<\/p>\n
Kyrkberget bebyggs.<\/strong><\/p>\n Samtidigt som de f\u00f6rsta stadgarna skrevs b\u00f6rjade arbetet med att finna ett markomr\u00e5de d\u00e4r f\u00f6reningen kunde bygga upp en hembygdsg\u00e5rd. Att det blev just Kyrkberget var nog ingen tillf\u00e4llighet. Kanske hade Erik Jonsson, f\u00f6reningens f\u00f6rsta ordf\u00f6rande, redan tidigare sett ut platsen. Och d\u00e4r, f\u00f6rankrad i det svenska urberget, b\u00f6rjade f\u00f6reningen skapa sin dr\u00f6m om den norrl\u00e4ndska bondg\u00e5rden fr\u00e5n det f\u00f6rg\u00e5ngna.<\/p>\n F\u00f6r att klara den f\u00f6rsta ekonomin togs ett borgensl\u00e5n som tretton medlemmar i f\u00f6reningen gemensamt borgade f\u00f6r. I R\u00f6 fann man en s\u00e5 kallad halvkorsbyggnad, en byggnadstyp som var vanlig i detta omr\u00e5de under tidigt 1800-tal. Byggnaden k\u00f6ptes och flyttades v\u00e5ren 1933 till Kyrkberget. N\u00e4r f\u00f6reningen v\u00e4l var bildad och arbetet hade b\u00f6rjat kom erbjudanden om fler byggnader. Kanske k\u00e4nde \u00e4ldre junselebor att det gamla s\u00e5 kunde r\u00e4ddas undan en ny tid med nya m\u00e4nniskor och seder. Kanske ville ocks\u00e5 de nya, inflyttade junseleborna bli av med gamla byggnader och ist\u00e4llet bygga nytt och modernt.<\/p>\n Fyra \u00e5r efter bildandet fanns en skvaltkvarn uppsatt och inredd med kvarngubbens fiol h\u00e4ngande p\u00e5 v\u00e4ggen. Mang\u00e5rdsbyggnadens nedre v\u00e5ning var inredd liksom tv\u00e5 h\u00e4rbren och en flaggst\u00e5ng. Dessutom var n\u00e5gra \u00e4ldre f\u00f6rem\u00e5l sk\u00e4nkta till f\u00f6reningen.<\/p>\n De st\u00f6rsta utgifterna under de f\u00f6rsta \u00e5ren var arbetsl\u00f6ner, material och s\u00e5 betalning f\u00f6r de tr\u00e4d som v\u00e4xte p\u00e5 omr\u00e5det och som skulle l\u00f6sas av f\u00f6reningen. D\u00e4rtill kom avstycknings- och lagfartskostnader. Finansieringen skedde dels med borgensl\u00e5net, dels med \u00e5rliga hembygdsfester. Festerna gjorde s\u00e5 att f\u00f6reningen vid varje \u00e5rs ing\u00e5ng hade ett mindre kapital till godo. F\u00f6reningen hade \u00e4ven f\u00e5tt n\u00e5gra lador, ett portlider, en bagarstuga, ett kokhus och en matbod. De stod dock \u00e4nnu kvar p\u00e5 ursprunglig plats i v\u00e4ntan p\u00e5 b\u00e4ttre betalningsf\u00f6rm\u00e5ga hos f\u00f6reningen.<\/p>\n <\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Trots att hembygdsg\u00e5rden l\u00e5ngt ifr\u00e5n var f\u00e4rdig kom bes\u00f6karna och Erik Jonssons v\u00e4lvilja visade inga gr\u00e4nser. Villigt st\u00e4llde han upp och visade bes\u00f6karna runt. Det finaste bes\u00f6ket var nog n\u00e4r Folke Bernadotte 1938 bes\u00f6kte Junsele. P\u00e5 hembygdsg\u00e5rden h\u00f6ll prinsen ett brinnande tal om scoutr\u00f6relsen och alla skolbarnen i Kr\u00e5nge hade f\u00e5tt ledigt fr\u00e5n skolan f\u00f6r att vara d\u00e4r och lyssna. Till hembygdsfesten samma \u00e5r kom landsh\u00f6vding Wijkmark som i sitt tal ber\u00e4ttade om hembygdsr\u00f6relsen och han blev m\u00e4kta imponerad av vad han s\u00e5g. \u00c5ngermanlands vackraste hembygdsg\u00e5rd, ja, detta var ett riktigt Skansen! <\/em><\/p>\n Det var ocks\u00e5 under de h\u00e4r \u00e5ren som den s\u00e5 kallade \u201dBj\u00f6rntallen\u201d p\u00e5 Ulvviks kronopark fridlystes. F\u00f6reningens uppgift var inte bara att samla byggnader och f\u00f6rem\u00e5l utan \u00e4ven att ta till vara ber\u00e4ttelser med mera som, sedan gammalt, ber\u00e4ttades i socknen. Om \u201dBj\u00f6rntallen\u201d fanns en s\u00e5dan ber\u00e4ttelse som f\u00f6rfattaren Pelle Molin gjort riksbekant i sitt verk \u00c5dalens Poesi.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n <\/p>\n N\u00e4r f\u00f6reningen k\u00f6pte omr\u00e5det p\u00e5 Kyrkberget fanns d\u00e4r redan ett antal hus, en stuga om ett rum och k\u00f6k, ett uthus samt vedbod och dass[4]. 1939 k\u00f6pte f\u00f6reningen byggnaderna och d\u00e4rmed kunde ocks\u00e5 denna del av omr\u00e5det anv\u00e4ndas.