Gårelehöjden
Byn i två socknar
av Göran Stenmark

På gränsen mellan nuvarande Junsele och Ådals-Lidens socknar i norra Ångermanland ligger berget Gårelehöjden på norra sidan av Ångermanälven. Namnet har stavats olika genom tiderna, och i den äldsta handlingen som är en nybyggesresolution från år 1794stavas det Gårelehögden. Olika stavningar följer i en mängd handlingar under första hälften av 1800-talet, som t.ex Gorelehögden, Gålehögden och Gårelshögden. Enligt Torsten Bucht skall namnet härleda till ordet lera eller smuts, dialektalt "gör", som syftar på den leriga marken vid Gåreleselet.

På 1790-talet låg Gårelehöjden på Kronoallmänningen mellan ovannämnda socknar och närmsta by efter Ångermanälven var nybygget Holafors i Ådals-Liden som anlagts enligt resolution 1778. Tidigare fanns ingen bebyggelse efter Ångermanälven mellan Rå by i Ådals-Liden, och Mo kyrkby i Junsele, en sträcka på ca 3 mil. Den gamla vägen mot lappmarken, Östra Ådalsvägen, gick sedan urminnes tid rakt över skogen mellan Rå och Mo. Mitt på denna sträcka anlades 1790 nybygget Fransåsen i Ådals-Liden.

Första gången vi finner Gårelehöjden i arkivhandlingar är i en nybyggesresolution från 1794, när en Jöns Jönsson i Rå, Ådals-Liden och Anders Olofsson i Fransåsen, ansöker och får tillstånd att var för sig ta upp ett nybygge på Kronoallmänningen mellan Junsele och Lidens socknar. I resolutionen får man redovisat jordmån, växtlighet och vilka slåtteslägenheter de båda nybyggarna blev tillvisade. De skulle upparbeta hemmanen till minst 1/8 mantal vardera, och från 1795 åtnjuta 15 års skattefrihet.

Jöns Jönsson, vilken skall var född i Resele 1749, hade gift sig 1792 med en Appolonia Pers-dotter och bosatt sig i Rå, Ådals-Liden där de samma år fick sonen Jöns.
Varför de beslutade att bli nybyggare i Gårelehöjden går endast att spekulera i, men de kom att bo kvar där till sin död.
Vad gäller Anders Olofsson, så vet man ej mycket om hans bakgrund p.g.av att det saknas vissa kyrkböcker för Ådals-Lidens församling under dessa år. När han söker sig som nybyggare är han boende på Fransåsen hos sin broder Johan Olofsson, vilken skall vara född i Dalarna 1767. Där bodde även hans moder Brita Andersdotter Berg som var änka, samt tre systrar. Dit hade de närmast kommit från byn Norrtannflo i Resele socken, där syskonen varit drängar och pigor.
Eftersom det saknas husförhörslängder för denna tid i Resele, kanman ej spåra dem vidare bakåt i tiden.
Anders Olofssons nybygge kom att hamna i den halva av byn som blev tillhörande Junsele församling, och Jöns Jönsson del kom att ligga i Ådals-Liden.

Jöns Jönsson och hans familj går att följa vidare framgent när det finns kyrkböcker, men eftersom Anders Olofsson med familj försvinner redan samma år går det ej se vart han tar vägen, ej heller hart vi några uppgifter om hans familj. Han finns endast med i mantalslängden för 1794, där han noteras med en hustru.

Redan den 25 september 1794 ingick Anders Olofsson med en inlaga till Landskontoret i Härnösand där han med sin hustrus samtycke säljer sitt halva nybygge om 1 1/2 seland till sin svåger Johan Helgesson från Fjällsjö församling i nordvästra Ångermanland.

Johan Helgesson ingick i sin tur med en ansökan till Landskontoret den 2 december 1794 om att få resolution om införsel i den del av nybygget han köpt av svågern Anders.

