|
Det var i maj 1871 som den inflyttade dalkarlen Smeds Eric Ersson skulle bege sig till Åkersjön för att fiska, och med sig hade han bl.a en mjärde och en spade. I den bäck som fungerade som sjöns utlopp mot Ångermanälven, skulle han göra vissa grävningsarbeten för att få en liten damm där mjärden skulle placeras. Väl framme vid sjön började Dala-Eric sitt arbete, och i början syntes allt gå bra. Vad han inte hade tänkt på, var att det denna vår var ovanligt mycket vatten i Åkersjön. När han arbetat några timmar hände något som han säkert själv inte kunde få någon klarhet i. Helt plötsligt började vatten att rinna runt om hans fötter, och han började snabbt att skyffla jord och grus för att stoppa flödet. Tyvärr syntes detta arbete vara förgäves, för vattenmassorna bara ökade och Dala-Eric såg ingen annan utväg än att snabbt ta sig därifrån. Nu gick allt mycket snabbt, och bakom den springande Eric hördes ett alltmer tilltagande dån. Väl uppe på fastare mark vände han sig om och såg den katastrof han åstadkommit. Hela den forna Åkersjön började tömmas på sitt vatten, och den bäckravin som ledde ner mot älven blev bredare och djupare för varje minut. Träd och jordmassor följde med vattnet, och i byn Mo på andra sidan älven blev man tidigt varse om det stigande vattenståndet i älven. En flodvåg sköljde upp mot stränderna, och flera lador följde med ut i älven och liknade mindre fartyg när de flöt nedströms mot Moön. Det blev en stor uppståndelse över denna händelse, och var den vettskrämde Dala-Eric gömde sig den närmaste tiden kände han nog bara till själv. Diskussionerna gick höga i Junsele socken de närmaste dagarna, och av Dala-Eric såg man inte ett spår. Efter en tid vågade han ge sig tillkänna för Bölens bönder, men tro det eller ej, så blev han nära på prisad för sitt tilltag. Saken var nämligen den, att bönderna i Bölen behövde mer åkerareal, och på den forna sjöbotten fick de ett ypperligt tillfälle att börja odla. Efter några år började man få ut de första skördarna i Åkersjön, och fler lador byggdes upp där. Men tydligen var inte denna sjöbotten helt perfekt som odlingsmark, för efter några decennier började allt fler att sluta bruka den. Så sent som på 1950-talet var ännu en del åkrar i hävd, men därefter har den forna sjön fått växa igen. Nu ser Åkersjön en ny framtid, och då gäller det motorsport och tävlingsbanor. Men vem var nu Dala-Eric? Jo! Han hette Smeds Eric Ersson, och var född i Bonäs by i Mora den 30 augusti 1822 och var son till soldaten Erik Ek och hans hustru Anna Andersdotter. Varför han och hans hustru Maja Stina Engel kom till Junsele, har jag ingen aning om, men de gifte sig i Sollefteå 1852. Från 1865 finns de i Hålla i Junsele, och skrevs sedan i Rusksand till 1868, då de flyttade till Rishålla. I Bölen finns de skrivna första gången den 2 november 1871, och då funderar man över hur detta går ihop med berättelsen om Åkersjön, som han skulle ha tömt i maj samma år. Det kan tilläggas att Dala-Eric och hans hustru var mormoner. Maja Stina avled i Bölen den 20 november 1890, och därefter noteras Eric som inhyses till omkring år 1900, då prästen har noterat honom som fattighjon. Han avled i Bölen den 30 mars 1904. |