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n 1940-talet.<\/strong><\/p>\n \u00c5r 1940 hade f\u00f6reningen bara tjugoen medlemmar. Kanske var det krigets fel, kanske beh\u00f6vdes resurserna p\u00e5 annat h\u00e5ll eller kanske hade intresset f\u00f6r f\u00f6reningen rentav svalnat. R\u00e4kenskaperna f\u00f6r de fyra f\u00f6rsta \u00e5ren p\u00e5 40-talet visar att det arbetades v\u00e4ldigt sporadiskt med hembygdsg\u00e5rden. Man koncentrerade sig ist\u00e4llet p\u00e5 att betala av p\u00e5 bankl\u00e5n och p\u00e5 ett privat l\u00e5n som Erik Jonsson gav till f\u00f6reningen 1940.\u00a0<\/p>\n 1944 byggdes trappan fr\u00e5n landsv\u00e4gen upp till omr\u00e5det. Detta mottogs med gl\u00e4dje fr\u00e5n alla bes\u00f6karna som d\u00e4rmed slapp att kl\u00e4ttra mellan tr\u00e4d och storsten. Samma \u00e5r skedde det mest spektakul\u00e4ra tilltaget; flyttningen av Bj\u00f6rntallen p\u00e5 Ulvviks kronopark. Tallen, tjugoen meter l\u00e5ng, hade bl\u00e5st ner under en storm och transporterades till hembygdsg\u00e5rden. Detta v\u00e4ckte stor uppm\u00e4rksamhet. Samma \u00e5r startade ocks\u00e5 Turistf\u00f6reningen. Huset, som sedan tidigare fanns p\u00e5 omr\u00e5det, gjordes om till vandrarhem och sommaren 1945 kom de f\u00f6rsta turisterna att sova d\u00e4r.<\/p>\n S\u00e5 var kriget \u00f6ver. Blir det en god, fruktb\u00e4rande tid, den som kommer?<\/em> Ja, det fr\u00e5gade sig signaturen Junzelius i tidningen NordSverige. Han manade vidare att det var h\u00f6g tid att st\u00e4rka banden med det f\u00f6rg\u00e5ngna och hembygdsr\u00f6relsen skulle visa v\u00e4gen.<\/p>\n F\u00f6reningen k\u00f6pte en f\u00e4bodstuga med tillh\u00f6rande ladug\u00e5rd, det var nu h\u00f6g tid att f\u00e5 omr\u00e5det f\u00e4rdigt med alla sina byggnader. Erik Jonssons utg\u00e5ngspunkt var att f\u00e5 en historisk helhet, byggnaderna och dess insamlade f\u00f6rem\u00e5l var m\u00e5let f\u00f6r verksamheten.<\/p>\n Planer fanns \u00e4ven att k\u00f6pa till mer mark och f\u00f6rhandlingar p\u00e5gick med mark\u00e4garen norr om omr\u00e5det. K\u00f6pet blev dock aldrig av.<\/p>\n Hela omr\u00e5det h\u00e4gnades in. Fr\u00e5n B\u00f6len h\u00e4mtades delar av en \u00e4ldre hage som sattes upp tillsammans med en nygjord. L\u00e4nstr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren gav tips p\u00e5 gammeldags arter som skulle passa p\u00e5 en hembygdsg\u00e5rd: stor bl\u00e5klocka, brandlilja, l\u00f6jtnanshj\u00e4rtan, besks\u00f6ta och aftonviol. En f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r blomsterprakten var att m\u00e4ngder av matjord skyfflades upp p\u00e5 Kyrkbergets karga klippor.<\/p>\n Inkomsten fr\u00e5n de \u00e5rliga festerna och kaffef\u00f6rs\u00e4ljning r\u00e4ckte inte utan ett nytt borgensl\u00e5n togs f\u00f6r att betala l\u00f6pande utgifter. Vid \u00e5rsm\u00f6tet 1948 kom f\u00f6rslag upp p\u00e5 att bygga ett utsiktstorn p\u00e5 omr\u00e5det. F\u00f6rslaget gillades och genast startade en insamling till k\u00f6p av br\u00e4dor. Det blev dock inget torn, kanske ins\u00e5g man att det fanns viktigare saker att f\u00f6reta sig.\u00a0<\/p>\n Ett stort problem genom alla \u00e5ren var vilka som skulle sk\u00f6ta om kaffeserveringen. Olika konstellationer pr\u00f6vades och man annonserade ocks\u00e5 i tidningarna efter en arrendator. I annonsen stod att det var goda f\u00f6rtj\u00e4nster; turister, konstn\u00e4rer och vandrarhemsg\u00e4ster kom och alla var sugna p\u00e5 kaffe.<\/p>\n F\u00e4bodstugan, som man k\u00f6pt fr\u00e5n Vallen, l\u00e5g fortfarande ouppsatt d\u00e5 Landsantikvarien kontaktades. Han kom, s\u00e5g och f\u00f6rkastade genast f\u00f6reningens f\u00f6rslag om placering. Efter l\u00e5ng och tidvis h\u00e4tsk ordv\u00e4xling enades man om att placera stugan strax norr om \u00f6stra grinden, just d\u00e4r f\u00f6reningen ville ha den. Landsantikvarien p\u00e5pekade dock att n\u00e4r mer mark k\u00f6pts in s\u00e5 skulle stugan ovillkorligen flyttas.