Johan Helgesson var född i Bölen, Fjällsjö socken 1766, och hade 1794 gift sig med Anders Olofssons syster Helena Olofsdotter, född i Dalarna 1772. Han står vid vigseln antecknad som dräng i Fransåsen, och deras två första barn står i kyrkböckerna anteckande som födda där. Johan Helgesson kom att bli Gårelehöjden trogen till sin död 1836.

Från myndighetens sida tycker man att Anders Olofssons nybygge om 1 1/2 seland är för litet att dela mellan 2 åbor, och menar att hemmanet bör arbetas upp ytterligare för att även Johan Helgesson skall kunna bosätta sig där. Trots allt rekommenderar Nils Bergquist att Helgesson bör få nedsätta sig på nybygget och arbeta upp detta tillsammans med sin svåger.

Den 30 mars 1795 får Johan Helgesson resolution om införsel i Anders Olofssons nybygge. Nu följde en strävsam tid för de båda nybyggarna att arbeta upp de 1/8 mantal de var ålagda innan byn skulle skattläggas efter 15 år. Nödvändiga hus skulle byggas, åker brytas upp, och och man behövde anlägga skvaltkvarnar för att kunna mala den säd som odlades.

Vad gäller familjerna så fick Jöns Jönsson och hans hustru endast ett barn, sonen Jöns, född 1792, vilken senare kom att ta över sin fars hemman. Johan Helgesson däremot, fick fem barn varav tre dog i unga år.

År 1811 var de beviljade skattefrihetsåren till ända för de båda nybyggarna i Gårelehöjden. Nu skulle byn skattläggas, och skog samt övrig mark avvittras.
Jöns Jönsson och Johan Helgesson hade nu i 15 år slitit med att arbeta upp hemmanen till minst det 1/8 dels mantal vardera de blivit ålagda.
Den 18 augusti inställde sig lantmätaren Svante Holst, kronolänsman Pehr Forsberg, samt nämndemännen Hans Ersson och Sven Nässlin från Ådals-Liden, för att företa avvittring och skogsdelning av Gårelehöjdens krononybygge.

Vi ser i denna handling att Gårelehöjdens mark sträckte sig 2000 alnar (ca 1,1 km) från älven upp över berget, och man beräknade att båda åborna skulle skatta för 6 seland. Om de skulle överskrida detta selandstal, var de nöjda med att höja skatten därefter. Kronolänsmannen Pehr Forsberg menade att han ej kunde bestrida åborna att utöka arealen, men påstod att hemman- en ej borde tilläggas större skogsrymnd än vad som denna undersökning påvisade. Detta även för att ej kronan eller andra nybyggessökande skulle bli drabbade.

Mo by i Junsele socken hade slåtteslägenheter på några ställen inom nybyggets mark, bl.a på Gåreleholmen ute i Ångermanälven, och båda parterna enades om att så skulle förbli under förutsättning att Mo-bönderna ej gjorde vidare intrång i nybygget.

Vi får även en beskrivning av de båda nybyggenas läge, och ser att Jöns Jönsson som bestitter den östra halvan av byn har kyrkorätt i Ådals-Lidens socken, medans Johan Helgesson på den västra halvan har kyrkorätt i Junsele socken. Vid behov av marknadsbesök måste man bege sig 6 mil till Sollefteå, där även närmsta järnbruk ligger, och till Härnösand var det 16 mil. Skulle man till Loo- och Kramfors sågverk hade man en väg på drygt 11 mil.

Till denna förrättning upprättades en ägobeskrivning, samt kartor som visar både inägor och skogsmark. Beskrivningen delades upp i ägornas namn för åker, äng och skog, samt att man angav antalet tunn- och kappland, samt jordmån m.m. Ägorna tilldelades ett nummer som återfinns på de medföljande kartorna. Enligt ägobeskrivningen fick Gårelehöjden efter denna avvittring: i åker 12 tunnland och 8 1/4 kappland, i äng 22 tunnland och 2 7/8 kappland, och i skog 964 tunnland.

