Sigurd Abrahamsson – ”tryckarn”

Sigurd Abrahamsson

Dragspelare och fiolspelare. Sigurd Elias Abrahamsson föddes den 25 januari 1905 i Vallnäset Junsele som son till skräddaren, torparen och spelmannen Daniel Abrahamsson och hans hustru Selma Aurora, född Nordin.

Familjen bodde på ett s.k. everderligt torp i Vallnäset under Vallen nr 4 och Daniel tituleras även som skräddare.

År 1909 flyttade familjen till Remsle i Sollefteå och där arbetade Daniel som skräddare. Denne dog den 2 maj 1910 av lunginflammation och Selma Aurora flyttade enligt kyrkboken tillbaka till Vallen. I själva verket hade hon och barnen i stort sett bott hela tiden på torpet i Vallnäset..

I unga år spelade Sigurd vid några tillfällen fiol på danser  tillsammans med sin bror Gunnar, men annars spelade han oftast durspel i en trio där bröderna Einar spelade fiol och Hilding (Ahlenhed) gitarr. Hilding spelade även dragspel.

Ahlenhed

Brodern Hilding Ahlenhed spelade både dragspel och gitarr

Sigurd hade ett tryckeri efter Länsmansvägen i Krånge Junsele men bodde i ett större hus beläget efter Gärdesvägen ”Fägata”. Huset har kallats ”Panget” eftersom det fanns ett pensionat i byggnaden. Kallades även i folkmun för ”Luffarhotellet”. Verksamheten sköttes av hans mor Selma.

Tryckarns

”Tryckarns” hus vid ”Fägata” i Junsele. Foto: Göran Stenmark 2011

Tryckeriet

Huset i Krånge där Sigurd i alla år hade sitt tryckeri. Byggnaden är nu riven.

På bilden nedan ser vi Sigurds gamla tryckpress som nu finns till beskådan i f.d. SVAR-huset i Ramsele. Tryckpressen såldes en gång i tiden till Ramsele och fanns senast hos Ramselebladet innan den placerades i SVAR-huset.

Foto: Lena Eriksson.

Foto: Lena Eriksson.

Tryckeriet startade Sigurd 1931 och blev registrerad hos länsstyrelsen den 7 augusti samma år. Upphörde som registrerad firma den 30 september 1965.

Här nedan ser vi ett alster från Sigurds tryckeri, en räkning till Junsele hembygdsförening gällande tryckta biljetter.

Räkning 1961

Räkning ställd till hembygdsföreningen

Tidningsklippet här nedan visar den 78-årige Sigurd på Gunillagården som spelar ”Fiolen min”.

Sigurd Abrahamsson

Sigurd Abrahamsson

Sigurd dog som ogift 1991.

———-
Noter:
Hyfsa efter Sigurd Abrahamsson
———-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Sollefteå kyrkoarkiv
Handelsregistret. Västernorrlands läns landskansli
Junsele hembygdsförenings bildarkiv
Tidningsartikel 1980
Bertil Ahlenhed. Brorson till Sigurd.
Aina Ahlenhed. Brorsdotter till Sigurd

Advent

 

Porslin

Speleman. Foto: Barbro Dörfler

Alla känner till Nicke Sjödin. Att även hans far Rickard var en ordkonstnär och visdiktare är inte lika välbekant. Så småningom kommer även Junseles visdiktare att presenteras i bloggen. Här är Rickards egen Timmerkörarpolska:

[audio:http://hembygd.junselebyar.se/spelman/wp-content/uploads/2011/11/Timmerkorarpolska.mp3]

Agnar Nilsson i Ulfvik

Agnar

Agnar med sitt durspel

Erik Agnar Nilsson. Durspelare. Född 22 januari 1898 i Rusksand som son till arrendatorn (spelmannen) Nils Gustaf Gustafsson och Eva Maria Eriksdotter.

Agnar spelade 2-radigt durspel

Han gifte sig den 2 april 1923 med Stina Greta Svensson, född den 6 juni 1894 i Ulfvik Junsele som dotter till bonden Elias August Svensson och Märta Katrina Hellqvist. Familjen kom att bosätta sig i Ulfvik och de fick barnen: Nils Ejnar 1923, Astrid Katarina 1925, Elias Axel 1928, Ida och Elsa Teresia 1938.