\u00a0\u00a0<\/p>\n <\/p>\n 1950-talet.<\/strong><\/p>\n \u00c5r 1950 b\u00f6rjade med en skarp kritik i revisionsber\u00e4ttelsen. Det var inte r\u00e4kenskaperna som fick kritik utan det var f\u00f6reningens s\u00e4tt att arbeta. Revisorerna ans\u00e5g att f\u00f6reningen g\u00e5tt i st\u00e5, inget h\u00e4nde och den f\u00e4bodstuga med tillh\u00f6rande ladug\u00e5rd, som 1946 k\u00f6ptes fr\u00e5n Vallen, l\u00e5g \u00e4nnu kvar p\u00e5 marken. Den m\u00e5ste s\u00e4ttas upp f\u00f6r att inte ta mer skada. Dessutom borde huset som var avsett till vandrarhem omedelbart flyttas fr\u00e5n f\u00f6reningens omr\u00e5de. Huset var en skamfl\u00e4ck p\u00e5 den annars s\u00e5 v\u00e4lordnade g\u00e5rden.<\/p>\n Styrelsen hade dock andra problem att t\u00e4nka p\u00e5. Mang\u00e5rdsbyggnadens tak l\u00e4ckte och beh\u00f6vde snarast ett nytt tak och dessutom skulle mj\u00f6lkbod och kokhus s\u00e4ttas upp.<\/p>\n En dag i augusti 1950 reste styrelsen till Anundsj\u00f6 f\u00f6r att f\u00f6rhandla om ytterligare ett hus. I Norrfl\u00e4rke by hade man hittat en byggnad som skulle passa som samlingslokal och vandrarhem. Dessutom fanns det rum f\u00f6r bostad f\u00f6r en tillt\u00e4nkt vaktm\u00e4stare. Efter intensiva f\u00f6rhandlingar enades s\u00e4ljare och k\u00f6pare och byggnaden blev hembygdsf\u00f6reningens f\u00f6r 2500 kronor. Pengarna kom fr\u00e5n vandrarhemsverksamheten.<\/p>\n G\u00e5rden i Norrfl\u00e4rke m\u00e4rktes upp och revs och v\u00e5ren \u00e5ret efter gick f\u00f6rsta lasset till Junsele. S\u00e5 fanns det d\u00e5 tre byggnader liggande p\u00e5 marken; f\u00e4bodstuga, ladug\u00e5rd och huset fr\u00e5n Norrfl\u00e4rke och detta samtidigt som kassan i det n\u00e4rmaste var tom. Trots att Erik Jonsson bevekande skrev till samtliga skogs\u00e4gande bolag i socknen kom det inte in n\u00e5gra pengar. Denna situation hade dock styrelsen varit med om f\u00f6rut men man levde i fast f\u00f6rvissning om att hembygdsarbetet gagnade bygden och att man skulle klara detta. D\u00e4rf\u00f6r ans\u00f6kte man om ett nytt borgensl\u00e5n f\u00f6r att klara \u00e5rets kommande utgifter. Som borgen\u00e4rer gick \u00e5terigen styrelsemedlemmarna in.<\/p>\n F\u00e4bodstugan sattes upp s\u00e5 sm\u00e5ningom men ladug\u00e5rden kom aldrig upp. F\u00e4bodstugan kom senare att tj\u00e4nstg\u00f6ra som vandrarhem tills Norrfl\u00e4rkehuset var klart.<\/p>\n Bes\u00f6ksantalet steg. Tre veckors lagstadgade semester och b\u00e4ttre ekonomi gjorde att alltfler gav sig ut p\u00e5 bilsemester. Bes\u00f6karna kom fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran och m\u00e5nga stannade som nattg\u00e4ster i vandrarhemmet. \u00c4ven skolklasser fr\u00e5n n\u00e4romr\u00e5det kom liksom intresserade f\u00f6rsamlingsbor. F\u00f6r att m\u00f6ta, och i viss m\u00e5n ocks\u00e5 tj\u00e4na pengar p\u00e5, den tilltagande str\u00f6mmen av turister, best\u00e4lldes n\u00e5lar i tenn med \u201dbj\u00f6rntallen\u201d som motiv. Det var en fin souvenir att ta med hem som ett minne fr\u00e5n Junsele och dess hembygdsg\u00e5rd.<\/p>\n Byggm\u00e4stare Leding f\u00e4rdigst\u00e4llde ritningarna p\u00e5 Norrfl\u00e4rkehuset och f\u00f6reningen ans\u00f6kte om byggnadslov. Styrelsen sk\u00f6tte denna sak sj\u00e4lva utan inblandning av l\u00e4nsantikvarien som ans\u00e5gs ha varit till problem f\u00f6r f\u00f6reningen. D\u00e4rf\u00f6r blev han inte tillfr\u00e5gad ang\u00e5ende ritningarna.<\/p>\n S\u00e5 inf\u00f6ll \u00e5ret 1952. Hembygdsf\u00f6reningen hade funnits i tjugo \u00e5r och sj\u00e4lvklart skulle f\u00f6reningen fira denna tilldragelse. Men hur var det egentligen? Fanns det n\u00e5gra som var villiga att ta p\u00e5 sig att ordna en fest? Nej, ingen anm\u00e4lde sig och Erik Jonsson talade om att han sj\u00e4lv, i det n\u00e4rmaste, var slutk\u00f6rd. Han hade arbetat mer \u00e4n de flesta p\u00e5 hembygdsg\u00e5rden och efterlyste d\u00e4rf\u00f6r hj\u00e4lp i arbetet. Han orkade inte dra det tunga lasset ensam.