Gulsele
av Göran Stenmark
"Det finns två Gulsele", sade Pelle Henriksson i Mo till mig i början 1980-talet. Vad menar du svarade jag?
Jo! Sade Pelle. Vårt nuvarande Gulsele är ett nybygge från mitten av 1700-talet, men redan under 1500-talet fanns en plats vid namn Gulsele i dåvarande Ångermanna Lappmark. År 1631 begärde prästen i Resele att Åselelapparna skulle få en uppbördsman i Junsele socken, "som tillförne i högloflig salig konung Johans tid och alltid förut varit hafver". Man skrev 1637 till landshövdingen Mörner och anhöll om ett kapell och en marknadsplats "vid bemälte kyrkieplats Gulselet".
Detta rörde sig då inte om någon by, utan torde endast ha varit en plats där man möttes för marknad och gudstjänst någon gång per år.
På en karta upprättad i mitten av 1700-talet finns både nuvarande Gulsele, samt ett Guhlsele beläget i närheten av Hälla inritat. Det Guhlsele som ligger vid Risåns utlopp är troligen det Gulsele som nämns som lappmarknadsplats under 15-1600-talet.
Vårt nuvarande Gulsele är ett typiskt nybygge anlagt i nybyggesepokens start under 1750-talet.
I Gulsele rastade 1715 lektorn Göran Wallin d.y. med sitt följe och tog in i den raststuga som fanns där för resande.
Att det fortfarande inte fanns något nybygge i Gulsele vid denna tid visar den reseberättelse som en Arvid Ehrenmalm gjorde 1741, och där påpekar han att det inte fanns något hus på sträckan från Junsele till Hälla i Åsele socken. Raststugan hade då spolierats av resande som använt dess tak och väggar till ved. Det kan tilläggas att Gulsele kom att bedriva gästgiveriverksamhet under lång tid framöver.
I ett tingsprotokoll från Åsele 1740, framgår att häradshövdingen ifrågasatte om inte allmogen ville uppföra ett nytt härbärge, och de sade nej. Man befarade att det skulle röna samma öde som den gamla raststugan. I stället menade man att det skulle vara bättre med en nybyggare på platsen eftersom det fanns god åkerjord och starrslåtter. Dessutom kunde då nybyggaren hålla stuga och stall för resande. Detta gillade dock inte Bölesbönderna från Junsele.
Som spekulant för nybygget anmälde sig en Johan Jonsson från Junsele, men av någon anledning kom han inte att bosätta sig där.
Gulsele kom genom att Åsele socken började bebyggas att komma i kläm mellan denna och Junsele socken. Mycket beroende på svårigheten att samsas om jakten på allmänningen däremellan. Bölesborna i Junsele hade sedan urminnes tider jagat och fiskat långt upp efter Ångermanälven, och sådana traditioner gick inte obemärkt förbi.
I en stor fejd på 1730-talet mellan Hälla i Åsele och Bölen i Junsele gällande gillrandet av en järv, hänvisar Bölesbönderna till ett synebrev från år 1505, där man påvisade att området hörde Bölesbönderna till. Det kom att ta tid innan man fick rättsida på problemet. Gulsele hörde kyrkligt vid denna tid till Åsele socken.
Den förste nybyggaren i nuvarande Gulsele var en f.d. båtsman och landbonde ifrån Anundsjö, Nils Danielsson, vilken fick sitt nybygge tillstyrkt 1753. Det kan tilläggas att året innan hade nämndemännen blivit bortmotade när de skulle syna in nybygget.
Nils Danielsson föddes i Sörflärke, Anundsjö 1718, och dog i Gulsele 1797. Han gifte sig 1739 med Anna Christoffersdotter från Anundsjö, och de fick tillsammans sex barn.
Tiden gick och byn växte alltmer. Av nybyggen blev hemman, som sedan delades, och släkten följde och följer på varandra.
Nybyggaren Nils Danielssons son Christoffer Nilsson, född 1749, tog över efter fadern, och blev den som förde gården vidare.
I ett sockenstämmoprotokoll från den 8 april 1798 led Christoffer Nilsson av hypokondri och hans fattiga anhöriga syntes ej orka att fortsätta sköta honom i hemmet.
Man försökte få in honom på hospital i Umeå eller Härnösand, men tyvärr finns det inga uppgifter om hur det gick. Hans son Jonas Kristoffersson, född 1783, var sinnessjuk och vid sockenstämma 1824 ser man att han var så dålig att man i byarna fick turas om att vårda och vakta honom.
Nybyggaren Nils Danielssons dotter Ingeborg gifte sig 1770 med en Jon Christoffersson, född 1746 i Sörflärke, Anundsjö. De fick 6 barn och sönerna Nils född 1772 och Pehr född 1782 kom att bli bönder i byn. Nils blev gästgivare och stannade i Gulsele, medan Per med familj flyttade till Öfra 1808. Dit flyttade även deras föräldrar 1811.
Byn växte och fler familjer kom till.
Enligt kungligt brev den 9 februari 1833 skulle Gulsele by, som i borgerligt hänseende tillhörde Åsele lappmark och i kyrkligt Junsele socken fr.o.m. lappmarksprivilegiernas upphävande 1863 helt och hållet tillhöra Junsele socken.
Gulselebornas kyrkväg har i alla tider varit lång , och när de kom att lyda under Junsele socken gick kyrkvägen över Bommeråsen och till Gärdsele. Innan gamla kyrkan i Mo revs 1885 kunde man följa den gamla ridvägen på samma sida älven, men när den nya kyrkan invigdes samma år fick man förlita sig på transport över älven vid Gärdsele. I början av 1930-talet invigdes den första bron över Ångermanälven i Junsele vid Biskopselet.
Vad gäller odlandet i Gulsele, så var det först på senare år som man kunde odla potatis med bra resultat i själva byn. Tidigare satte man sin potatis på en ö i älven, kallad Pärholmen.
Nybyggen till Gulsele är Gultjäl och Västanå.
Om vi går långt framåt tiden, så ser vi att det 1949 såg ut på följande sätt för Gulsele by.
Folkmängd; 28 män, 22 kvinnor. Summa: 163 personer.
4 hästar, 12 kor, 1 kviga, 4 kalvar, 10 får, och 2 svin.
Från 1950-talet kom Gulsele att präglas av kraftverksbyggnationer, och genom Gulsele AB:s kraftverk har byn de senaste 40 åren i stort sett präglats genom de arbeten som uppkommit i samband med denna etablering. Genom dagens mekanisering och effektivisering har även denna utkomst mer och mer försvunnit, och tyvärr är det inte många personer kvar i den gamla nybyggarbyn.