Jäg häls int på däg…

Oftast var de goda vänner när de två kom tillsammans, pastor Sundius, präst i Junsele mellan åren 1828-1869, och den myndige bonden A. Molund i Mo. Båda brukade ju de karga åkerfälten med den äran och när tid och tillfälle blev dem givna, satte de som intresserade fiskebröder lömska försåt för gädda och abborre i älven. Så en där uppbygglig fiskedag lade de nät i Märrgårdsviken. Allt var enbart ljuvlighet i inledningsskedet, men genom den ene eller bådas tjurighet blev fiskebröderna oense om en rätt så obetydlig fisketeknisk åsikt. Snart nog hettade det till ordentligt och väl komna ur båten var de ordentligt gramse på varann. De skildes så där buttert som kan komma ifråga vänner emellan och pastorn fick veta att någon förlikning hade då sannerligen inte ingåtts.

"Jäg kom inte å hälsä på däg mer", slog Molund fast med eftertryck.

Det blev söndagsförmiddag och på kyrkvallen stod flera bondgubbar och pratade i högtidlig väntan på präst och sammanringning. Pastor Sundius kom gående och fick en vördnadsfull hälsning från dem alla. Så ock av sin fiskekompis som stod med luvan i näven. Prästen kunde inte motstå frestelsen att ge igen. "Du Molund skulle ju inte hälsa på mig mer". Svaret kom snabbt: "Jäg häls int på däg, jäg häls på krägan (kragen). Inga brutna förbindelser där inte….