<\/p>\n I st\u00e4llet f\u00f6r tjugo\u00e5rsfest planerade man f\u00f6r det nya huset. Grunden skulle muras och dessutom skulle ett antal tr\u00e4d f\u00e4llas som skogsbolagen sk\u00e4nkt till f\u00f6reningen. 1954 var det \u00e4ntligen mang\u00e5rdsbyggnadens tur att f\u00e5 nytt sp\u00e5ntak. Problemen h\u00f6ll dock i sig: allt arbete som utf\u00f6rdes betalades med g\u00e4llande timpenning, \u00e4ven guider och kaffeserverande damer betalades, men d\u00e5 det g\u00e4llde att montera upp och f\u00e4rdigst\u00e4lla Norrfl\u00e4rkehuset fanns det ingen som var villig att ta p\u00e5 sig det, trots betalning. Till slut anm\u00e4ler sig en man fr\u00e5n Holmtr\u00e4sk, Anundsj\u00f6 socken, att montera upp huset.<\/p>\n \u00c5terigen h\u00f6jdes revisorernas r\u00f6ster: byt ut styrelsen! Nya, unga krafter borde v\u00e4ljas in som kunde s\u00e4tta fart p\u00e5 alla arbeten. Ekonomin klarades genom nya borgens- och privatl\u00e5n och d\u00e4rtill sk\u00e4nkte Junsele kommun 10 000 kronor till f\u00f6reningen.<\/p>\n En f\u00f6rening stadd vid kassa arbetar f\u00f6rvisso b\u00e4ttre men vissa radikala f\u00f6r\u00e4ndringar inf\u00f6rdes ocks\u00e5: ideellt arbete. Medlemmarna skulle s\u00e5lunda h\u00e4danefter arbeta gratis och den som inte orkade arbeta fick ist\u00e4llet ge ett kontant bidrag. S\u00e5 l\u00f6d de nya reglerna. Inga regler utan undantag, r\u00e4kenskaperna f\u00f6r efterf\u00f6ljande \u00e5r visar att allt f\u00f6rblev vid det gamla.<\/p>\n Erik Jonsson klev detta \u00e5rtionde, p\u00e5 eget bev\u00e5g och utan styrelsens vetskap, ocks\u00e5 utanf\u00f6r hembygdsg\u00e5rdens hage. N\u00e4r Graningeverken planerade kraftverken i Gulsele och Edensforsen skrev han till \u00e4garna om att de borde filma \u00e4lvstr\u00e4ckan Gulsele- Kr\u00e5nge innan n\u00e5gra ingrepp gjordes. \u00c4ven Vattenfallsstyrelsen tillskrevs ang\u00e5ende str\u00e4ckan Kr\u00e5nge-Lasele. Tack vare detta tilltag kan vi i dag se hur de fria forsarna s\u00e5g ut en g\u00e5ng.\u00a0\u00a0<\/p>\n <\/p>\n Fri str\u00f6m?<\/strong><\/p>\n N\u00e4r Norrlands \u00e4lvar byggdes ut under 1950-talet fick mark\u00e4garna kompensation f\u00f6r kraftbolagens intr\u00e5ng. Denna kompensation bestod ofta av pengar men Junsele kommun kr\u00e4vde ist\u00e4llet att f\u00e5 fri str\u00f6m. D\u00e4rf\u00f6r skrevs ett frikraftsavtal mellan Junsele kommun och Graningeverken p\u00e5 ett visst antal kilowattimmar per \u00e5r. F\u00f6rutom skolan, \u00e5lderdomshemmet, kommunhuset och det kommunala tv\u00e4tteriet fick hembygdsg\u00e5rden del av den fria str\u00f6mmen. F\u00f6rmodligen ans\u00e5g kommunen att hembygdsf\u00f6reningen var en verksamhet att v\u00e4rna om.<\/p>\n I oktober och november 1955 klubbade Junsele kommunaln\u00e4mnd igenom fri str\u00f6m till det nya Norrfl\u00e4rkehuset p\u00e5 hembygdsg\u00e5rden. N\u00e5got avtal skrevs dock inte d\u00e5 och tv\u00e5 \u00e5r senare hade hembygdsf\u00f6reningen tr\u00f6ttnat och kontaktade, p\u00e5 eget initiativ, Lindstedts Juridiska byr\u00e5 i Sundsvall som skrev ett f\u00f6rslag p\u00e5 avtal. Avtalet presenterade hembygdsf\u00f6reningen f\u00f6r kommunen. \u00c4nnu en g\u00e5ng beviljades f\u00f6reningen frikraft.<\/p>\n Fem \u00e5r efter den f\u00f6rsta kommunala klubbningen i \u00e4rendet hade inget h\u00e4nt i fr\u00e5gan. F\u00f6reningen skickade d\u00e5 in samtliga elr\u00e4kningar till kommunen och kr\u00e4vde betalning. Nu var kommunen inte lika gener\u00f6s l\u00e4ngre och skyllde p\u00e5 att hembygdsg\u00e5rden inte hade ett j\u00e4mnt dygnsuttag av elektrisk str\u00f6m, d\u00e4rf\u00f6r kunde inte kommunalfullm\u00e4ktige realisera sina f\u00f6reg\u00e5ende beslut. R\u00e4kningarna skickades tillbaka till f\u00f6reningen obetalda.