Även i år har en mindre avverkning gjorts på hembygdsgården. Denna gång för att rädda det nylagda spåntaket på bryggstugan från en alltför tidig ”död”. Kom gärna upp och titta på hur ett spåntak av handkluvet spån ser ut. Det är vackert!
/Ulla
I Västrabygden
Jag lärde mig efter branden i Borgå Domkyrka i Finland för några år sedan (när en överförfriskad yngling satte eld på det nytjärade taket) och därefter det nya skulle läggas, att det skulle vara spräckta spån – så att fibrerna var hela. Om man sågar spånen så öppnar man fibrerna och vatten sugs in.
Hur räddades domkyrkan? Jo av en smart brandkår! Som lät taket brinna upp! Man lät bli att brassa på med tonvis av vatten som skulle ha ödelagt hela 1300-talsdomen. För under spåntaket fanns ett valv som stod emot branden. Man använde sedan skum för att kyla ned byggnaden.
Detta tak är tillverkat av handspäntade spån av torrfuru. Torrfuran innehåller naturlig kåda och tjära och ska hålla i 50- 70 år. Det blev en dyr kostnad men utspridd över 70 år så betalade vi bara cirka 1000 kronor per år.
Det förra taket var av maskinellt kluvna spån och höll i cirka 25 år. Det var skillnad det.
Spåntak var den dominerande takbeklädnaden från 1860-talet fram till andra världskriget och gissa varför. Ja, det var för tillgången på billig, industriellt tillverkad spik!
Planer finns nu att till nästa år även förse fäbodstugan med liknande tak.