1950. På Lidgatus hemsida berättas att Nils-Olofs pojkarna då sa – Komma tillbaks?  – Nu när hon är ”utsleten”.

Nils Olofs i Lidgatu
Per August, Viktor, Hampe, modern Märta Karolina och pigan Betty Östin.

I Västernorrlands Allehanda den 17 Oktober 1968 fanns en artikel införd som berättade om brodern Viktor, och där nämns även Hampe.

Nils Olofs VA 1968

Hampe dog som ogift i Lidgatu den 9 november 1959.

Hampe_huset idag

Gårdens storstuga och ladugård skänktes 1996 till Lidgatu byalag som åren därefter genomförde ett omfattande restaureringsarbete.

——————-
Noter:
Vaggvisa från Ådalsliden
——————-
Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Svenskt visarkiv, inspelad intervju med Arne Isaksson i Resele 1968

Anita Berglund, äldre fotografier
Rigmor Altin, muntliga traditioner
Lena Eriksson, foto av huset 2013
Lidgatus hemsida

Rickard Sjödin i Röån

Rickard_Sjodin_1

Anders Rickard Sjödin. Diktare och sångare. Han föddes den 13 juni 1898 i Rö, Junsele som son till arbetaren och torparen Nils Johan Sjödin och Anna Erika Andersdotter.

Rickard föddes som sjunde barn av åtta i familjen och fick tidigt börja med flottning och i skogsarbete. Han växte upp på ett litet f.d. båtsmanstorp i Rö (Röån) som han senare kom att överta. Han gifte sig 1932 med Judit Amanda Eriksson från Långvattnet, född den 8 maj 1904. De fick 1934 sonen Nils Eric (Nicke).

Rickard_Sjodin_2
Rickard vid 20 års ålder.

Rickard började tidigt att skriva, både på mål och rikssvenska. Men som han själv berättat gjorde han det mest för skrivbordslådan. Det var nästan skamligt för en skogsarbetare att sitta och plita på med dylikt, men de gånger han själv låg ensam i skogskojor åkte pennan fram. Det blev dikter och en och annan visa också. Flera av hans dikter har senare tonsatts av olika personer. Bl.a. finns hans dikt ”Torparbruden” inspelad på singel av den i Sverige bosatte engelske trubaduren Fred Lane. I något fall har även Rickard gjort melodier, som t.ex. i hans Timmerkörarpolska.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Rickard_Sjodin_3
Flottning i Långbjörnsforsen, Ångermanälven 1956. Rickard är nr 2 från vänster.

Rickard_Sjodin_6
Rickard jobbade även en tid i tjärfabriken i Tågsjöberg. Han är nr 2 från höger i främre raden.

Rickard såg även värde i att teckna ner sitt eget livs och traktens historia. Ofta från den fattige arbetaren och torparens synsätt. Följande är hämtat från sonsonen Jerkers bok om Röån:

Klasskillnaderna får han lära sig redan som barn. Samvetsgrant vaktar Rickard böndernas kor, medan böndernas egna pojkar, hans jämnåriga, hålls för goda för det uppdraget. Han känner sig jämförbar med lössen som också lever på andra. Men bitter blir han inte, tvärtom vänder han sin situation till något positivt:

– Dä va e torparliv. Vi levde så dänne fritt å freskt, å frimodi va vi ållihop.

Rickard_Sjodin_4
Stugan längst till höger står där det äldsta huset stod och där Rickard föddes. Stugan på bilden byggdes av Rickard och där bodde sedan brodern Sigfrid som ogift. I bildens mitt är den stuga som Rickard och Judit uppförde.

Rickard blev änkling 1961 och som pensionär fortsatte han med sitt skrivande och deltog i studiecirklar och andra evenemang. Dit kan räknas studiecirkeln ”Bygd i förvandling” som Rickard ledde och resulterade i att en fin dokumentation om Rö och Tara byar gjordes.  Han var en händig man, och i slutet av 1960-talet åkte han till Danmark för att timra upp ett hus till en läkarfamilj.

1978 flyttade Rickard och hushållerskan Ulla till en lägenhet i centralorten Krånge, men så fort tillfälle gavs återvände han till torpet i Röån.

Rickard gillade ungdomar och var frikostig med att föra vidare och lära ut hur det var i äldre tider. Under 1980-talet deltog han vid flera arbetskvällar på Junsele hembygdsgård och ofta såg man honom bland de yngre medlemmarna. På frågan varför han föredrog att vara med de yngre sa han ;  – Dä ä ju dôm som skö läre säg, int dôm som redan vet

Rickard_Sjodin_5

Inför Rickards 90-årsdag 1988 lät sonen Nicke med familj trycka upp ett manuskript som Rickard hade liggande sedan tidigare. Det blev en bok som heter ”Vi byggde ett torp” och handlar om Rickard och Judits strävan på torpet.