<\/p>\n F\u00f6reningen \u00f6verklagade beslutet och fick sin vilja igenom med reservation. Kommunen erbj\u00f6d sig att betala elstr\u00f6mmen f\u00f6r \u00e5ren 1958-1960. D\u00e4refter var f\u00f6reningen tvungen att ans\u00f6ka om bidrag varje \u00e5r.<\/p>\n <\/p>\n 1950-talets sista \u00e5r.<\/strong><\/p>\n 1957 togs f\u00e4bodstugan i bruk och \u00e5ret efter flyttade serveringen in i Norrfl\u00e4rkehuset. Den gamla Kaffestugan blev, liksom f\u00e4bodstugan, uthyrningsstugor och det m\u00e4rks i styrelseprotokollen att framtidstron kommit tillbaka i f\u00f6reningen. Den f\u00f6rsta midsommarfesten b\u00f6rjade ta form liksom byggandet av en dansbana f\u00f6r folkdans och friluftsteater. S\u00e5 h\u00e4r ber\u00e4ttar Olle Strandberg om dansbanan:<\/p>\n <\/p>\n 1962 hade vi bes\u00f6k av sl\u00e4ktingar fr\u00e5n USA. Vi tog dom med oss upp till hembygdsg\u00e5rden. Det slumpade sig s\u00e5 att en busslast pension\u00e4rer fr\u00e5n Kramfors\u00a0samtidigt bes\u00f6kte hembygdsg\u00e5rden. De hade med sig en dragspelare och det blev n\u00e4stan som en offentlig dans d\u00e4r \u00e4ven vi och amerikanarna deltog. Det blev en livad tillst\u00e4llning och de tillresta pension\u00e4rerna ville inte g\u00e5 tillbaka till bussen f\u00f6r hemresa. Busschauff\u00f6ren fick anv\u00e4nda kraftfulla uttryck f\u00f6r att f\u00e5 dem att sluta dansa[5].<\/em><\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n Det blev ocks\u00e5 en hejdundrande 25-\u00e5rsfest med tombola, chokladhjul, amerikanskt lotteri och varm korv. Dessutom fanns l\u00e4sk, kaffe och kakor och f\u00f6r den r\u00f6ksugne fanns Bill, Ritz och Havanna att k\u00f6pa. Till dansen p\u00e5 logen spelade spelm\u00e4n fr\u00e5n Resele.<\/p>\n Jag hade f\u00e5tt en ny gul kl\u00e4nning av b\u00e4ck-och-b\u00f6ljatyg med rundskuren kjol. N\u00e4r musikerna, som spelade till dansen p\u00e5 logen, b\u00f6rjade spela bj\u00f6d pappa upp mig. Det var bara vi som dansade och min kjol b\u00f6ljade runt mig n\u00e4r han och jag sv\u00e4ngde runt i dansen. Ett minne f\u00f6r livet[6].<\/em><\/p>\n Lotterivinsterna bestod av nyttosaker f\u00f6r denna tid s\u00e5 popul\u00e4ra fritidssyssels\u00e4ttning: bilsemester. Lyckliga vinnare vann bilkudde, bilmaskot att h\u00e4nga p\u00e5 backspegeln, resv\u00e4ska, spinnsp\u00f6 och sovs\u00e4ck. F\u00f6rhoppningen var ocks\u00e5 att ha en roulett under festdagarna men detta satte landsfiskalen stopp f\u00f6r. Inget hasardspel p\u00e5 hembygdsg\u00e5rden men v\u00e4l bengaliska eldar.<\/p>\n <\/p>\n 1960-talet.<\/strong><\/p>\n Hembygdsarbetet under 1950-talet kan beskrivas som v\u00e4ldigt kaotiskt. Byggnader som inte blev uppsatta, ekonomin i botten och ordf\u00f6randen Erik Jonsson p\u00e5 vippen att ge upp. Men alla r\u00e4ttade till slut in sig i ledet och s\u00e5g med tillf\u00f6rsikt fram\u00e5t mot ett nytt \u00e5rtionde med nya skaror av turister.<\/p>\n Och 1960-talet b\u00f6rjade bra, f\u00f6reningen fick en v\u00e4lkommen g\u00e5va p\u00e5 5000 kronor[7]<\/a>. En del av pengarna anv\u00e4ndes till att ut\u00f6ka omr\u00e5det p\u00e5 \u00f6stra sidan. Den delen planerades f\u00f6r parkeringsplatser. Hitintills hade f\u00f6reningens bes\u00f6kare parkerat sina bilar nere vid landsv\u00e4gen.<\/p>\n Trots g\u00e5van r\u00e4ckte inte pengarna till det mest n\u00f6dv\u00e4ndiga. F\u00f6r att de l\u00f6pande utgifterna skulle s\u00e4nkas m\u00e5ste n\u00e5gon verksamhet tas bort. Det blev vandrarhemmet som fick stryka p\u00e5 foten. Turistverksamheten gav en hel del inkomster men den kostade ocks\u00e5. Elr\u00e4kningarna, som Junsele kommun st\u00e5tt f\u00f6r, g\u00e4llde endast f\u00f6r den nya byggnaden och turisterna inkvarterades i f\u00e4bodstugan och i den gamla kaffestugan. Det blev allts\u00e5 dryga kostnader f\u00f6r uppv\u00e4rmningen.