Ulfvik

Gården i Ulfvik

Stina Greta dog 1976 och Agnar 1982 på Gunillagården i Junsele.

Agnar

Agnar på äldre dagar. Bildkälla: Ingegerd Berglund

 

Båt

Agnar och hustrun efter en tur med båten utanför Ulfvik

Spelmansraditioner finns i släkten. Bortsett från fadern Nils Gustaf, omnämns farfadern Gustaf Johan Samuelsson i Lillsele som en tidig spelman i Junsele. En kusin var Gottfrid Knutsson i Valviken och en annan Jonas Sjödin i Långvattnet. Även Agnars söner blev spelmän. Följande skriver dotterdottern Ingegerd;  ”Einar och Axel var duktiga dragspelare, dom spelade på bjudningsdanser medan dom var kvar på Ulfvik, det kom andra dragspelare och hälsade på och så satt dom och spelade tillsammans”.

Bjudningsbal var det ofta i Ulfvik och anordnades vid ett flertal tillfällen i Alfred Nilssons loge. Det gick vilt till emellanåt och ett och annat slagsmål förekom vid sidan om det seriösa dansandet.

Elias Axel Nilsson                                                                                  Dragspelare.Chaufför                                                                                                       Född 1928 i Rusksand. Gift och bosatt i Grängesberg. Numera bortgången.

Axel

Axel Nilsson

Nils Einar Nilsson                                                                                                          Dragspelare                                                                                                                       Född 1923 i Rusksand. Gift och bosatt i Hällefors. Numera bortgången.

Einar

Einar Nilsson

 

——–
Noter:
Låt efter Agnar Nilsson
Agnars hambo
——-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv

Utflykt 1920

Foto: Adolf Jonsson

Foto: Adolf Jonsson

Denna bild är fotograferad av Adolf Jonsson i samband med en utflykt till endera Moön eller vid Edensforsen omkring 1920.

Mannen med dragspelet skall vara Gustaf Edin, bonde på hemmanet Krånge nr 5. Om han var spelman i övrigt har vi än så länge inga uppgifter på. Till höger om honom står Petter Jonsson, kallad ”Petter Knäpp” i folkmun genom sitt yrke som fotograf. På denna bild får han själv vara offer för kamerans lins och fotografen var Adolf Jonsson. I övrigt om personerna på bilden, se skissen i detta inlägg

beskrivning

beskrivning

Bilden nedan visar utflykt till Moön troligen 1920. På bild märks tre systrar Jakobsson, Ida, Berta, Jenny, Gotthard Jonsson, Verner Eriksson med fiol, Malvina Svensson, Helena Nordin, Levi Kallin och Hilma.
Systrarna Jakobsson från Tallnäset, Jenny Jakobsson gift med Gotthard Jonsson och Ida gift med Verner Eriksson.

På Moön

Fotograf: Peter Jonsson ”Petter Knäpp”

——–
Källor:
Junsele hembygdsförenings bildarkiv

Durspelare i trä

Rosin

Bror Rosins dragspelare

Bror Rosin i Vallen, son till spelmannen Mattias Rosin och Anna Kajsa Abrahamsdotter, var en duktig träsnidare och brukar kallas Junseles ”Döderhultare”. Bror var född 1907 och bodde i Vallen hela sitt liv som ogift arbetare. Han gick bort 1988.  Hans stora samling av snidade träfigurer har rönt stor uppmärksamhet genom åren. Ni kan läsa mer om Bror i inlägget om hans far Mattias och på Vallens hemsida.

 

Rosin 2

Bror var en mästare på att fånga uttryck i sina figurer

 

Midsommar

Midsommar_1

Bilden ovan är fotograferad ca 1910 och platsen är dåvarande Svanströmsnipan i Krånge, Junsele. Genom en notering vet vi namn på några av personerna. Längst fram sitter Betty Asplund och rakt ovanför henne Anna Jonsson. Sittande från höger i ljus klänning är Anna Granqvist och till vänster om henne Laura Wallroth. I helvit hatt ses Berta Jakobsson. Samtliga namngivna var födda mellan 1890 och 1893. Tyvärr saknar vi uppgifter om vem spelmannen med durspelet är. Denna plats kom senare att kallas ”Bloms nipa”, där stora midsommarfestligheter pågick ända fram till 1980-talet. På senare år har traditionen återupptagits.

