Edens-bon som var med och räddade Gustaf III.
Av Göran Stenmark

Nu tror ni säkert att jag ljuger, men en viss sanning ligger i detta påstående.
Det var när jag läste ett gammalt nummer av Junsele Församlingsblad, som min nyfikenhet för denne person väcktes. I bladet hade vår framlidne hembygdsforskare Pelle Henriksson i Mo en artikel om klockare. Han nämnde då en klockare Erik Arnqvist från Själevad, som sökte tjänst i Junsele 1793. I artikeln fanns det en avskrift av det flyttbetyg denne Arnqvist hade med sig, och det lyder på följande sätt:

Välborne och välbefarne sjömannen Eric Arnqvist, född här i Själevad 1769, efter återkomsten ifrån sista kriget, gjort församlingen mycken tjänst med barn information, han äger all skicklighet, så vida han gått i Hernösands Trivialskola tills han kommit till öfversta klassen och veterligt är till äktenskap ledig.

Själevad den 15 April 1793
Anders Nensen, kyrkoherde

Dessutom stod det i artikeln att Arnqvist varit med i det s.k. Viborgska gatloppet, som roddare på Gustaf III:s slup, och i tätaste kulregn varit med att föra kungen i säkerhet. För detta erhöll han och de andra en tapperhetsmedalj, samt en äropenning.

Som släktforskare väcktes helt klart mitt intresse för denne Arnqvist och bakgrunden till dessa uppgifter. Det första var naturligtvis att återfinna honom i Själevads kyrkböcker, och med hjälp av dessa, samt ett personregister av en Erik A. Nylander, kunde jag säkerställa hans bakgrund. Födelsebyn hette Österalnö, och hans föräldrar var bonden Erik Jacobsson och hans hustru Lena Olofsdotter. Erik var näst yngst i en barnaskara på 10 syskon, och tydligen upptäckte man tidigt hans begåvning. Ett bevis på detta är att jag fann honom inskriven på Härnösands Trivialskola i slutet av 1780-talet. Han gick till översta klass och slutade sin utbildning 1789.

Strax därefter skulle han hamna i en helt annan situation. 1790 låg Sverige i krig med Ryssland, och behovet av båtsmän till örlogsfartygen ökade. Samma år den 9 februari blev Erik städslad som extra eller fördubblingsbåtsman båtsman under roten nr 7 Hafberg i Härnösand. Han hamnade då som roddare på kanonslupen Serafimerorden. När denna slup deltog vid det Viborska gatloppet i finska viken, blev den beskjuten, och roddarna hjälptes åt att sätta kungen som var ombord i säkerhet.

För detta fick då Arnqvist m.fl. en tapperhetsmedalj samt en äropenning av 25 riksdaler årligen. Den 25 augusti samma år slutade Erik sin tjänst som båtsman och återvände hem till Själevad där han bl.a. sysselsatte sig som barninformator.

Som jag skrev i början på denna berättelse, sökte och fick han 1793 tjänst som klockare i Junsele, och blev från 1794 installerad med Eden som bostadsort. Där träffade han inom kort bondedottern Sara Persdotter. Hon var född i byn den 12 februari 1765 och dotter till Per Jacobsson och hans hustru Karin Persdotter. Bröllopet mellan de två stod i kyrkan i Mo den 6 april 1795. De fick tillsammans fem barn födda mellan 1795 och 1810. Fyra döttrar och en son.

Erik blev alltså klockare i Junsele, och man ser vid ett flertal tillfällen hans namn i sockenstämmoprotokollen. Sockenpredikanten i Junsele under denna tid, Mattias Tollbom, var en svår herre att ha att göra med. Allt som oftast klagade han i stämman över Erik Arnqvist, men även andra personer. I ett sockenstämmoprotokoll från 1807 uppmanade man Erik att bättre förvara kyrknycklarna, tillstänga kyrkportarna, tvätta mässhaken, samt efterse kläppremmen till kyrkklockorna. År 1811 tröttnade Erik Arnqvist på Junsele, för den 15 december sade han upp sig och flyttade till Tåsjö socken. Där bosatte sig familjen i byn Kroknäset och Erik blev både bonde och klockare. En annan Junselebo, Bertil Andersson med familj bosatte sig som granne. I Tåsjö blev Erik mera ansedd än i Junsele, och kom att bli något av en sockenadvokat. Hans ende son Per Erik var tydligen även han en duktig person, och blev så småningom sockenskrivare i Tåsjö.

Per Erik gifte sig 1836 med en Märta Cajsa Mårtensdotter från Dorotea, och fick med henne nio barn. Tydligen ärvde han något av faderns rotlöshet, för 1848 flyttade han med familj och sina föräldrar till byn Västansjö i Åsele som nybyggare. Detta blev den femte församling som Erik Arnqvist levde i. Där avled den gamle Erik Arnqvist den 4 mars 1851 i en ålder av nära 82 år, och hustrun den 19 januari 1853, 88 år gammal.