<\/p>\n P\u00e5 grund av detta tillskrevs Junsele kommun att fr\u00e5n och med 1962 \u00e5rs ing\u00e5ng skulle turistverksamheten sluta. Som sk\u00e4l gavs att omkostnaderna blivit f\u00f6r stora. F\u00f6reningen hade dock planer. \u00c5ret efter ans\u00f6ktes om ett kommunalt bidrag f\u00f6r att inreda rummen p\u00e5 \u00f6vre v\u00e5ning i Norrfl\u00e4rkehuset. Kommunen tillstyrkte bidraget och ett intensivt arbete startade. Golv lades, tak och v\u00e4ggar isolerades, str\u00f6m drogs in och man m\u00e5lade och tapetserade. Resultatet blev s\u00e4ngplatser f\u00f6r 12 personer. D\u00e4rtill gjordes tv\u00e5 tv\u00e4ttrum p\u00e5 nedre v\u00e5ning med tillh\u00f6rande klosetter, allt f\u00f6r turistverksamheten. P\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r togs ett nytt beslut i kommunaln\u00e4mnden om gratis str\u00f6m.<\/p>\n \u00c4ven f\u00e4bodstugan fick en upprustning, golv av masonit lades in och v\u00e4ggarna drevades f\u00f6r att stoppa kalldrag. Att semestra med bil var fortfarande om\u00e5ttligt popul\u00e4rt men 1960-talets turister st\u00e4llde betydligt h\u00f6gre krav \u00e4n de hade gjort tjugo \u00e5r tidigare. Junsele hembygdsg\u00e5rds turistverksamhet hade nu f\u00e5tt modern standard. I en annonskampanj annonserades Junsele- ett turistparadis! <\/em>F\u00f6reningen best\u00e4llde ocks\u00e5 en ny souvenir i form av en t\u00e4ljd yxa av tr\u00e4[8].<\/p>\n Det var m\u00e5nga kommunala direktiv och p\u00e5fund som f\u00f6reningen m\u00e5st finna sig i men 1966 f\u00f6rs\u00f6kte man s\u00e4ga stopp. Svenska Naturskyddsf\u00f6reningen hade tre \u00e5r tidigare startat kampanjen H\u00e5ll Naturen Ren. Syftet med kampanjen var att f\u00e5 barn och ungdomar att f\u00f6rst\u00e5 konsekvenserna av nedskr\u00e4pning och f\u00e5 vuxna att agera som goda f\u00f6rebilder. Nedskr\u00e4pning var individens ansvar.<\/p>\n 1966 hade kampanjen n\u00e5tt Junsele. Kommunen satte ut soptunnor p\u00e5 strategiska st\u00e4llen i hopp om att befolkningen skulle fylla dessa och inte sl\u00e4nga sitt skr\u00e4p i naturen. \u00c4ven hembygdsf\u00f6reningen fick en soptunna men n\u00e4r en r\u00e4kning f\u00f6r t\u00f6mning av tunnan kom d\u00e5 var m\u00e5ttet r\u00e5gat. Erik Jonsson skrev: \u201domr\u00e5det \u00e4r en plats f\u00f6r turister som reser igenom. De \u00e4ter medhavd mats\u00e4ck samt st\u00e4dar dessutom ofta sina bilar innan de far h\u00e4rifr\u00e5n. F\u00f6reningen har sj\u00e4lva k\u00f6rt sopor till tipp till en kostnad av 140 kronor detta \u00e5r.\u201d<\/em> Han t\u00e4nkte verkligen inte betala n\u00e5gonting.<\/p>\n Ytterligare g\u00e5vor letade sig upp p\u00e5 Kyrkberget. F\u00f6rst var det Junsele Magasinkassa som lade ner sin verksamhet. Som g\u00e5va fick hembygdsf\u00f6reningen det gamla sockenmagasinet i Mo. Denna g\u00e5va visade sin senare bli en dryg kostnad eftersom omfattande reparationer beh\u00f6vde g\u00f6ras. Kassans kontanta medel tillf\u00f6ll kyrkan. D\u00e4refter var det Junsele Lionsf\u00f6rening som under tv\u00e5 \u00e5r gav v\u00e4lkomna penningbidrag.<\/p>\n Under 1960-talet togs ocks\u00e5 aktiva kontakter med utflyttade junselebor. I ett brev v\u00e4djade Erik Jonsson om ekonomisk hj\u00e4lp. Kanske hoppades han p\u00e5 att de utflyttade, trots att de befann sig p\u00e5 annan ort, ville sl\u00e5 vakt om Junseles lokala v\u00e4rden och att de som medlemmar i f\u00f6reningen h\u00f6ll kvar f\u00f6rbindelsen med f\u00f6delsebygden. I brevet beskrevs den storslagna utsikten fr\u00e5n Kyrkberget men g\u00e5r vi ut till utbyarna ligger \u00e5krarna igenvuxna, husen f\u00f6rfalla och befolkningen har flyttat. N\u00e5got har dock r\u00e4ddats till hembygdsg\u00e5rden. Hj\u00e4lp oss att bevara hembygdsg\u00e5rden.<\/em><\/p>\n <\/p>\n Fr\u00e5n 1970-talet fram till 2000.