Midsommar har länge varit spelmännens högtidshelg. Numera infaller alltid midsommarhelgen mellan 19-26 juni men förr i tiden inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag. Midsommar har sedan flera hundra år bakåt i tiden varit en helg med dans, lekar och festande, samt att många bröllop skedde denna helg. Detta gjorde att det behövdes spelmän.

Från Mo i Junsele berättas från ett sådant bröllop under 1920-talet: Far spelade fiol och långdansen gick runt hela gården. Den far som nämns var bygdespelmannen Jonke Molin.

Midsommar_2

Även detta foto är från Svanströmsnipan, men vi har inga uppgifter om det är vid samma tillfälle som ovan. Av kläderna att döma är det från samma tidsepok.

Källor:
Junsele hembygdsföreningens bildarkiv
Elin Sofia Månssons dagbok från Mo, Junsele
Wikipedia. Midsommar

 

Fritjof Vallgren

Fritiof Wallgren

Fritjof Wallgren

Fritjof Reinhold Vallgren. Dragspelare. Född den 26 april 1903 i Bysjö Junsele som son till arrendatorn Lars Wallgren och Greta Johanna Åström. Fritjof var mycket musikalisk och brukade i yngre år bl.a. spela ihop med Allan Svensson i samma by.

Han gifte sig med Signe Holmqvist från närbelägna Näset, född 1906. De fick tre barn som alla var musikaliska, Georg (1933-1968), dragspel, Eskil (1935-1966) trummor, och Therese (1938-1980) dragspel. Trio Wallgren var populära musikanter i Ångermanland. Tyvärr led alla tre av svår diabetes vilket gjorde att de gick bort i alltför unga år.

Fritiof 1981

Fritjof dog 1986.

Trio Wallgren
Trio Wallgren

——–
Källor:
Bysjöboka av Julia Hellström

Johannes Berg

Berg

Johannes Berg

Arbetare. Fiolspelare och visdiktare. Född den 14 maj 1880 i Stuguvattentjälen, Junsele som son till arbetaren Nils Olof Berg och hans hustru Kajsa Lisa Ersdotter.

Familjen flyttade när Johannes var ung till Hällberget i samma församling. Han började tidigt att arbetet i flottningen och som skogsarbetare.

j-berg-2

Han gifte sig den 3 november 1907 med Margreta Abrahamsdotter från Gårelehöjden, född 1884 och död 1948. De kom att flytta till ett torp i Lillegård bakom kyrkberget och de fick flera barn tillsammans, varav några som fadern fick ett intresse för musik och att skriva visor. Torpet hade friköpts 1946 och de brukade föda en ko och en gris på platsen.

johannes-o-margareta-ca-1945

Johannes och Margareta ca 1945

Johannes skrev flera visor bl.a. den s.k. Ysjövisan, som handlar om skogsarbete i trakten kring Långvattnet under 1920-talet. En annan var visan Fröken Grönqvist, som handlar om den begynnande frireligiösa vågen i Junsele. Han var även fiolspelman  och i en tidningsartikel från 1978 om Henning och Mary Henriksson i Junsele berättar de om sitt bröllop 1933 och dansen efteråt hölls hos Johannes Berg i Lillegård; ”Henriksson & Co var ett decimerat kapell under svängomen efteråt. En av medlemmarna dansade nämligen brudvals som bäst. Brodern Enar fick spela dubbelt så flinkt på sitt bälgaspel liksom Johannes Berg när denne trakterade fiolen”.

Johannes Berg dog i Lillegård den 17 augusti 1961.

bergs_stuga_2015

Bergs stuga 2015.

———-
Noter (PDF):
Gammal schottis efter Johannes Berg
———-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Göran Stenmarks samlingar
Junsele hembygdsförenings bildarkiv

Elsie Mariana Bergs släktbilder

Psalmodikon

 

Fyra

Fyra notstockar i Junsele hembygdsgård

 

Psalmodikon ”Notstock” är ett ensträngat instrument  utformat som en långsmal trälåda med greppbräda, stall och snäcka. Strängen kan vara gjord av en sena från ett djur.  