Efter kartbeskrivningen får vi i protokollet ett utlåtande om Gårelehöjden av lantmätare Holst där han påpekar att Loo- och Kramfors sågverk avverkat stora delar av skogen inom byns marker. Dock kunde åborna i 6-8 år få utkomst därav till brödfödan och kronoutskylderna.
Åkerbruket fordrade på grund av dålig jordmån mycken hävd och gödning, men han påpekar att boskapsskötseln är åbornas egentliga näringsfångst, och att mulbetet är fördelaktigt. Vi får veta att det helt saknas fiskevatten inom Gårelehöjdens marker, men åborna får idka fiske i Rensjön, belägen drygt 3 km från byn.

Kvarnar hade nybyggarna anlagt i både Hö- och Storbäcken, och det var s.k skvaltkvarnar med ett liggande vattenhjul, och den kvarn som anlades i Storbäcken finns ännu kvar i funktions-dugligt skick.
Däremot hade man ej anlagt någon humlegård, vilket lantmätaren påpekar att man bör göra. I byn föddes 2 hästar och 6 kor, samt 30 småkreatur. Till nybyggets bärgning erfordrades 2 st drängar och dito pigor.

Efter att denna förrättning var verkställd skickades dessa handlingar in till lantmäteriet och Länsstyrelsens landskontor där det den 3 mars 1813 blev resolution på skattläggningen.
De båda bönderna kom nu framgent att skatta för 4 3/4 dels seland vardera.

En sägen från denna skattläggning lever ännu kvar i byn.
Det var så att lantmätaren och bönderna i byn en dag skulle gå upp linan mot Tarsele, grann- byn i norr. När de hade kommit en bit upp i skogen hade "Jöns häri höle", vilken sades vara väldigt stark, tagit om lantmätaren och lyfte denne åt sidan. "- I härne skö vi gå tvärs över, för ja vell int ha na mer!" Jöns ville inte ha mera vidd, för det skulle bli för mycket skatt att be- tala.
Jöns Jönssons son med samma namn skulle ta över sin faders hemman, men bytte detta redan 1817 med en Per Andersson från Jansjö by i Ådals-Liden.
Per Andersson vilken var född i Näsåker 1790, kom att ta över sin fader Anders Hermanssons hemman i Jansjö, men varför han bytte bort detta 1817 har ej gått att utröna. Båda föräldrarna kom att flytta till Gårelehöjden.
Den äldre Jöns Jönsson med hustru kom att bo kvar i byn som inhyses fram tills de avled. Vad gäller Per Andersson, så kom han att vara bonde fram till mitten av 1830-talet, då han kom på obestånd och blev torpare. Han slutade sina dagar som fattighjon.

Den förste torparen.
Det var 1819 som drängen Olof Nilsson född i Resele socken 1796, slog sig ner som torpare i Gårelehöjdens by. Orsaken var förmodligen att han gift sig med en syster till Per Andersson vid namn Dordi Andersdotter, och de hade redan som ogifta fått en dotter 1816 vid namn Anna Dorotea, men vid detta tillfälle bodde Olof i Resele. De vigdes 1817 och Olof blev dräng hos sin
svåger i Gårelehöjden. Den 6 december 1819 skrev Olof Nilsson ett kon trakt med sin svåger Per Andersson om att få bli torpare på dennes hemman.

Storskifte
Redan i mitten av 1700-talet började man i Sverige att tala om Storskifte, vilket innebar att man ville samla varje gårds marker till så få skiften som möjligt. Det stora genombrottet kom under 1770-talet, och denna reform blev ej så genomgripande som det senare Laga skiftet kom att bli under 1800-talet. Ofta var det endast skogen och åker som skiftades, utan att någon flyttning av gårdarna företogs.

År 1820 genomfördes Storskifte i Gårelehöjdens by, och det man skulle skifta var skog och slått. Endast 9 år hade gått sedan skattläggning och avvittring utfördes, så det var ej så stora
ingrepp som behövdes. Dessutom får vi betänka att nybygget anlades under en tid när de nya skiftesreformerna redan börjat ta form.
Det var bönderna själva i Gårelehöjden som anhöll om att storskifte skulle företagas.

