Spökryttaren i Junsele
av Göran Stenmark

Spökhistorier och sägner är något som alltid har fängslat oss människor. I Junsele likaväl som på andra ställen finns en rik skatt av berättelser vilka har gått i arv från generation till generation. Jag tänker här förtälja om en spökhistoria från Krånge by vilken jag hört berättas många gånger av äldre personer.
Erik Danielsson, ägare till hemmanet Krånge nr 1, föddes 1812 som son till bonden Daniel Ersson och dennes hustru Karin Andersdotter. Som äldste son övertog han gården när fadern avled 1847. Han hade gift sig 1843 med Maja Kajsa Olsdotter från Bodums socken, och de fick två barn, sonen Daniel född 1843 och dottern Cajsa född 1847. Cajsa avled redan 1852.

På våren 1851 blev Erik Danielsson sjuk i lunginflammation, och något bot syntes inte att få. När han märkte att slutet nalkades kallade han på sin hustru för att ordna upp hur han ville ha det efter sin död. Bl.a fick de inte hålla någon riktig begravning innan slåttern var avklarad, utan endast frakta honom till gamla kyrkogården i Mo. Först därefter skulle själva begravningen få hållas. Erik dog den 18 juli och blev fraktad till Mo i väntan på att skördearbetet skulle bli avklarat. Några dagar senare, när slåtterarbetet avslutats för dagen, fick några män se en man som kom ridande på en vit häst. Den kom i riktning från Lillegård och passerade E.E Nilssons gård, varefter ryttaren vek av mot Danielssons gård. Hästen stannade bakom ett av uthusen där det fanns en slipsten, och ryttaren klev av och tog ner en lie som hängde på väggen. Då kände männen genast igen Erik Danielsson.
Han var klädd i sina vanliga arbetskläder; sommarbyxor, väst, röd skjorta, och en röd mössa med tofs. De såg hur Erik Danielsson började slipa lien, och det märkliga var att han inte använde något vatten, men inga gnistor syntes. Detta fenomen sågs vid flera tillfällen vid en viss tid på eftermiddagarna. De anhöriga tyckte att det var obehagligt och bad socknens själasörjare, pastor Salomon Sundius, om hjälp att få bort vålnaden.
En yngling vid namn Samuel Samuelsson ville följa med prästen fram till vålnaden, men fick inte. Denne yngling kallades "Lill-Sammel" och han bodde i en liten stuga ca 4-500 meter från Betarsjön. Det påstods att han sällan fick vara ifred på nätterna för oknytt som fanns i hans stuga. Lill-Sammel var religiös, och folk fäste sig inte så mycket vid spökerierna eftersom man ansåg honom som underlig.

Första kvällen Sundius ställde sig på vakt vid slipstenen kom inte något spöke, och det dröjde flera kvällar innan han fick träffa den osalige Erik. En afton när prästen var där kom dock skepnaden på samma sätt som förut och började slipa. Sundius går med händerna på ryggen fram mot honom och säger något som ingen annan hör. Skepnaden tittar inte upp utan fortsätter sin slipning. Samtalet fortsätter några minuter, varefter prästen går därifrån, och i det samma försvinner skepnaden. Hästen hade försvunnit i samma stund prästen kontaktat Eriks vålnad. Efter denna kväll visade sig inte skepnaden av Erik Danielsson. Det kan tilläggas att det inte fanns någon vit häst vare sig i Krånge eller någon annan by i Junsele på den tiden.