<\/strong><\/p>\n I och med kommunreformen 1971 gick Junsele landskommun upp i Sollefte\u00e5 kommun. D\u00e4rmed f\u00f6rsvann det direkta egna inflytandet f\u00f6r de gamla socknarna och d\u00e4rmed f\u00f6rf\u00f6ll gamla regler och avtal. P\u00e5 grund av detta f\u00f6rlorade hembygdsg\u00e5rden sin fria str\u00f6m, den str\u00f6m som Junsele kommun betalat sedan 1958. Kanske var det d\u00e4rf\u00f6r som kommunen, strax innan sammanslagningen, v\u00e4lvilligt gav hembygdsg\u00e5rden ett underh\u00e5llsbidrag p\u00e5 10\u00a0000 kronor. Dessutom hade kommunen, i samr\u00e5d med skogsv\u00e5rdskonsulenten, ordnat beredskapsarbeten med siktr\u00f6jning och delvis avverkning och st\u00e4dning vid hembygdsg\u00e5rden samt sp\u00e5ning av ett tak och lagning av trappan fr\u00e5n landsv\u00e4gen upp till sj\u00e4lva g\u00e5rden.<\/p>\n N\u00e4r Erik Jonsson avled 1973 st\u00e4llde de \u00e5ldrande styrelsemedlemmarna tillsammans med den nye ordf\u00f6randen fr\u00e5gan om vilka som skulle kunna ta \u00f6ver. Var fanns ungdomen och hade de \u00f6ver huvudtaget n\u00e5got intresse f\u00f6r det gamla? Verksamheten de \u00e5ren klarades med medlemmarnas avgifter och Bingoverksamhet. Trots svag ekonomi \u00f6ppnades en minnesfond som fick Erik Jonssons namn. Tanken var att s\u00e5 sm\u00e5ningom s\u00e4tta upp ett minnesm\u00e4rke \u00f6ver Erik Jonssons 41-\u00e5riga ordf\u00f6randeg\u00e4rning.<\/p>\n Efterkrigstidens tro p\u00e5 v\u00e4lf\u00e4rd b\u00f6rjade ifr\u00e5gas\u00e4ttas under 1960-talet. Man ifr\u00e5gasatte den v\u00e4sterl\u00e4ndska livsstilen, de f\u00f6rsta milj\u00f6larmen kom och tilltron p\u00e5 ett best\u00e5ende samh\u00e4lle b\u00f6rjade s\u00e5 sm\u00e5tt att vackla. Ur detta ifr\u00e5gas\u00e4ttande v\u00e4xte ett nytt samh\u00e4lle upp som ville ber\u00e4tta historien p\u00e5 sitt eget sett. Historien om kungar, stora m\u00e4n och \u00e4rofyllda krigsslag var \u00f6ver, historien skulle h\u00e4danefter ber\u00e4ttas underifr\u00e5n, fr\u00e5n folket och med lokal pr\u00e4gel. Ur denna historieuppfattning v\u00e4xte gr\u00e4v-d\u00e4r-du-st\u00e5r-r\u00f6relsen fram under 1970-talet. En ny tid b\u00f6rjade ocks\u00e5 p\u00e5 hembygdsg\u00e5rden.<\/p>\n Med denna r\u00f6relse kom Sven-Olof Sehlin som nyvald ordf\u00f6randen och med honom kom ocks\u00e5 ungdomen. Hembygdsg\u00e5rden blev ett trivselst\u00e4lle f\u00f6r ortsbor liksom f\u00f6r turister. Samarbete inleddes med kyrkan d\u00e4r g\u00f6kottan inledde s\u00e4songen. Ofta anordnades aftongudstj\u00e4nster p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llarna och de \u00e5rligen \u00e5terkommande hembygdsdagarna fick m\u00e4ngder av bes\u00f6kare. Gamla hantverk visades och \u00e4ldre tiders mat s\u00e5ldes, allt till bes\u00f6karnas f\u00f6rtjusning. Detta var efterl\u00e4ngtade tillst\u00e4llningar.<\/p>\n I slutet av 1970-talet sl\u00e4pade reparationer av g\u00e5rdens byggnader efter, det var sv\u00e5rt att hitta kunniga hantverkare och dessutom var det sv\u00e5rt att f\u00e5 kommunala eller statliga bidrag. Men det var inte bara den egna g\u00e5rdens byggnader som for illa. I en tidningsartikel skrev hembygdsf\u00f6reningen: g\u00f6r n\u00e5got s\u00e5 att inte kulturhistoriskt v\u00e4rdefulla byggnader helt f\u00f6rsvinner.<\/em> F\u00f6reningens hopp var att lador, torkrior och smedjor skulle underh\u00e5llas s\u00e5 att de inte f\u00f6rf\u00f6ll med rivning som f\u00f6ljd. Detta underh\u00e5ll skulle dock ske genom fastighets\u00e4garnas f\u00f6rsorg och inte med inblandning av hembygdsf\u00f6reningen.<\/p>\n Ungdomarna hade s\u00e5 sm\u00e5tt b\u00f6rjat leta sig till hembygdsg\u00e5rden och f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka detta intresse b\u00f6rjade traditionen med avg\u00e5ngsklassernas skolavslutning p\u00e5 hembygdsg\u00e5rden. Ungdomarna fick ocks\u00e5, och f\u00e5r fortfarande, ett \u00e5rs gratis medlemskap.<\/p>\n <\/p>\n \u00a0\u00a0<\/p>\n 1982 fyllde f\u00f6reningen 50 \u00e5r. Sj\u00e4lva firandet skedde p\u00e5 hembygdsdagen d\u00e5 solen sken fr\u00e5n en molnfri himmel. Mycket folk hade samlats. Sollefte\u00e5 kommun \u00f6verl\u00e4mnade en penningg\u00e5va och \u00c5ngerman\u00e4lvens vattenregleringsf\u00f6retag \u00f6verl\u00e4mnade tre b\u00f6cker som inneh\u00f6ll resultatet fr\u00e5n unders\u00f6kningarna i samband med regleringen av \u00e4lven. F\u00f6reningen sj\u00e4lv hade tagit fram en minnesskrift om Junsele socken.