Alltsedan medeltiden fungerade landsbygdens kyrkbacke som mötesplats för sockenborna. Kyrkbacken var platsen för såväl handel och som för offentliga kungörelser.
Senare, under industrialismens första årtionden, flyttades mötesplatserna från kyrkbacken till de fria ytorna mellan köpmännens handelsbodar och hantverkarnas verkstäder: till torget.
Torget blev, så att säga, medborgarnas offentliga rum. Här ventilerades allt från skvaller till kommunala ärenden.
På fotografiet ser vi Handelsplatsen i Krånge vid 1920-talets slut. Främst i bild står anslagstavlan för offentlig annonsering. Bakom den syns bakdelen på en bil, kanske en T-Ford? Bilen har stannat vid pumpen för att fylla på bensin. En skylt på bageriets vägg annonserar att det är Pratts bensin som säljs. Mitt emot, på fotots vänstra sida, finns ännu en pump. Det är fotogenpumpen till alla de otaliga, osande lampor som fortfarande används i hemmen.
Mellan pumparna står en buss med släp. Kanske är det postbussen som fraktat varor och post från den nedre ådalen. Det är mycket folk i rörelse, till största delen män. Var höll kvinnorna hus? Det syns bara två på fotografiet.
År 1897 skrev Sollefteåbladet följande ord om Krånges centrum:
”Junsele går framåt! Å en areal omkring 90 meter lång och 40 meter bred finnas ej mindre än 4 diversehandlare, 1 manufakturhandlare, 1 fjärdingsman, 1 skomakare, 2 stickerskor, 1 urmakare, 4 skräddare, 1 kappsömmerska samt ett bageri och sodavattenfabrik. Då sämjan är god, är rummet stort…”
Enligt Sveriges Köpmannaförbund 1950 skulle en väl utvecklad centralplats ha butiker, samlingssal, konditori, bibliotek och biograf vid torget. Och sannerligen, nog var Krånge en väl utvecklad centralplats.
/Ulla
Bilen är den s.k. ”Postfärken” den omtalade bil som Nicke Stenmark använde i sin posttur mot Grundjärn under många år.
I Svenskt dialektlexikon, ordbok öfver svenska allmogespråket förklaras ordet ”färken” på följande sätt: färka betyder bland annat frukta, kanske var det så otrevligt att åka med postbussen så att man fruktade det. Ja, det var säkert inte vidare angenämt att färdas på dåtidens vägar.
Det går fortfarande att färdas med vanlig bil på gamla Grundtjärnsvägen mellan Djuptjärn och Överå.
Troligen för att vägen går på ”remmern”, en grusås. Det är en svindlande, resa backe upp och backe ned, med den vackra Ysjön och Sunnansjö by i väster. Man passerar också familjen Krages Ysterådammet, innan vägen svänger in mot Överå och man kommer ut på nuvarande allmänna väg.
Hur dåtidens allmänna färdmedel kunde ta sig fram här är nog en gåta. Läskigt måste det varit att åka buss här innan vägen lades om på 1950-talet.
Det här är verkligen ”turistvägen” nr 1 i Junsele.