Bröderna Nicke och Olle Eriksson
I Holafors i Ådals-Liden, inte långt från gränsen till Junsele socken, bodde tre bröder som var spelmän. Nicke på fiol, Olle på fyrradigt dragspel och August på durspel. De var söner till torparen Jonas Viktor Eriksson och Petronella Sundvall i Holafors och modern var dotter till fiolspelmannen Olof Petter Sundvall i samma by.
Brödernas föräldragård i Holafors. Foto 2012.
De tre bröderna var i yngre dagar ofta ute och spelade på bjudningsdanser och andra evenemang, men med tiden blev det mest Nicke och Olle som spelade officiellt. På de återkommande bjudningsbalerna i Mjösjön Junsele var de ofta anlitade spelmän och även på IOGT-logernas danser i grannbyarna ställde de upp som spelmän, vilken nedanstående bild ur en protokollsbok för logen i Gårelehöjden den 1 juli 1928 visar.
Per August Eriksson (August)
Torpare och durspelare. Född den 9 oktober 1887 i Holafors, Ådals-Liden.
Han gifte sig första gången den 20 november 1918 med bondedottern Lydia Kristina Mähler i Holafors. När hon föddes den 7 juni 1883 bodde föräldrarna i Omsjö i samma församling, men de blev med tiden bönder i Holafors. Lydia hade i 14 år före vigseln skött byns första postkontor som fanns i hennes föräldrahem. Torpfastigheten August med familj bodde på en avstyckning från svärfaderns hemman och heter Hagenbäck.
August och Lydia fick mellan 1919 och 1924 fyra barn tillsammans, Maj Valborg, Seth Bruno, Boel Gunborg och Gerd Torborg. Sonen dog redan 1921.
Lydia dog den 10 februari 1927 av lungtuberkulos och 1930 gifte August om sig med skräddardottern Olga Andersson född i Tarsele 1888. De fick döttrarna Gun Birgit 1930 och Runa Margreta 1933.
Olof Johan Eriksson (Olle)
Torpare och dragspelare. Född den 23 augusti 1897 i Holafors, Ådals-Liden.
Han gifte sig 1929 med Alma Evelina Selin, kallad Lina. Hon var född den 23 november 1899 i Gårelehöjden, Junsele. Dotter till landbonden Christoffer Selin och Anna Brita Jonsdotter
Olle Eriksson var timmerkörare med häst och paret drev ett litet jordbruk i övre delen av Holafors. Fastigheten hade de köpt av Olles föräldrar 1935, vilka i sin tur köpt den av Petronellas far Olof Petter Sundvall 1880.
I unga år spelade han och brodern Nicke ofta på bjudningsbaler och andra danstillställningar i närområdet. Bl.a. berättas att Olle spelade på en bjudningsbal i Fransåsen.
I familjen fanns Linas son sedan före äktenskapet, Alf Selin född 1921, samt parets gemensamma söner Allan 1929 och Alfons 1930.
Lina dog 1981 och Olle den 25 augusti 1982.
Nils Teodor Eriksson (Nicke)
Fiolspelare. Född den 12 juni 1900 i Holafors, Ådals-Liden.
Ogift man som först bodde i ett litet rum i föräldragården hos sin bror Olle med familj. På äldre dagar bodde han tillsammans med systern Liberia, samt hennes son Tage Öhman i Holafors (”överbyn”) i en liten stuga vid Anders Persmon. En bit från gården fanns Holafors dansbana som kallades Tallbacken.
Den 16 juli 1968 blev Nicke inspelad av Märta Ramsten på Svenskt visarkiv. Han spelade då fyra låtar efter sin morfar Olof Petter Sundvall i Holafors. Låtarna hade Nicke i sin tur fått via sin mor som trallade dem för honom. Hon spelade även fiol.
Nicke och Liberias stuga vid Anders Persmon. Foto 2012.
Nicke var enligt flera som minns honom en sällskaplig person som hälsade på i gårdarna. Han ansågs vara en skojfrisk spelevink och berättade historier som ofta slutade med orden : ” Jäg tro jäg fåll ihop och dö”.
Nicke Eriksson och Albin Fjäll
Nicke dog i Holafors den 20 augusti 1976.
—————-
Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Svenskt visarkiv
Äldre personer i Holafors och Gårelehöjden
Gunilla Modéen i Holafors. Dotterdotter till August. Äldre fotografier
Annagreta Eriksson Häggkvist i Holafors
Göran Stenmark. Foton tagna 2012 och 2014
Holaforsen: Berättelsen om en gammal by. Av Birger Sidén 1998
Ja det var här på Junsele spelmän som jag upptäckte Nicke, jag kom då att tänka på att han i början av sjuttiotalet låg i sängen bredvid min på Sollefteå Sjukhus. Jag minns honom som mycket humoristisk och spänstig för sin ålder, han bör väl ha varit 73-74 år gammal tror jag. Trots åldersskillnaden så hade vi mellan varven väldigt trevligt. På sommaren samma år for jag upp till Holafors för att hälsa på honom, Nicke var vid full vigör och vi drack kaffe och åt av mina medhavda bullar, tittade på omgivningarna, och mun gick som vanligt på Nicke hela tiden.
Sen gick det några år, jag arbetade på brandkårens alarmeringscentral, jag fick då, tror det var en Lördag kväll, ett samtal via dåvarande 90000 om en trafikolycka på bron vid Lasele, en skadad. Ambulans åker dit och upptäcker en man som kört omkull och in i räcket. Mopedisten som endast har lindriga skador körs till sjukhus för undersökning, polis som tillkallats böjer sig ner över den skadade och känner genast doften av starka drycker, polisen frågar då, har ni druckit en eller kanske flera supar, Nää je ha dröcke en hel sjuttifemma jäg.
När pojkarna kommer tillbaka till stationen så känner jag genast igen namnet, det var alltså Nicke.
Detta tycker jag att man kan berätta trots tystnadsplikt, det har i alla fall gått mer än fyrtio år sedan detta hände. Det är dessutom på begäran av Göran.