Vid användandet läggs instrumentet på ett bord, och man kan båda spela genom att knäppa på strängen eller att man spelar med en stråke. Tonerna är tydligt utmärkta i greppbrädan genom jack som kan ha en siffra eller markering. Till instrumentet fanns psalmböcker där psalmodikonets siffror var utsatta över sångtexten.

År 1830 lanserade prästen Johan Dillner ett psalmodikon som användes över hela landet och i fattigare församlingar användes det i stället för kyrkorgel. Vid husförhör och andra andakter användes de flitigt och även bland de kringresande predikanter som allt mer dök upp under 1800-talet.

Bland böckerna kan räknas  Sånger med melodier i zifferskrift till psalmodikon av Pehr Thomasson. Tryckt i Karlshamn 1850.

 

Sånger

Sånger med melodier i zifferskrift till psalmodikon

 

På Junsele hembygdsgård finns sedan länge fem notstockar och en sjätte är nyligen förvärvad.

Notstock Junsele hembygdsförening

Notstock Junsele hembygdsförening

Den senast förvärvade skänktes till föreningen den 25 maj 2010 av Elvira Granquist i Vallen, Junsele, änka efter spelmannen Harald Granquist. Den är daterad 1876 och tillverkad i Umeå.

Inne i lådan på denna notstock finns även fyra resonanssträngar.

Notstock

Notstock från Vallen

Även på Länsmuséet Murberget i Härnösand finns två notstockar från Junsele. Den ena från byn Lillsele och den andra från Krånge, skänkt av Junsele skolstyrelse.

Att lära sig fiol av strömgubben

En gammal folktro, nämligen hur man lärde sig spela fiol av Näcken, eller Strömgubben som han ofta kallades.

Följande text är saxad från ”Ur Öfre Ådalens Folklif”. Uppteckningar af  Nils Eric Ritzén / Sollefteå Tryckeri-Aktiebolag 1912.

Strömgubben eller näcken bodde i strömmar och forsar. Och många omtalades, som i gamla tider lärt sig spela fiol af honom. Dessa voro en tid af sitt lif de yppersta spelmän, och när de spelade en viss dans, som de lärt, kunde ingen lefvande varelse sitta stilla. Dock skulle de med tiden blifva tysta och mellankoliska och aldrig spela för någon annan än för sig själfva och detta vid någon fors eller bäck.

At få lära sig af strömgubben gick så till. Man skulle tre torsdagsnätter å rad, gå till en fors eller kvarn och sätta sig på en sten eller hälla, ju närmare strömmen dess bättre, och börja att spela på den medhafda fiolen. Första natten visade sig ej något, men märkvärdiga toner ljödo öfver strömmen. Andra natten visade sig Strömgubben till midjan ofvan vattnet, en mycket gammal man med hår och skägg som af sjöskum och med fiolen den ena och stråken i den andra handen. Han frågade då den på stenen sittande, om denne hade mod att lära sig spela samt omtalade, på hvilka villkor det kunde ske. Blef svaret jakande spelte Strömgubben en låt och sade sedan: ”Kom tillbaka nästa torsdagskväll!” och försvann så i djupet. Tredje torsdagskvällen, sedan lärjungen spelat en stund, steg Strömgubben upp och satte sig bredvid  honom, tog hans fiol och kramade sönder den i små bitar emellan sina händer; därpå andades han tre gånger på bitarna, och instrumentet var alldeles som nytt.Så spelade han den låten, som ingen lefvande kunde höra och sitta stilla vid. Han öfverlämnade därpå fiolen och sade: ”denna låt får du ej spela mer än tre gånger i ditt lif, och ej börja att spela, förrän du bedt en vän till dig skära af strängarna på din fiol, när han tycker, att du spelat nog. Själf kan du icke sluta, och blott han och du har makt att sitta stilla, när denna dans spelas. Fortsätt och är strax mästare”: Sedan han sagt detta försvann han i djupet. Huru kontraktet lydde dem emellan kan ingen med säkerhet förklara, men allmänt troddes, att lärjungen, åtminstone till viss tid, hade måst sätta sin själs salighet i pant.