Ett av de allra äldsta föremålen som finns i Junsele hembygdsförenings ägo är en stubbe. Träslaget är ovisst, kanske är det en tall, och på två sidor av stammen finns bläckor. I den ena bläckan är årtalet 1683 inskurit. Stubben kom till hembygdsgården genom Magnus Jonsson, född 1854 på Eden. Var han fann den är okänt däremot vet vi att han fann den 1895. Stubben signerades då med M I 1895.
Vad är det för stubbe? Vad hände 1683 och vad var det man ville markera? Sannolikt är det en gränsmarkering, en rågång. Själva ordet rå betyder stång, alltså ett märke på marken som visar en gränslinje mellan socknar, mellan byamarker och så vidare. Landskapslagarna talar om sten, mark, merki eller rå.
1682 fick guvernören över Västernorrland anmodan av staten om att avskilja de västernorrländska allmänningsmarkerna från byskogarna. Staten ville veta hur mycket skog det fanns och var den skog låg som kunde disponeras för anslag åt järnbruken.
Kan stubben sättas in i detta sammanhang? Ja, kanske. År 1703 ritades en karta över byskogarna som gränsade till allmänningarna i Junsele. En av gränserna går från Rostån, rakt över Gärdselet och vidare upp till Kortingvattnet. Ett stycke från Gärdselet blir det ett knä på gränslinjen och kartan visar att det gjordes ett fast märke här. Märket fick namnet Nedervastmärket. Vast, i råmärkents namn, kommer från fornsvenskan och betyder tingsvittne. Nedervastmärket borde alltså betyda det ”nedre märket som fastslogs på tinget”. Kanske är vår stubbe just detta märke.
Namnet fanns kvar i junselebornas minne så sent som 1932 då det gjordes en landsmålsinventering i socknen. Vem minns namnet idag?
/Ulla