Rickard dog den 30 maj 1991 nästan 93 år gammal.

Några dikter av Rickard:
Adventsmorgon vid Tarån
Den gamle flottaren i anläggningstider
En dåres dikt
Ensam i timmerkojan
Farväl till Långbjörnsforsen
Landsvägsidyll 1959
Lyckliga barndom
Resignation
Sjung sångare sjung
Skogarnas vagabond
Stor-Junsele (samtal mellan två Tara-gubbar)
Sommarkväll vid Betarsjön
Timmerkörarpolska
Torparbruden
Vargavinter
Vi buffer te boern

——————-

Mer information kommer så småningom.

——————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bild- och ljudarkiv
Jerker Sjödin. Röåborna: såna är dom : därför finns dom. Skylark, 2006
Diverse tidningsartiklar

Familjens fotografier
Britt Stenklyft. Foto av gården

Röåns hemsida

 

Familjen Gerdin i Mo

Gerdins stuga
Axel och Anna Gerdin med barnen Gustaf Adolf, Aurora och Rut utanför sin stuga i Mo ca 1920.

I ett torp i utkanten av Mo by i Junsele bodde målaren Axel Gerdin och hans hustru Anna Regina Molin. Axel var född i Gudmundrå 1868 och hustrun i Mo, Junsele 1867.

En konstnärlig och musikalisk ådra fanns i denna familj.  Axel Gerdin sägs ha varit omusikalisk, men däremot är han känd för sin vackra tavla av gamla kyrkan i Mo Junsele, som tryckts upp i en stor upplaga och finns i många hem.

Junsele gamla kyrka

Hustrun Anna Regina sägs vara den som det musikaliska arvet kom ifrån och hon var syster till fiolspelmannen Jonke Molin i Mo. De flesta av de sju barnen var musikaliska. Aurora var äldst och född 1893, sedan kom Axelina 1895, Vilma 1899, Signe 1902, Agnes 1905 (död i TBC 1913), Rut 1908 och Gustaf Adolf 1911. Vi vet att både Vilma och Signe spelade fiol, samt att Rut sjöng vackert. Gustaf Adolf spelade inte aktivt, men enligt hustrun Essy kunde han ta de flesta instrument i sin hand för att sedan hjälpligt traktera dem.

Gerdins gård
Gerdins gård i maj 2013. Foto: Göran Stenmark

Vilma Helena Gerdin föddes i Mo den 7 april 1899 och kom att bo kvar i byn till sin död den 27 oktober 1987. Hon gifte sig 1945 med muraren Erik Peter Molinder, men inga barn föddes i äktenskapet.

Vilma Gerdin
Vilma Gerdin 

I en intervju gjord ca 1960 av Gunnar Sellin, berättar Vilma om hur hon brukade ha med sig sin fiol när hon var i fäbodarna som piga. Även hennes make, muraren Erik Molinder, finns med under intervjun (ca 4 min).

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Vilmas gård
Vilmas gård i maj 2013. Foto: Göran Stenmark

Signe Erika Gerdin föddes i Mo den 24 januari 1902 och utbildade sig till småskollärarinna. Spelade fiol och orgel. Hon tjänstgjorde först inom Junsele skolområde där hon bland annat hade tjänst i Gårelehöjden. Hon flyttade så småningom söderut och blev gift den 12 juli 1947 med skräddaren Per Åke Robert Rammark. De kom att bli bosatta i Skövde där Signe dog den 25 december 1987. Inga barn föddes i äktenskapet.

Rut Hillevi Gerdin föddes i Mo den 19 augusti 1908. Hon gifte sig 1935 med mejeristen Johan Ivar Adolf Lund i Bolum socken, Skaraborgs län. De bosatte sig på Korsgårdens Mejeri i Bolum. Rut hade en mycket vacker sångröst och den kände sångaren Einar Ekberg var villig att lansera henne. Tyvärr drabbades hon av TBC och avled den 30 juli 1937. Vid tillfället var deras son Hans Arne endast 11 månader gammal.

