Gryssjön
Av Göran Stenmark 1998
I dödboken för Junsele församling finns den 2 mars 1835 antecknat: " Inhysesmannen Jan Ersson. Blef funnen liggande död på vägen mellan Eden och sin stuga d. 3 martii … Död af slag. 42 år, 5 månader, 2 veckor och fyra dagar gammal. När läste detta blev jag lite förvånat eftersom jag inte visste av någon bofast bebyggelse vid Gryssjön i närheten av Sunnansjö. Det skulle visa sig att jag hade både rätt och fel. I kyrkböckerna finns inga fler noteringar om honom och hans familj, men med hjälp av andra arkiv och ett gammalt begravningstal löste jag gåtan. Begravningstalet fanns hos en man i Junsele, som fått fatt i denna gamla handling för länge sedan. Det hade ursprungligen återfunnits av länsman i Junsele, A.F. Domeij, och sedan skickats vidare till en Molin i Sunnansjö. I denna handling får vi veta att Jan, eller Johan Ersson som egentligen hette, var sökande nybyggare vid Gryssjön, och där uppges att han var född i Torps socken i Medelpad den 14 september 1792. Föräldrarna uppges som torpare, och Jan växte både upp hos sina föräldrar samt hos andra. 1814 uppges han ha ingått i äktenskap med Catharina Svensdotter från Stockholm. De blev välsignade med fem söner och tre döttrar, av vilka en son och en dotter avled i unga år. De kom till Junsele sommaren 1831 i avsikt att söka nybygge, och de uppges ha bott som inhyses i en stuga på Kronoallmänningen. Jan hade haft god hälsa tills 1834, då han började klaga över krämpor, men hade ändå varit arbetsför och kunnat försörja familjen. Den 3 mars 1835 hade hustrun funnit honom liggande död på vägen mellan Edens by och deras stuga på Kronoallmänningen vid Gryssjön. Där hade han enligt dokumentet antagligen avlidit hastigt av slag natten till den 2 mars, eftersom han hade gått hemifrån denna afton. Enligt samtida vittnesmål hade Jan inte varit benägen på starka drycker, och varit känd för en beskedlig levnad
Genom att titta i Häradsskrivarens mantalslängder för åren omkring 1835 fann jag Jan Ersson boende i Eden, och tydligen var han inhyses där medan han arbetade på sitt nybygge i Gryssjön. Där finns han med för åren 1832-35, sedan är han struken. Där finns uppgift om att han var född 1792, och hade en hustru född samma år. Fem barn nämns Stina, Johan, Per, Jonas, och Lena. Efter att ha funnit dessa uppgifter kunde jag spåra Jan Ersson och hans familj i Torp sockens kyrkböcker.
Jan Ersson Född den 23/9-1792 i Finnsjön, Torp, som son till torparen Erik Jonsson och hans hustru Magdalena Westerberg.
Han gifte sig den 15 novembet1814 med Catharina Svensdotter, född 1792 från Stockholm
De fick flera barn födda i Finnsjön i Torp Erik 1815 , Olof 1817, Stina 1818, Johan 1820, Per 1824, Jonas 1827, Lena Cajsa 1830 (död 1830), Lena 1831.
I en artikel i Junsele Församlingsblad skriver Anders Edsfors att Edensborna år 1839 vräker Johan Ersson från Torps socken med hustru och fem barn från Gryssjön, där han slagit sig ned utan att kunna visa klara papper på nybygget. Nu bör det vara så att det var hans änka och barn som blev vräkta, eftersom Johan dog 1835. Edensborna hade alltid räknat området efter Juvanån som sitt, och de s.k. Gamboern och Östansjö hade varit fäbodställen till Eden.
Vart hustrun och barnen tog vägen efter Johan Erssons död har jag inte lyckats utröna. De finns inte noterade vare sig i Junsele, grannsocknarna eller i Torps socken.
Vad gäller Gryssjöns fortsatta historia, så begärde 1851 Daniel och Markus Ersson i Eden, Johan Persson d.ä. och d.y., Hans Molin i Överå, samt Olof Olsson från Tallnäset att få uppta ett nybygge vid sjöarna Gryssjön, Ottersjön, och Ysjön. Då uppstod en strid med Edensborna som varade i åratal. Gränsen uppdrogs och fastställdes för området 1863, och innefattade tre nybygen, Gösingen, Östansjö och Sunnansjö om vardera 24 seland.
Striden om Sunnansjö fortsatte och det blev utmätning i Eden av kor och hästar av landsfiskal C. A. Wästerlund i Mo år 1870. Detta överklagades av Edensborna och utmätningen upphävdes.