Hemman och personer 1820 - 1852.
Efter 1820 skulle det ta över 30 år innan nästa stora förrättning genomfördes i Gårelehöjden, nämligen det s.k Laga Skiftet 1852.
Under denna tid kom emellertid de båda hemmanen att byta ägare vid ett flertal tillfällen, och delas upp i två delar vardera.

Studerar vi mantalslängden från 1820 ser vi att östra hemmanet om 4 3/4 seland bebos av Per Andersson med familj och dennes föräldrar. Där finns även inhyses f.d bonden Jöns Jönsson, och torparen Olof Nilsson. Västra hemmanet är nu delat i två bitar på 2 3/8 seland vardera. På den ena halvan sitter Johan Helgesson, och på den andra hans son Johan Johansson, född i byn 1799. Denne lämnar hemmanet redan 1822 för att med sin familj flytta först till Åsele och Bjurholm, för att sedan bli nybyggare i Gransjö, Vilhelmina. 1823 finner vi på denna hemmansdel en Johan Ersson från Häxmo i Ådals-Liden (se tabell 7). Han dör redan 1824 och hemmanet övertas av hans måg Jonas Lidén, född 1795. Denne noteras i mantalslängderna som landbonde, men skrivs i kyrkböckerna som torpare. Han flyttar med sin familj till byn Stenvikstrand i Ramsele socken 1832. På östra hemmanet finns från 1824 en Filip Mauritzson, född i Näsåker, Ådals-Liden 1777, vilken även han var en måg till Johan Ersson.

För att kunna följa utvecklingen av byn fram till Laga skiftet kommer här en uppräkning på de hemman och personer som fanns i Gårelehöjden från 1820 till 1852.

Västra Hemmanet inom Junsele socken

1820-21
Johan Helgesson, född 1766. Nybyggare från 1795.
Johan Johansson, född 1799. Lämnar hemmanet 1822 för att bli nybyggare i Västerbotten.

1823-24
Johan Helgesson, Johan Ersson, född 1759. Inflyttad till Gårelehöjden med sin familj 1823 från Kläpp i Ådals- Liden. . 1825
Johan Helgesson, Jonas Lidén, född i Ådals-Liden 1795. Kom från Kläpp och övertog svärfaderns hemman i Gårelehöjden. Jonas står angiven som landbonde och torpare . 1826-32
Per Jonsson, född i Resele 1800. Kom från byn Tängsta därstädes den 11 juli 1826 som bonde till Gårelehöjden .
Jonas Lidén, landbonde. Flyttar till Stenvikstrand i Ramsele 1832. 1833-42
Per Jonsson, Flyttar 1842 till grannbyn Tarsele i Junsele socken.
Anders Andersson, född 1809 i Jansjö, Ådals-Liden, och bror till Per Andersson i östra byn.
Eric Mellgren, född i Torps socken i Medelpad 1816. Blev torpare i Gårelehöjden 1839. Dessutom noteras inhyses Johan Helgesson. 1843-50
Erik Andersson Engman, född i Mo, Junsele 1799. Tidigare bosatt i byarna Lillsele, Öfra och Långvattnet i Junsele socken. Kom till Gårelehöjden 1843 som bonde.
Anders Andersson. Eric Mellgren, torpare. Flyttar 1848 till Tarsele, och sedan vidare till Nybäck i Junsele.
Gustaf Ersson (Borgström), född i Skorpeds socken 1825. Blev torpare i Gårelehöjden 1850.
De flyttar 1852 till Degersjöberget i Junsele.

1852
Erik Andersson Engman. Flyttar från byn 1855.
Anders Andersson. Avlider 1867.
Salomon Jonsson (Vallinder), född i byn Vallen i Junsele 1829. Måg till Erik Andersson Engman. Står först noterad som inhyses men övertog svärfaderns hemman 1854. Familjen flyttade redan 1856 till byn Långvattnet i Junsele, och blev slutligen nybyggare i byn Hömyra i samma socken.

