Riksförbundet Sveriges Museer och Sveriges Hembygdsförbund anordnar den riksomfattande tävlingen Klenod Sverige. Syftet med tävlingen är bland annat att lyfta fram föremål som tillhör det svenska kulturarvet. Junsele hembygdsförening deltar i tävlingen med denna lilla trädosa. Tävlingsbidraget lyder som följer:
”I Junsele hembygdsförenings samlingar finns ett litet träföremål som katalogiserats som nr 160, snusdosa. Den följande texten lyder: upphittad under kyrkgolvet vid rivningen av gamla kyrkan i Mo (Junsele socken i Ångermanland).
Dosan har en diameter av 90 mm och höjden är 40 mm. Den är tillverkad i två delar och hopsatt med träplugg. I skarven mellan de två halvorna finns ett hål, 10 mm stort. På ena halvan finns årtalet 1670 inristat. Träslaget är ”måssaved”, eller sälgrot som det heter på rikssvenska. Dess innehåll är sedan länge borta och förslutningstappen ligger intryckt i själva dosan.
Föremålet påstås alltså vara en snusdosa i trä tillverkad 1670 och den hittades under kyrkgolvet när den gamla kyrkan i byn Mo revs 1887. Men är det verkligen en snusdosa? Om inte, vad är det då? Våra dagars våta snus var ju inte uppfunnet1670 och det är nog högst tvivelaktigt att den fattiga bondebefolkningen i norrlands inland begagnade sig av lukttobak, något som bara var förbehållet eliten på slott och herresäten söderut.
Kan det istället vara en dosa för salt? Salt bevarar ju liv och salt förknippas ofta med kraft och var ett avvärjande medel för faror.
Vad som hände i socknen åren kring då dosan tillverkades är väl dokumenterat. Junsele socken, i nordvästra Ångermanland, bestod 1670 av ett fåtal bönder i sju medeltida byar. En av byarna beboddes av invandrade finnar och dessutom var socknen en del av Ångermanna/Anundssjö lappmark. Således levde här tre parter, med delvis olika näringsfång, som i gott samförstånd använde gemensamma marker. Det som hände dessa år var att sockenborna byggde ett nytt kapell och att i den nedre ådalen brann de fasansfulla häxbålen.
Junsele hade sin egen visfinne, flitigt använd för att ge boskaps- och öllycka, och han dömdes av trolldomskommissionen att sona sina brott. Helt otroligt är det inte att sockenborna, tyngda av utlagor och ständiga missväxter, inte fullt och fast litade på den ende Gudens hjälp utan också försökte skaffa hjälp på närmare håll: hos visfinnen Olof.
Min teori är att Olof placerade dosan, fylld med salt, under golvet i kyrkan med avsikt att hålla allehanda faror på avstånd.
Denna dosa, en gång kanske fylld med salt, kan alltså vara ett föremål med magiska egenskaper från häxbålens tid i Ångermanland?
I dag förvaras dosan i ett glasskåp tillsammans med diverse andra små föremål som är svåra att exponera på annat sätt. Små föremål har ofta en benägenhet att få fötter och det vore beklagligt om även denna lilla dosa fick det. Då skulle våra besökare inte få höra den spännande historien om dosan som hittades under kyrkgolvet.”
Alla bidrag till tävlingen finns på www.klenodsverige.se
/Ulla