Gerdin 50 ÅR
Fotografiet är taget år 1918 när målaren Axel Gerdin i Mo, Junsele fyllde 50 år. Platsen är troligen utanför Gerdins egen stuga. I bakre raden från vänster ser vi; Sara Nord, Nils Magnus Nord, Signe Gerdin med fiol, Augusta Kallin, Sara Molin, Anna Molin, ”Fäll-Hinke”, Vilma Gerdin, Anna Berglund, Axelina (Anna) Gerdin, Erik Jonsson, Sofia Jonsson, Karin Johansson som spelar cittra, samt med fioler Nicke Nord och Jonas (Jonke) Molin. Främre raden från vänster; Rut Gerdin, Axel Gerdin, Gustaf Adolf Gerdin och Anna Gerdin.

Torpet i Mo kom att övertas av sonen Gustaf Adolf som likt fadern var målare.

Gerdins stuga 2013
Gerdins bryggstuga 2013. Foto: Göran Stenmark

—————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bild- och ljudarkiv
Essy Gerdin i Mo, egna minnen.

Johannes Bertilsson på Hålla

Johannes Bertilsson

Bilden ovan som är fotograferad i Petter Jonssons ateljé ca 1915, visar Johannes som postiljon. Om det är någon person som levat kvar i Junselebornas medvetande så är det Johannes. Generationer har trallat på strofer ur hans visor.

Johannes föddes på Hålla efter Betarsjön den 15 juli 1884. Han var född utom äktenskapet, men fadern uppges i födelseboken vara arbetaren Bertil Bertilsson från Värmland. Johannes mor hette Kristina Helena Larsdotter och var från Grundsjö by i Vilhelmina.

På Hålla bosatte sig Bertil och Kristina i en liten trång stuga med ett rum och jordgolv. De levde av att Bertil arbetade i skogen, medan Kristina sålde fisk och gjorde nät. I hushållet fanns enligt flera sagesmän en liten ko. Det berättas att när kon en gång kalvat, så tog Johannes med sig kalven i sin säng för att den inte skulle frysa i den primitiva ladugården.

Johannes var liten till växten och hade ringa dragning till fysiskt arbete. Trots detta arbetade han tidvis både i skogen och i flottningen. Dessutom gick han under en tid till fots som postiljon till olika byar inom Junsele, mest Åkerbränna och Öfra, men även en period till Grundtjärn. Detta om han var nykter, för det hände allt som oftast att han blev för full.

Det som roade Johannes var att göra rim och skillingtrycksliknande visor, ofta med hårda ord mot bönder och skogsinspektorer, samt mot dem som på något sätt gjort honom någon oförrätt. Men det hände även att han skrev någon kärleksdikt eller visa. Tyvärr är många visor bortglömda och i de som finns kvar saknas ibland flera verser. En visa sägs ha bestått av 56 verser och varje vers handlade om en person i Junsele. Den som har blivit mest känd är nog den själbiografiska ”Ja föddes på Hålla”;

Ja föddes på Hålla, mellan grânern å tålla
borti Bertils skinnbålla, tjoflöjt äru me på den!
Ja låg där å skvålpe, tells morsan hade vålpe
Å så vart ja döft tell Johannes Bertils`n.

Hembränning var en hobby som han ibland idkade och 1922 åkte han samt tre andra personer, däribland Spel-Jonas, in i fängelse för detta. Efter frigivningen satte Johannes upp en skylt ” Tjära vänner! Här brännes och säljes! Johannes Bertilsson, Hålla”.

Johannes Berilsson

Johannes var även spelman. En historia från tiden i Junsele berättar om en trälåda som han satt strängar på. Han spelade även fiol och bl.a. skall han en hel natt någon gång under 1930-talet suttit och spelat med Jon Erik Öst.

Något gjorde att han år 1928 ville bryta upp från bygden och flyttade då till byn Bygdsiljum i Burträsk där han samma år gifte sig med Hedda Sofia Viklund. Deras första barn John Bertil Ingemar föddes i Bygdeå 1929 och deras andra son Karl Hugo i Bygdsiljum 1931.

J Bertilsson gift

Familjen hade det ganska knapert och Johannes livnärde sig med diverse arbete, bl.a. flottning. Situationen gjorde att barnen utackorderades och paret gick skilda vägar.

Johannes med familj

Bilden ovan visar Johannes med sin familj i Bygdsiljum. Till höger står en besökare från hembygden, Sigvard Andersson från Lillegård.

Johannes blev senare sjuklig och lam i ena armen på grund av en tumör. Han återflyttade till Junsele 1944 och kom att bo på gamla ålderdomshemmet i Bölen. Han gick under den tiden ofta omkring och nasade. Han återvände till Burträsk 1947 och blev där bosatt på ålderdomshemmet  tills han avled 1952.