Östra hemmanet inom Ådals-Lidens socken

1820-22
Jöns Jönsson, född 1749. Nybyggare 1794.
Per Andersson, född 1790. Kom till Gårelehöjden från Jansjö i Ådals-Liden 23/8-1817. Hade bytt hemman med Jöns Jönssonson Jöns.
Olof Nilsson, född i Resele 1796. Blev torpare i Gårelehöjden 1819, under Per Anderssons hemman.

1823
Per Andersson.
Anders Hermansson. Föregåendes far.
Olof Nilsson. Torpare

1824-32
Per Andersson.
Filip Mauritzson, född 1777 i Näsåker Ådals-Liden. Kom till Gårelehöjden från Kläpp i samma socken 1824.
Olof Nilsson. Torpare.

1833-35
Per Andersson.
Filip Mauritzson. Flyttar med sin familj till byn Rå i Ådals-Liden där han blir torpare.
Jöns Jönsson (Granlund) född i Gårelehöjden 1811. Sonson till nybyggaren Jöns Jönsson. Bonde i Gårelehöjden från 1833
Olof Nilsson. Torpare.

1836-37
Anders Johansson, född på Fransåsen i Ådals-Liden 1805. Står i mantalslängden noterad för hemmanet 1836-37. Enligt kyrkböckerna var han boende i Söderfors i samma socken, så han ägde hemmanet i Gårelehöjden utan att bebo detta. Ägde i Gårelehöjden tills han sålde hem- manet till sin måg Sven Christoffersson Selin 1856
Jöns Jönsson.
Per Andersson. Står från 1836 noterad som inhyses. Hade av någon anledning kommit på obestånd, och blivit tvungen att gå ifrån sitt hemman.
Olof Nilsson. Torpare.

1838-39
Johan Jönsson, född i Holafors, Ådals-Liden 1810. Står från 1838 noterad för 2 3/8 seland i Gårelehöjden, men enligt kyrkböckerna är han hela tiden skriven som dräng på fädernegården i Holafors. Ägde hemmanet, men kom aldrig att flytta dit. Han kom att drunkna i Granvåg utanför Sollefteå 1854.
Jöns Jönsson.
Per Andersson, med föräldrar. Inhyses.
Olof Nilsson. Torpare. Avlider 1839.

1840-42
Johan Jönsson. Från detta år är han skriven för hela östra hemmanet om 4 3/4 seland.
Jöns Jönsson. Står antecknad som inhyses. Flyttar till byn Söderfors på andra sidan Ånger- manälven, där han blir bonde.
Per Andersson, med föräldrar. Inhyses.

1843-52
Johan Jönsson.
Erik Ersson, född i Junsele 1817. Kom med sin familj till Gårelehöjden 1843
Per Andersson, med föräldrar. Inhyses-torpar.
Erik Peter Ersson (Tengqvist), född i Resele 1822. Blev torpare i Gårelehöjden 1849. Han var måg till Per Andersson.

Ovanstående uppräkning innefattar de hushåll som fanns i byn. Bortsett från hustrur och barn saknas även åldringar, änkor, drängar och pigor.

Vi kan nämna att den gamle nybyggaren Jöns Jönsson avled 1834, och hans gamle granne Johan Helgesson 1836.

Laga skiftet i Gårelehöjden

Det var först vid det s.k Laga skiftet som det genomfördes en fullständig jordindelningsreform. Den grundar sig på 1827 års skiftes-stadga, som innebar att de uppstyckade och strödda ägorna inom en by sammanfördes till sammanhängande, enhetliga skiften - som regel högst två för varje bonde. Laga skiftet gjorde att det blev stora förändringar både ekonomiskt och miljömässigt.
Som skiftesman förordnade Konungens Befallningshavare meriterade lantmätare, vilka skulle biträdas av två skiftesgodemän. De senare var i regel betrodda bönder från någon annan by i närheten.
I lagaskiftesakterna finns både handlingar och karta. Handlingarna består först av ett proto- koll, och sedan följer bilagor och tabeller för ägoförteckning i figurnummerordning. Därefter kommer en hävdeförteckning med vad som tilldelades varje lott före skiftet samt en delnings- beskrivning över vad som tilldelades varje lott. Slutligen finns ett sammandrag av hävdeför- teckningen och delningsbeskrivningen, samt beskrivning av de byggnader som skulle flyttas.
Varje lott betecknas med en bokstav (littera) och ägofigurerna med siffror.

