Vid första anblicken av detta foto kan man tro sig vara förflyttad till den amerikanska Västern. Kanske är någon av männen Wyatt Earp, sheriffen som vi minns från barndomens filmer.
Nej detta är inte någon amerikansk nybyggarstad, detta är byn Krånge i Junsele socken. Året är 1901. Men nybyggarsamhälle, det stämmer. Blott tio år tidigare fanns på denna plats bara åker och äng. Dessa har nu förvandlats till, ett för tiden, modernt affärscentrum med ett myller av människor.
I byggnaden till vänster finns en handelsbod. Utanför, vid gavelväggen, ses järnspisar och delar till separatorer. Dessutom ser vi trälådor som varit emballage till det eftertraktade, amerikanska fläsket. Detta fläsk hade färdats den långa vägen från slakterierna vid Union Stock Yards i Chicago eller från Cudahy´s i Wisconsin och var skogsarbetarnas basvara. Tvåhundrafyrtio kilo fläsk i varje låda. En ansenlig mängd.
I diket: en tom silltunna. Det svenska självhushållet på landsbygden köpte vid 1900-talets början ytterst få förnödenheter: salt och kryddor, salt sill och torkad fisk. Förutom kaffe, socker, tobak och snus förstås. Den absolut nödvändigaste av dessa varor var salt. Saltet användes som konserveringsmedel för kött och fisk. Saltet kunde också vara betalningsmedel vid skogsaffärer. Det var värdefullt, oerhört värdefullt, och ett måste för den tidens självhushållare.
Bakom gruppen av människor ser vi bron över floddiket eller avloppsdiket som det kallades. Vägen till höger leder till den nedre ådalen, till Selsjöns järnvägsstation och till Skedoms ångbåtsbrygga, där driftiga entreprenörer hämtade varor och förnödenheter.
Fotot visar sju hus, fyra på vänster sida och tre på höger sida om nya landsvägen. Detta var Handelsplatsen. Resten av Krånge var fortfarande en bondby.
/Ulla
Huset närmast till vänster är det som senare kom att kallas Krantz-boa och användes senare som frisörsalong, först av Öjar Leding och under 1980-talet av Gunno Edlund. Numera rivet. Första huset till höger är fortfarande kvar, allas vårt ”Gretas”