<\/p>\n Arrangemangen under dessa \u00e5r gjordes g\u00e4rna i samarbete med andra f\u00f6reningar. Tillsammans med IOGT-NTO kom dragspelst\u00e4mman till och hembygdsdagarna genomf\u00f6rdes med bland annat LRF och Junselegillet.<\/p>\n <\/p>\n Den gener\u00f6sa bidragstiden.<\/strong><\/p>\n Det har genom \u00e5ren funnits en m\u00e4ngd olika former av subventionerade anst\u00e4llningar, tillf\u00e4lliga offentliga arbeten, s\u00e5 kallade beredskapsarbeten. F\u00f6reningen hade redan tidigare haft viss gratis arbetskraft i olika arbetsmarknadsformer. Denna arbetskraft utf\u00f6rde reparationer, var vaktm\u00e4stare och fanns tillhanda i serveringen. Under 1980-1990-talen s\u00e5gs dessa beredskapsarbeten som en permanent del av hembygdsverksamheten. Den enda fr\u00e5gan som m\u00e5ste besvaras var: hur m\u00e5nga arbetare beh\u00f6ver ni?<\/em> Tack vare alla beredskapsarbetare kunde f\u00f6reningens styrelsemedlemmar \u00e4gna sin tid \u00e5t andra aktiviteter.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6rutom de sedvanliga evenemangen \u00e4gnade f\u00f6reningen sig \u00e5t kunskapsuppbyggnad. Genom studiecirklar och praktiskt arbete blev medlemmarna mer medvetna om f\u00f6reteelser utanf\u00f6r sj\u00e4lva hembygdsg\u00e5rden. Ett av projekten (1994-1998) blev r\u00e4ddningen av f\u00e4boden p\u00e5 L\u00f6v\u00e5sen. Denna f\u00e4bod, visserligen i privat \u00e4go, h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rfalla och en r\u00e4ddningsaktion tog fart. Syftet var att rekonstruera f\u00e4boden. Flera \u00e5rs arbete slutade med att f\u00f6reningen beslutade sig f\u00f6r att frik\u00f6pa f\u00e4bodomr\u00e5det. Det blev dock inget k\u00f6p och projektet f\u00f6rf\u00f6ll.<\/p>\n \u00a0<\/strong>\u00a0<\/p>\n <\/p>\n Ett annat projekt var att sl\u00e5 niporna l\u00e4ngds med \u00c5ngerman\u00e4lven. Detta var ett NOLA-projekt[9] som gav statlig ers\u00e4ttning f\u00f6r bevarandet av det gamla odlingslandskapet. Efter en studiecirkel slog man under ett antal \u00e5r nipan p\u00e5 b\u00e5da sidor om riksv\u00e4g 90 liksom Erik Jacobsnipan i Lilleg\u00e5rd. F\u00f6rutom att bevara nipornas gamla odlingslandskap r\u00e4ddades ocks\u00e5 den utrotningshotade ryska drakblomman som v\u00e4xte d\u00e4r.<\/p>\n Det st\u00f6rsta projektet av dem alla var utan tvivel Ridv\u00e4gen 1994-2003. Detta projekt b\u00f6rjade tillsammans med ungdomssektionen som r\u00f6jde och m\u00e4rkte upp den gamla v\u00e4gen fram till Frans\u00e5sen. 1996 kom del tv\u00e5 av projektet d\u00e5 man tillsammans med \u00c5dals-Lidens hembygdsf\u00f6rening rev, flyttade, byggde upp och inredde ett hus p\u00e5 Frans\u00e5sen. Dessutom byggde f\u00f6reningen tillsammans med byalaget i Mo ett Kulturrum vid den gamla kyrkplatsen i Mo.<\/p>\n Under \u00e5rsm\u00f6tet 1997 togs fr\u00e5gan upp om att inf\u00f6ra arbetskv\u00e4llar som man haft f\u00f6rr i tiden. Under arbetskv\u00e4llarna hade medlemmarna utf\u00f6rt reparations- och underh\u00e5llsarbeten p\u00e5 ideell basis. Liknande arbeten hade d\u00e4refter utf\u00f6rts av beredskapsfolk och medlemmarna k\u00e4nde inte l\u00e4ngre samma delaktighet i hembygdsg\u00e5rden. De olika projekten utanf\u00f6r sj\u00e4lva g\u00e5rden hade i viss m\u00e5n splittrat samh\u00f6righeten och denna samh\u00f6righet m\u00e5ste \u00e5tervinnas. Arbetskv\u00e4llarna \u00e5terinf\u00f6rdes efter n\u00e5gra \u00e5r men m\u00e5nga medlemmar, som tidigare deltagit, hade lagt sitt intresse p\u00e5 annat h\u00e5ll och endast en tapper liten skara fanns kvar.<\/p>\n![\"Folke](\"http:\/\/hembygd.junselebyar.se\/wp-content\/uploads\/2011\/10\/Folke_Bernadott.jpg\" "\\"Folke")
<\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a>