Jon (Jonas) Abrahamsson. Fiolspelare och hemmansägare i Vallen, Junsele. Han föddes den 9 januari 1857 i Vallen som son till bonden Abraham Eliasson och hans hustru Kajsa Andersdotter.
Jon, eller ”Jonke” som han kallades, var en hängiven fiolist som spelade fiol hela sitt liv. På väggen i hans hem hängde flera fioler och intresset gick i arv till två av hans söner.
Jon var född på Vallen nr 4 men kom 1894 att bli bonde på Vallen nr 3 genom köp av bonden Jonas Peter Ingelsson som flyttade till Alderlund. Han gifte sig den 5 augusti 1894 med Kristina Andrietta Sjödin, vilken var född i Jansjö, Ådals-Liden den 4 april 1869. Hon var dotter till torparen Erik Jakob Ersson Sjödin och Cajsa Magdalena Andersdotter. Med henne fick ”n Jonke” nio barn, Anna Katarina 1895, Karl Mauritz 1897, Hildur Kristina 1898, Margareta Andrietta 1900, Maria Helena 1901, Abraham Oskar 1905, Erik Alfred 1907 (präst), Alma Alice 1910 och Jonas Gottfrid 1912.
Hustrun Kristina kunde stä blod och kokade kådplåster (kådsalva).
Bilden har vi fått av Rune Alfredsson Vallen
Jon Abrahamsson dog i Vallen den 19 maj 1943 och hustrun Kristina 1954.
Följande episod finns beskriven i Mats Holmgrens utgåva av ”Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän (och spelkvinnor)”, version juni 1994. Utgåvan finns att ta del av på länsmuseet i Härnösand:
Jon Abrams´n var känd för ett lugnt och stillsamt levnadssätt. Han gick sommar som vinter klädd i tjocka vadmalskläder, och kunde under slåtterarbetet beklaga sig: ”Tänk att man ärbet sä man bli nästan svetti´ å ändå fo man bäre obehag”. Han har också berättat om ett annat stort missöde som han råkade ut för under slåttern. Han hade spänt hästen för slåttermaskinen och börjat att slå ner en lägda. När han kört några varv runt lägdan upptäcker han till sin stora förtvivlan att en mutter lossnat från slåttermaskinen och ramlat bort. Han stannar hästen och går sedan tillbaka samma väg som han kört varv efter varv, men hittar ingen mutter. Nu var goda råd dyra, vad ska han ta sig till? Han går tillbaka till stugan, går in och kokar sig en kopp kaffe, stoppar pipan och sätter sig att begrunda sin situation. Plötsligt faller hans ögon på näbbkängorna han har på fötterna, där på översidan av den ena skon ligger ju muttern och där har den väl legat ända sedan den lossnade. Han dricker sitt kaffe, röker sin pipa, går ut och skruvar fast muttern och fortsätter lugn och trygg sitt arbete som om inget hänt.
——–
Noter:
Jon Abram´s knäppschottis
——–
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bildarkiv
Knut och Gulli Granquist i Vallen
Uppgifter från bybor
Mats Holmgren, Jansjö. Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän. 1994
Jag kan berätta att Jons hustru Kristina Andriettas mor Cajsa Magdalena Andersdotter också var musikalisk. Hon kallades ”Hölt-Kajsa” efter hemstället Hultet i Jansjö, Ådalsliden (Hultet tillhör egentligen Omsjö, Ådalsliden). Kajsa författade andliga visor som hon sjöng och sålde för 25 öre styck. Jag har en av hennes vistexter i min ägo.
Tillägg: Cajsa Magdalena Andersdotter var född 1835-08-11 i Malung sn Dalarna. Död 1925.
Tack Anita, det var ett trevligt tillskott. Även de s.k. visdiktarna dokumenteras av mig i Junsele, så det är bra att även Lias kommer med
Missa inte Jons ”mutterhistoria”. Riktigt roligt!
Göran: Jag minns inte.. fick du ”Hölt-Kajsas” visa …?
”Mutterhistorien” var kul! 🙂
Jodå den fick jag, och den ligger i mappen övrigt Ådals-Liden:) Som du ser har vi ett par spelmän från Ådals-Liden på den här bloggen, eftersom de varit aktiva även här, men vi har även samlat ihop några fler från Lia som torde visa sig så småningom
N´morbror Jonke, som min far kallade honom, har lämnat en del historier efter sig, ja.
Som den här:
Det var under spanska sjukan. Hela Jonkefamiljen låg, insjuknad, nerbäddad på golvet i köket.
När en ditkallad läkare vid denna åsyn förfärad utbrast ”men ligger ni alltid så här?!!” lär n´Jonke lugnt ha svarat:
”Nää, då vi ä fresk ä vi oppe.”
”N´morbror Jonke ” säger du om min gammelmorfar Mats. Är vi släkt då? Jag måste fråga mamma Anna-Stina. Jag var så liten när jag flyttade från Vålln (Wallen) Jag vet bara att jag ”ä tå Abram-Iljas folke”. Det innebär att jag även ”ä kommen tå´n JonAbrams” = Lugn, stillsam och lat. Haha!
Vad jag har njutit av denna läsning. Vad roligt det är med folk som minns och kan konsten att bevara våra minnen. Det var så väldigt trevligt att få titta in lite i gammelmorfars liv. Jag visste inte att han var en sådan kul person. Nu ska jag läsa vidare. Jag hittade även Daniel Abrahamsson här. Det verkar vara gammelmorfars bror. TACK!
Mor Anna-Stina, dotter till Margreta Andriretta som var dotter till Jon Abramss’n berättade i går ( min mor Anna-Stina fyller i år 93 år) att min gammelmorfar Jon aldrig ägde någon slåttermaskin. Han, som av vissa ansågs lat, slog hela sina ägor med lie. Det verkar konstigt om det kan vara lättja? Jag minns inte själv min gammelmorfar men jag minns min gammelmormor, a’ JonkeKristina. Hon dog av en propp i huvudet, jag var bara ca 5-6 år, jag trodde att min stackars gammelmormor hade fått en säkring (propp) i sitt huvud, inte lätt för ett litet barn att förstå. Att gammelmorfar Jonke skulle vara lat stämmer inte vad jag förstår, däremot var han en stillsam och timid person, och det är ju inte samma sak.
Min morfar var närmaste granne med jonkesa. Han reagerade alltid när nån spred ryktet att ‘n Jonke var lat. ”‘n Jonke, han va inte lat!” sa han förtrytsamt. Författaren Tomas Sjödin, känd sommarpratare i radio bland mycket annat, är för resten släkt med a’Jonke-Kristina. Även han har rötter i ”Höltä”. Det kan säkert Göran Stenmark reda ut.