Johan Persson slog sig ner i Gryssjön i juli 1860 efter att ha påstått sig blivit vräkt från Tallnäset.
Dessa tvister och syneförrättningar fortsatte och ärendet gick upp till Kung. Majts där det avgörs till Sunnansjöbornas fördel i dec. 1864.
År 1868 ingick Edensborna en skriftlig överenskommelse med Sunnansjöborna att nedlägga alla tvistigheter.
Källor
Torp kyrkböcker: AI:7 2/7 sid.73, AI:8 6/7 sid. 264, AI:9 3/8 sid.94
Ur allmänn sockenstämma i Junsele den 2 October 1831.
§ 3.
Frågades om de utsocknes Jan Ersson från Torps Pastorat, Pehr Engvall från Sättna Socken, Jan Jansson ifrån Långsele, samt en Jemt. med Hru och dessutom en ogift Jemt. hvilka under sommaren inkommit i församlingen, voro närvarande, efter skedd pålysning, för att upgifva på hvad grund de här ämnade bo och vistas i anseende till förestående Mantals
Skrifning. Ingen utaf dem mera än Jan Jansson var närvarande. Han önskade, att här få sätta
sig ned, men kunde icke upgifva, att han någon lofvat honom hvarken försvar eller Torp läg-
enhet. Icke eller yttrade sig församlingen sig villig att gifva honom eller de andra här något
försvar, af det skäl, att församlingen ansågs förr ut betungad öfver förmågan af hjelpsökande
menniskor. I följd hvaraf Sex ordningsmän blifvo anmodade att gifva desse inkomna del af
församlingens yttrande i detta afseende. Dessutom ville församlingen att såsom tilläg i
Socknestämmo Protocollet af d. 22 Maij d.å uti §2. skulle införas, att om någon intager ut-
socknes folk utom församlingens tillåtelse, hvilka med liggande kommer att besvära andra
Socknar, en sådan skulle anses skyldig ansvara Skts för dem i händelse de enligt K.H. Befall-
ningshafvandes Kungörelse af Lands Canzelliet d. 14 Maij d.å. blifva genom Kronobetjening-
ens åtgärd återförande. Ordalydelsen af denna Kungörelse är som fölljer.
Då efter hvad hos mig anmält blifvit, och jag sjelf haft tillfälle erfara Tiggeriet både i Städ-
erna och på Landet till den grad tilltagit, att allmänheten deraf på det högsta besväras, och detta onda om ock till någon del föranledt af Svårigheten och stundom omöjligheten för den
Torftige, att fördeles under nu stegrade Spannmålspriser, utan andras bidrag sig försörja, likväl hufvudsakligen torde hafva sin grund derå, att församlingarna och fattigvårds Styrels-
erna icke med nådig sorgfällighet göra sig underrättade om dem som verkligen må vara nöd-
stälte, och hvilka fölljakteligen äro föremål för den underhållsskyldighet, som församlingarne
i sådan händelse författningarne likmäligt, åligger, under det, att å andra Sidan Lättjans och kynnets försök, att medelst bettlande söka maklig utkomst, icke med den Kraft som med ?bör
motverkas, har jag ansett mig böra fästa upmärksamheten på detta viktiga ämne, samt tillika upmana Fattigvårds Styrelserna, att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom tiggeriet i möjlig-
aste måtto förekommes och församlingarna fredas från utsocknes tiggare. Åliggandes det i annat fall Krono Betjeningen, att då sådant anträffa, dem till sine Hemorter genast afsända, hvartill kostnaden skal af fattig Cassan i den församling dit tiggaren rätteligen hörer gälldas,
och förväntar jag mig äfven det Wördiga Prästerskapets uplysta biträde till befrämjande af det hälsosamma ändamål, som med denna Kungörelse åsyftades. ??? å Lands Canzelliet d.
14 Maij 1831. H.Mörner.
Upläst d. 13 November och riktigheten godkänt Sv.Hillberg
P.S. Modin. Eric Ersson i Östanbäck
Personalia
Efter ett original bevarat i Sunnansjö och senare av Erik A. Eriksson, vilken skänkte handlingen till Junsele Hembygdsförening 1997.