För Gårelehöjdens by genomfördes Laga skifte åren 1852 till 1854. I bykistan förvaras hand- lingar och karta över denna förrättning
Det första sammanträdet hölls den 13 september 1852,

Delägarna uppvisade Skattläggningskartan från 1811, men tillhörande handlingar saknades och detsamma gällde 1820 års Storskifte. Då kartor och handlingar var i det skick att de inte kunde läggas till grund för laga skiftet, beslöts att förrätta en avfattning av ägorna redan på- följande dag.
Den 14 september 1853 hölls nästa sammanträde, och vid denna förrättning närvarade deläg- arna Anders Andersson, Eric Ersson, Anders Jansson, och Salomon Jonsson. Under detta sammanträde företogs om bestämmande av skiftesplanen avseende gårdarnas läge och lokala förhållande. Man kom överens om att Eric Erssons gård skulle flyttas till en ny tomt, och man förrättade en gårdsbesiktning och husvärdering. Förrättningsmannen föreslog med gode männens samtycke att ett bidrag på 33 Riksdaler och 16 Skilling banco borde utgå till Eric Ersson för hans gårds utflyttande. Man beslöt att uppskjuta vidare förrättningar till påföljande vår.

Den 23 oktober 1854 samlades man till ännu ett sammanträde, och förutom tidigare nämnda personer deltog även bonden Fredrik Henriksson för Mo by i Junsele, vilka hade intressen inom Gårelehöjdens marker, samt krononybyggaren Olof Johansson i grannbyn Tarsele. Gårelehöjden hade två spridda slåtter inom Tarsele, och dessa blev nu ihopslagna till en enhet vid rågången mellan berörda byar.

För de fastigheter som blev ålagda att flytta sina gårdar upprättades ett " Gårdsvärderings- Besiktnings- och Utflyttningskostnads-instrument". Där får man uppgift om vart man skulle flytta sina byggnader, och vad kostnaden i dagsverken blev. Dessutom beskrivs alla byggna- der i mått, byggnadsmaterial, antal fönster etc.
I Gårelehöjden var det endast bonden Erik Ersson på östra hemmanet som blev ålagd att flytta sin gård, och här följer utdrag ur detta protkoll där vi får en beskrivning av byggnaderna. Redovisning av alla kostnader har utelämnats, men slutsumman löd på 135 Riksdaler och 28 skilling banco.

Nr 1. Gårelehöjden, 19/192 dels mantal, eges af Erik Ersson, som från gamla tomten afflyttar inom twänne år efter skiftets tillträde, till Östra Nyåkersmoen, ägotrakterne Nr 474, 475, 447 448 och 449, med hela sin gård, bestående af följande åbyggnader;
Manngårdsbyggning, 18 3/4 alnar lång, 13 alnar bred, 17 hwarf hög, under näfwertak och stenfot, indelt i 2ne rum, kök och kammare med förstuga, 2ne spislar och fyra fönsterlufter, i någorlunda skick.Värderad till 200 Rdr Banco
Bryggstuga, 8 alnar lång, 7 1/2 alnar bred, 9 hwarf hög, under tak af näfwer, indeld i ett rum med spis och bakugn samt en fensterluft, Värde 50 Rdr Banco.
Fähus, 13 3/4 alnar långt, 11 3/4 ahln bredt, 11 hwarf högt, med baketak, ifullt stånd, indeld till 7 bås. Värde 50 Rdr Banco.
Härberge, 8 3/4 alnar långt, 11 1/2 alnar bredt, 15 hwarf högt under näfwertak, indelt i 2ne rum. Värdt 45 Rdr Banco.
Stallsbyggning, 12 alnar lång, 7 1/4 alnar bred 13 hvarf hög, under baketak, men oinredd. Värderad till 25 Rdr Banco.
Wedbod, 13 3/4 alnar lång, 9 alnar bred, 8 hvarf hög, under bakatak. Värde 10 Rdr.
Tröskloge, 12 1/4 alnar lång, 10 alnar bred, 14 hvarf hög under näfwertak; Värderad till 30 Rdr.
Foderlada, värd 4 Rdr.

