Edens by

Den förste kände invånaren i byn är uppbördsmannasonen Peer Larsson, vilken enligt hembygdsforskaren Pelle Henriksson i Mo, bosatte sig i Eden i början av 1530-talet. I den äldsta skattelängden, Gärder och Hjälper från 1535, nämns i byn en Lasse, samt en hustru Karin.

Under 1550-talet kan vi med säkerhet veta att det fanns tre bönder i Eden, och de var förutom ovan nämnde Peer Larsson, Oluff Pehrsson och Nils Larsson. I skattelängder kan vi se att det 1561 finns en Anders Olsson, 1563 en Pawael Tomeson, och 1563 en Olof Kelson.

Från 1569 noteras Nils Larssons son Erik, och än i dag brukas gården av samma släkt.

När man skulle betala in skatt för att Sverige skulle lösa tillbaka Älvsborgs fästning från danskarna 1571, kan vi få veta följande om Eden.

Enligt protokollet besöktes först Oluff Pehrssons gård, och hans skattepliktiga egendom upptecknades; 1 ½ lispund koppar, 7 kor, 1 tvåårshäst, 5 får och 1 sto. Skatten framräknades till 10 marker i penningar.

Nils Larsson hade 3 qvintin silver värderat till 5 mark, 1 ½ lispund koppar, 4 kor, 1 tvåårskviga, 2 getter, 1 sto. Han fick skatta 7 marker och 1 öre.

Hos Peer Larsson upptecknades; 5 lod silver värderat till 45 mark, 2 lispund koppar, 9 kor, 2 ston, till ett sammanlagt värde av 17 mark.

Samma år verkar det som om Peer Larsson lämnat byn, de två grannarna fick då bruka hans mark innan det åter blev 3 åbor i byn i slutet av 1590-talet. 1596 hade bonden Erich Nilsson 7 kor, Per Olofsson 4 kor, och Olof Persson 9 kor.

I mantalsregistret för 1606 finns i Eden de tre ovan nämnda bönderna. Vid den andra Älvsborgs lösen 1613 noteras för byn bönderna Per Olsson (förlamad av gammal knekttjänst), Peder Ersson, änklingen Olof Persson. Under 1600-talet växte byn, och det blev slutligen 5 hemman.

Om Per Olsson kan vi l619 läsa: "denne är utfattig, blind, förlamat landsknekt, äger en koo, gåår och tigger" - betalt lösen de 4 första terminerna, men ej de två sista".

Om Oloff Persson står; "denne är en utlefvad man, hustrun på säng, äger ingen koo".

Den tredje bonden Per Ersson däremot, verkar ha haft en bättre ekonomi och noteras att ha betalt hela tiden.

Denne Per eller Peder Ersson som han skrevs, ägde 6 ¾ seland i Eden. Fastigheten omfattade hela nuvarande hemmanen under nr 1 och 2. Han nämns i längderna från 1613 och fram till 1646. På gården fanns 1629 1 sto, 12 kor, 2 kvigor, 5 getter, 12 får, och 3 svin, samt att man sådde 4 ½ spann utsäde. Hans hustru hette Kristin Pedersdotter, och de hade två söner och tre döttrar. Dessa uppgifter har framkommit tack vare det donationsbrev som finns bevarat från den 25 juli 1647.

I detta brev donerade Peder Ersson ett helt hemman liggande i Lillegårds by, för att förbättra kyrkan och prästernas villkor.

Peder hemman övertogs av sonen Salomon, vilken i sin tur hade en son vid namn Daniel Edin. Denne kom att bli Åseles första kyrkoherde.

År 1701 noteras för byn bönderna: Salomon Ersson, Per Jakobsson, Per Jonsson, och Olof Abramsson.

De fem hemmanen bestod under 1700-talet, men år 1775 genomfördes Storskifte i Eden. Vid storskiftet skedde ingen omflyttning av gårdar, men varje hemman fick sin åkermark i sammanlagda, långa och smala skiften. Dessutom delades ängsmarken efter Umaån till två större skiften till var och en som ägde del i åkermarken.

Laga skiftet fastställdes i Eden 1860-61, och det vände byn ett halvt varv. Samtliga gårdar fick beslut om utflyttning. De låg tidigare en bit ut på den nuvarande åkern i byn, och de fick då flytta dit de ligger idag. Genom laga skiftet fick bönderna i byn ett större sammanhängande skifte, och gårdarna hamnade på ett område som ej var lämpat till åkermark, samt att det blev lättare att släppa ut kreaturen på skogsbete.

Man har hållit starkt på traditionerna i Eden, och det är kanske inte så konstigt att byn i dag är klassad som riksintresse. All åkermark är fortfarande i hävd, även diken slås, samt att det på de flesta gårdarna finns kvar de gamla ekonomibyggnader som ingick i de gamla bondgårdarna. Röda timmerbyggnader i form av härbren, logar, bryggstugor, och stall m.m.