"Beröm Dig icke af morgondagen, ty Du vet icke hvad i dag hända kan. Kung Salomo yttrar sig sålunda uti sin ordspråksbok 27 kap. 1 v. Han fick under sin lefnad mera än många gånger lära huru allt är förgängligt under Solen. Huru allt det jordiska, bäst det synes som beständigt, försvinna och blir till intet – Ja, menniskan Sjelf, det förnämsta av alla Guds skapade verk på jorden, han är samma omväxlingar underkastad – Han har icke någon varaktig stad, utan han är bara en Gäst, en främling och måste hädanfara till sitt fädernesland – men tiden och stunden därtill är för henne alldelees oviss och osäker. Hon går med förbundna ögon Sin morgondag till mötes - Hon vet icke idag hvad som i morgon skall inträffa. Nu är hon frisk och sund, så att hon förmår att uträtta alla Sina förnödenheter, en annan stund, ligger hon utsträckt på sjuksängen och förmår intet annat än att qvida under plågorna. Nu tycker hon sig hafva många Dagar upplefda i werlden, men ingen mera dag uppgår för henne mera, utan dagen slutas innan aftonen kommer.
Ja - Christus, vi kunna, vi böra aldrig räkna på morgondagen, ty den är icke vår. Innan denna dagens slut är kanske timglaset utrunnet för någon ibland oss. Denna lärdom kunna vi därför aldrig nog ofta påminna oss – Beröm Dig icke af morgondagen, ty Du vet icke hvad Dig i dag hända kan. Hvad nu så är, när vårt jordeliv är så flyktigt och osäkert, så med intet för oss angelägnare är att hvarje Dag Christekigen bereda oss till en Salig hädanfärd och med tid är beställa om vårt hus och besinna att vi dö måste – gud har skapat oss alla till en Salig odödlighet – men om vårt hjärta är rikt, genom nåden, förbättras och förädlas att vi blifve så till sinnes, som Jesus Christus war – om wi icke redan här lefver i en Salig förening med honom, så kan nu vi omöjligen vänta, att i ett annat lif få vara med honom alltid. Detta är hans heliga vilja och fordran, att Guds beläte skall i vår själ upprättas, ty den som icke har hans anda och sinne hörer honom icke till. När detta är enda villkoret för en Salig ändalykt och ett lika saligt lif efter detta usla mödosamma lif på jorden, och måtte vi då, medan wi hafva tid dertill besinna hvad wår frid tillhörer – Ja – Herre Gud, lär mig betänka att jag dö måste och hädan fara.
Huru angelägen och riktig denna bönen är och kan vara för oss alla, lärer oss äfven den dag som i dag är – från den graf der wi nyss invigt åt jorden, alles wår Moder, den förgängliga delen af en medvandringsman till evigheten – så talar en röst – "Beröm Dig icke af mogondagen, ty Du vet icke hvad Dig i dag hända kan." – Ack Herre Gud! Giv oss nåd, att dageligen hafva wår dödlighet och wår osäkra dödstimma i åtanke – Sänd oss Din Heliga Anda, som oss ledsagar i all Sanning.
Under sådana tankar hafva vi i dag befordrat till sin hvilokammare den förgängliga delen af Sökande Nybyggaren Wälförståndige Johan Ersson vid Gryssjön, om vars jordiska öden följande korteliga är att anmärka:
Han föddes 1792 d. 14 September uti Torps Sochen och Finnsjön af Medelpads fögderi – föräldrarna voro Torparefolk. Sin Barndom tillbragte han dels hos föräldrarna, dels hos andre. 1814 ingick han äktenskap med sin nu i djup sorg efterlämnade Enka, ärliga och sedesamma Chatarina Svensdr. från Stockholm. Detta äktenskap har blifvit välsignat med 8 barn, 5 söner 3 Döttrar – af hvilka 1 son och 1 dotter afledo i sin späda Barndom. År 1831 Sommartiden kom han hit till församlingen i afsigt att söka Nybygge, hvilket ännu ej erhållits, utan har han med Hustru och Barn lefvat såsom inhyses uti en Stuga på Kronoallmänningen. Han begick H. H. Nattvard uti Resele, hit 1833 d. 16 Junii.
Han har haft god hälsa, ända tills för ett år sedan, då han började klaga öfver krämpor. Han har dock till det mesta varit arbetsför, så att han kunnat försörja sitt nog så tunga hushåll. Den 3:e denna månad hade hans kära Hustru, den mer än smärtsamma sorgen att finna honom liggande död på vägen emellan Edens By och sin Stuga å Kronoallmänningen vid Gryssjön, der han förmodligen dödt hastigt af slag Natten till den 2:a i samma månad, medan han gick derifrån hem denna afton.
Han dog i en ålder af 42 år, 5 mån. 2 v. 4 dag. De som i hans sista stunder såg honom, hafva intygat att han icke af Starka Drycker haft någon känning. Icke heller har någon hört honom känd för annat än en Beskedlig lefnad. Fröjde Gud derföre hans Själ, och hvile hans Ben i fred och ro till den Stora Heliga Uppståndelsedagen.