Enligt ett beslut från 1853 skulle Erik Ersson själv ombesörja flyttningen av sin gård med hjälp i form av dagsverken från sina grannar.

Kvarnar, Såg och andra samfälligheter Redan när Gårelehöjden skattlades 1811 såg vi i dessa handlingar att man anlagt skvaltkvarnar i både Hö- och Storbäcken, men det är först genom laga skiftesförrättningen vi får en mera detaljerad beskrivning av samfälligheter i byn. Där ser vi att det fanns lertag, linsänkesplats, båtplats, samt en bräd- och upplagsplats.
Vid laga skiftet nämns ingen kvarn i Höbäcken, men däremot hade både västra och östra hemmanet var sin kvarn i Storbäcken. Östra hemmanet hade även ett sågavtag på samma ställe. Från denna plats gick även en samfälld kvarnväg som var 6 alnar bred. Skvaltkvarnen tillhörande östra hemmanet finns ännu kvar i funktionsdugligt skick. Kvarnen är en liten timmerbyggnad på ca 6 kvadratmeter, stående tvärs över Storbäcken.
På insidan finns flera årtal inskurna, och de äldsta är från 1829. Ovanför dörren på utsidan finns inskuret SCS 1856, och detta kan stå för "Sven Christoffersson Selin", vilken detta år köpte östra hemmanet av sin svärfader Anders Jansson i Söderfors. En möjlighet är att denne byggde om eller flyttade byggnaden 1856. Kvarnen lämnades att förfalla under 1920-talet, men tack vare AMS-medel kunde den restaureras 1982-83, och i samband med en hembygdsaktivitet provmaldes det i kavrnen 1984.

Något som är ovanligt med Gårelehöjden i jämnförelse med andra byar, är att det aldrig nämns någon fäbod i handlingarna.

Vad gäller vägar inom och genom Gårelehöjden, såg vi i laga skiftet att en allmän landsväg med en bredd av 8 alnar gick genom byn.
Dessutom fanns det utfart- och vintervägar med samma bredd, samt en kvarnväg som var 6 alnar bred.

Frågan om en körbar landsväg genom Gårelehöjden hade börjat dryftas under 1830-talet. Först på allmän sockenstämma den 1 oktober 1841 kan man läsa att vägen efter företagen Häradssyn var färdig att användas för hjulfordon.

Byn överförs helt till Junsele socken. Fram till och med 1857 låg Gårelehöjden med halva byn inom Junsele socken, och den andra halvan inom Ådals-Lidens socken. Detta medförde vissa problem, och från 1858 ligger hela byn inom Junsele socken. Tyvärr har jag ej kunnat finna något beslut från högsta instans i denna fråga, utan stöder mig på uppgifter ur kyrkoarkiv och skattelängder.
Enligt en sägen skall bönderna i den del av byn som låg inom Ådals-Liden själva begärt att få tillhöra Junsele socken. Orsaken skall ha varit att de ville slippa vara med och kosta på en renovering av kyrkan i Ådals-Liden. Nu gick man ur askan till elden, för 20 år senare skulle det byggas en helt ny kyrka i Junsele. Då ville dessa bönder åter bli överförda till Ådals-Lidens församling, men de blev nekade.

Jag skall ej gå in djupare i historien efter 1858, men byn utvecklades vidare. Befolkningen ökade och hemmanen delades upp i fler enheter. Skogsbolag köpte upp en del mark, och man fick arbete i skogen och flottningen som komplement till vad jorden gav.
Man inrättade med tiden skola och affärer i byn. Så sent som 1949 hade byn 163 invånare, men har därefter minskat kraftigt, så idag bor endast 35-40 personer i Gårelehöjden.