En likfärd

En gammal gumma i byn Åkerbränna sade ofta under sin levnad att när hon dog, skulle man inte komma längre än till "Kälksten". Detta var en viloplats efter vägen ner mot kyrkbyn, strax norr om byn Ruske.

Det hände sig i juni månad 1908, och gumman hade alldeles nytt dött. Snickaren i Åkerbränna spikade ihop en kista, och en ung man på 18 år fick i uppdrag att frakta ner liket till kyrkogården i Lillegård. Mannen hade glömt det som gumman så ofta berättade om, och kommen till "Kälksten" blev det stopp. Hästen ryckte, slet och drog, men han lyckades inte få lös den släpdrög som kistan låg på. Nu visade sig dock att medaxeln på släden kilat fast under en trädrot. Då kom mannen ihåg vad gumman berättat angående sin färd till kyrkogården.

Under resten av resan ner kände han sig olustig över det som hade inträffat.