Vad graven gömde

I många år berikade Pelle Henriksson våra lokaltidningar med skrönor och gamla historier från Junsele. På äldre dar gjorde han dock en verklig forskningsbragd.
När man 1969 började gräva grunden till nya klockstapeln på ödekyrkogården i Mo, Junsele stötte grävarna på en stor grav med tre kistor ovanpå varandra.

Pelle Henriksson kallades dit samt hembygdsföreningens ordförande Erik Jonsson. Den mellersta kistan granskades närmare och visade sig innehålla en åldrig man , klädd i en knälång rock med dubbel knäppning över bröstet. Det var många och fina knappar i rocken, och de förstod, att det inte var någon "vardagskarl". Kunde det vara en båtsman, en soldat? De tog prov av tyget i ytter- och innerrock och av knapparna. Det fanns även en slidkniv fastsatt vid kläderna med en lädertamp. Även den tog de rätt på, fast beslutna att lösa gåtan, vem den döde i kistan var. Arbetarna flyttade kistorna till ny plats på kyrkogården och fortsatte sitt arbete. Gåtan vem mannen i graven var lämnade inte Pelle någon ro. Kistan verkade gammal, den var gjord med yxa av en kluven, grov fura, inte brädor som sågats. Tre lingonblad hade han petat loss från kläderna. Den begravne hade tydligen avlidit sommartid. Nu blev det fart på forskningen, två seklers båtsmansrullor och soldatlängder genomsöktes men förgäves. Armemuseets experter på uniformer gav svaret, att det inte var militära plagg, och från Nordiska Museet kom efter en tid svaret, att det troligen gällde en högtidsdräkt för allmogen. Pelle tänkte på alla knapparna som glänste av gul metall i kanterna och det vita bröststycket med tennknappar under rocken. Det var ingen "vardagskarl", de klädde sig i grå vadmal.

Vem kunde man tänka sig i ett "fattigt Junsele, långt under fjället beläget"? Pelles tankar formade sig efter det uttryck riksdagsmannen Erik Abrahamsson i Bölen hade använt, när han som Sollefteå härads representant i bondeståndet framställt sina motioner, eller "besvär" söm det hette på hans tid, 1700-talet. Då fanns det omkring 200 personer i Junsele, riksdagsmannen borde förstås ha haft de finaste kläderna. Nej, nu gick fantasin för långt, han blev ju lagd i jord redan 1759.

Nu kom slumpen till hjälp! Vid besök i en gård med många gamla saker fick Pelle syn på en sliten, gammal bok. Det var en räkenskapsbok för kyrkan 1750 - 1850. Där hade präster skrivit in gåvor och testamenten, och han såg en notering om Grels Ersson från Bölen som dött genom drunkning. Han hade tagit båten för att hämta sin fru i Mo, som varit på sjukhus men nu återvänt. Han vinglade till och föll i vattnet, när han skulle dra upp båten och gå iland. Den 27juni 1817 hade han jordfästs, stod det i boken, och dessutom:
"Gåva i testamente av f. bonden Grels Ersson i Bölen en summa 25 Riksdaler Banco till kyrkans underhåll och 10 Riksdaler till fattigkassan.. .."

Men vad står här hopträngt på utrymmet för prästens namnteckning? "Oppgav salig Grels Erssons dotter Ingeborg att hennes älsklige fader jordats i sin lägerstad, svept i sin högstälsklige faders herredagsdräkt". Och därunder sockenpredikanten Erik Forsens namnteckning. "Den högstälsklige fadern" - det var ju Erik Abrahamsson i Bölen, byn på andra sidan älven, mitt emot kyrkbyn Mo. Han som planerat för ny kyrka i Mo 1763, och som skaffat första egna prästen till Junsele 1755. Det var alltså Grels Erssons grav från 1817 man stött på, och den märkliga dräkten var allmogeriksdagsmannen Erik Abrahamsson. Tidningen VA tillkallades, och där publicerades Pelle Henrikssons forskarbragd 1971. Dräktfragmenten har 1996 analyserats och konserverats av Riksantikvarieämbetet, och därvid har föremålens ålder från 1700-talet kunnat styrkas.

Dräktfragmenten är 11 stycken (5 foder). De består av ylle, flesta bitarna vävda i kypert. Ytterrockens framstycke av brunt ylle har stora knappar. Innerrockens två framstycken är vävda i tuskaft av mörkblått ylle. Knapphålen är tränsade. Handledsmudden av tätvävd tuskaft är mörkblå. Små smulor av knapparna har undersökts med röntgenspektrogram, så att de ingående metallerna kunnat fastställas. De består i huvudsak av mässing. De är fastsydda med en tunn läderremsa på baksidan. Kniven har behandlats så den ej kan rosta. På 1700talet visste man alltså i Junsele hur snittet skulle vara på en riksdagsmannadräkt. Man kunde även tillverka den från råvaran: spinna, färga, väva, bereda väven och sömma dräkten. Det kan nu visas i vår kyrka efter 250 är! Och där kan det påminna om den mest betydelsefulla person som funnits i Junseles moderna historia, Erik Abrahamsson i Bölen.

Gunnel Malmquist