Johannes hus idag

Bilden ovan visar hur familjen Bertilssons stuga i Bygsiljum ser ut idag. Bilden har vi fått låna av nuvarande ägaren Lennart Nilsson i Storuman.

—————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bild- och ljudarkiv
Göran Stenmarks efterforskningar
Äldre personers berättelser

Gottfrid Knutsson

Gottfrid

Foto: Bjärne Engholm

Johan Gottfrid Knutsson. Fiol- och dragspelare. Född den 9 februari 1882 i Lillsele, Junsele som son till arbetaren Kristian Knutsson i Valviken och Eva Lovisa Gustafsdotter i Lillsele. Eva Lovisa och Kristian gifte sig först 1885, varvid de bosatte sig i Valviken efter Betarsjön.

Ovanstående bild är fotograferad på gården i Valviken runt år 1920, men tyvärr är personerna på bilden okända.

Gottfrid spelade i unga år både durspel och fiol, men övergick på äldre dagar även till femradigt dragspel. Den 26 mars 1971 blev han intervjuad och inspelad på band av Svenskt visarkiv. Där berättar han om spelmanstraditioner i sin släkt, och nämner då sin morbroder spelmannen Nils Gustaf Gustafsson och sin morfarsfar Samuel Olofsson, efter vilken Gottfrid hade en gammal brudmarsch.

Här spelar den 89-årige Gottfrid brudmarschen efter morfars far. Inspelningen publiceras med tillstånd av Svenskt visarkiv:

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.


Han nämner även sin morfar Gustaf Johan Samuelsson i Lillsele, vilken var fiolspelman. Andra spelmän i denna släkt var Jonas Sjödin i Långvattnet och Agnar Nilsson i Ulfvik.

1906 flyttade Gottfrid från Valviken till Ruske genom gifte den 10 mars med Ingeborg Greta Svensson. Hon var född i Ruske den 1 januari 1880 som dotter till bonden Sven Petter Svensson och Stina Magdalena Nilsdotter. Där föddes Ingeborg Gretas dotter innan äktenskapet, Selma Lovisa, 1905 och dottern Signe Margareta 1908 som dog redan samma år. 1909 fick de i Ruske dottern Signe Ingeborg Margareta.

1909 flyttade familjen till Rusksand där sonen Nils Sigfrid föddes 1911, följd av Sven Kristian 1912, Eva Maria 1914, Anna Ottilia 1917 och Johan Ingemar 1920. I Ruskand stannade familjen till ca 1930 då de flyttade till Tågsjötorp som Kronotorpare. Redan 1938 överläts sysslan som kronotorpare till sonen Sven Knutsson, varvid Gottfrid med den övriga familjen bosatte sig i Krånge Junsele.

Knutsson hade en underfundig humor, vilket Mats Holmgren i Jansjö berättar om i sin Ångermanländska sammanställning över spelmän. Gottfrid satt en gång och läste i en tidning om att folk i sydeuropa fångar och äter småfåglar: ”Jä tyck dä skö itt vära mycke å äta på´n svôlä (svala) – men dä ä klart dä dom ät opp´n svôlä ä fäll som då vi vräk ti oss´n ansjovis”.
Knutsson var enligt Holmgren en kärnfrisk person livet ut, vilket tyvärr inte hans barn var. Han konstaterade: ”dä ä bärä klater vä kvadda, dom ä itt´na kry. Tänk att dom brås på käringa ållihop”.

Hustrun Ingeborg Greta dog  i Krånge 1952, och På äldre dagar flyttade Gottfrid till Lidtjärnberget mellan Backe och Jansjö i Fjällsjö socken, där dottern Selma Lovisa Forsberg och hennes make Henning bodde. På deras gård bodde Gottfrid i en liten stuga.

I ortspressen uppmärksammades Gottfrid i ett reportage 1970 av Bjärne Engholm för sin vitalitet.

Gottfrid Knutsson dog 1975 i Lidtjärnberget.

——-
Noter:
Enkelradig schottis
——-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bildarkiv. Gården i Valviken
Bjärne Engholm, Backe. Fotografier av Gottfrid Knutsson 1970
Mats Holmgren, Jansjö. Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän. 1994
Svenskt visarkiv
Sven Göran Knutsson, Tågsjötorp. Sonson till Gottfrid

Tord Johansson berättar

På Murbergets hemsida finns en inspelning från 1990 där Tord Johansson berättar om sina musikminnen. Bl a om Olle Westberg, Harald Granqvist, Amandus Edlund, Jonas Sjödin och flera andra spelmän. Han berättar också om sin gärning som upptecknare.

Läs mer och lyssna på inspelningen här.

Vi vill också passa på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!