Om dans och nöjen enligt sockenstämmor i Junsele

Socken

Sockenstämma 1811

I gamla tider kallades det att man höll ”Lekstuga” om man ordnade danser och andra sammanslutningar bland ungdomarna. Detta ansågs ofta osedligt av bl.a prästerskapet och i de gamla sockenstämmoprotokollen stöter man ofta på detta under början av 1800-talet, så även i Junsele.

Den 13 januari 1811 kan vi läsa följande som belyser att problemen dans och andra nöjen för ungdomar inte är någon ny företeelse;

Wid tillfrågan om Sedernas helgd anmältes bekymmer öfver hemlig Bränvinsminutering, samt nog tätt skeende sammankomster till Dans, hvarvid Ungdomen försummade sin tid någon gång sitt arbete, och sattes i fara för ett osedeligt uppförande. I anledning deraf beslöts att den som i sitt Hus tillåter öfverflödigt förtärande af Bränvin, det må vara gifvit eller medbragt, och den som utom vid bröllopp tillåter dans efter kl. 9.e.m, samt den, som vid hvarje samling i sitt hus ej värdigt afstyra skoj och oljud, skal plikta till Kyrkan 32 s Banco, utom det ansvar, som Lag fordrar. I stämma den 13 december 1818 kan man läsa:

Upplästes Konungens Befallningshafvandes Kungörelse om Dans- och Lekstugor – och utvaldes till ordningsmän – för Mo, Salomon Pehrsson, Ibm Nämndeman Daniel Andersson i Eden, Nils Nilsson i Lillegård, äfven för Böhlen, Daniel Ersson yngre, i Krånge Jacob Åkerstedt i Wallen, Henric Jacobsson i Tara och Abrahan  Nilsson i Ruske. De aflägsnare fjällbyarne af 2 eller 3 grannar, ansågos sjelfva kunna och vilja wårda sederna innom sin lilla tract.

Konungens Befallningshafvandes Allmänna Kungörelse af d. 21 October 1812 upplästes och antogs enhälligt den deruti Säbrå Socknemäns öfverenskommelse af de 4 October, om öfverflödets inskränkande och yppigheter hämmande, såsom Junsele församlings eget fattade beslut; med ödmjukt tilllägg likwäl att Quinnorne måtte få bruka Bomulls hallsdukar af 6 quarters fyrkant. Säbrå Socknemäns öfverenskommelse antogs här så mycket willigare, som Socknens seder förut derifrån föga befunnits afvikande och hvarje Husfader insåg huru lycklig denna aflägsna bygd hitils warit – under tidernas  mångalldiga skiften, egenteligen igenom sin sparsamhet i mat, dryck och klädedrägt. Församlingen uppmuntrades att för kommande Tider bibehålla detta enfalld i hushållning och seder, under hopp att de hädanefter, som hittils skulle vinna sin Bärgning med sitt arbete, hvilket är vinning nog

——-
Källor:
Resele kyrkoarkiv. Sockenstämmoprotokoll AI:1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *