Fiolspelman, dräng och torpare. Född den 25 maj 1826 i Lövåsen, Edsele som son till bonden Olof Andersson och hans hustru Märta Persdotter. 

Då det inte har kunnat fastställas på vilken gård familjen bodde får Johans uppväxt illustreras av nedanstående flygfoto över byn.

Vy från Lövåsen, Edsele. Här syns norra delen av byn.

Vid ca 18-19 års ålder lämnade Johan Lövåsen för att söka drängtjänster på olika gårdar i trakten.

1845-1846   By, Edsele hos bonden och kyrkvärden Olof Olofsson.
1846-1848   Lungsjön, Ramsele hos bonden Nils Olofsson.
1849-1852   Långsele by hos f. d. gästgivaren Anders Eliasson.
1852-1852   Lungsjön, Ramsele återigen hos Nils Olofsson.
1853-1854   Fjällbohög, Edsele hos bonden Måns Andersson.
1855-1856   Ödsgård, Edsele hos bonden Eric Jonsson.

Platsen för gästgiveriet i Långsele by är än så länge inte klarlagt, det gästgiveri som senare fanns i Hamre by i Långsele är inte samma. Men de andra gårdarna där Johan arbetade finns det nytagna bilder på:

By, Edsele

Lungsjön, Ramsele 

Huset från Fjällbohög, Edsele uppfördes 1836 och flyttades 1969 till sin nuvarande plats som hembygdsgård i Ödsgård, Edsele.

Ödsgård, Edsele

Johan är samma person som den i spelmanskretsar omtalade ”Spel-Jutte”.  Folkmusikintendenten K. P. Leffler (1863-1922) skriver i sina anteckningar att hemmansägaren och snickaren Olof Olofsson i Ovanmo, Ramsele, hade polskor efter en för länge sedan död arbetare, kallad Spel-Jutte, av vilken flera Ramselespelmän sägs ha lärt. Spel-Jutte flyttade senare till Ådals-Liden. Lefflers uppteckningar med Olof Olofsson gjordes 1912.

Bland Lefflers uppteckningar hos klarinettblåsaren Per Bolin i Tåsjö finns en polska kallad Spel-Juttes polska och Bolin hade hört den av en spelman Johansson. Leffler hänvisar även här till Olof Olofsson.

Det stämmer att Spel-Jutte flyttade till Ådals-Liden. Den 20 juni 1856 gifte han sig med bondedottern Kajsa Erika Eriksdotter i Krånge, Ådals-Liden. Hon var född den 15 maj 1827 och dotter till bonden Erik Andersson och hans hustru Gertrud Persdotter. I en av Ådals-Lidens husförhörslängder (1841-1848) finns en anmärkning om Kajsa Erika: ”Har svagt begrepp och dåligt minne. Har blott kunnat lära lilla Catechesen utantill.”  I nästa husförhörslängd (1849-1858) finns anmärkningen ”Talar illa, mindre vetande.” 

Kajsa Erikas far anvisade paret ett torpställe i Krånge, men det berättas att Johan inte hade något större intresse för denna syssla, utan det var musiken som låg honom närmast i hågen. Torpet kom i folkmun att kallas ”Sorga”. Det sades att Kajsa Erika hyste varma känslor för en dräng i Norrmoflo på andra sidan Fjällsjöälven, men hon fogade sig i faderns vilja och gifte sig med bondsonen från Lövåsen. Hemkommen efter det sorgesamma och tårfyllda bröllopet stod Kajsa Erika gråtande en lång stund och blickade mot Norrmoflo där hennes älskade fanns. Johan var inte någon hård man men ansågs lat och bekväm och Kajsa Erika förstod att hon skulle få ta hand om torpet själv då makens stora passion var fiolen.

Krånge, Ådals-Liden. Enligt laga skifte 1861 benämndes torpet Cajsa Erikas torpet.

Krånge, Ådals-Liden. Några byggnader från Johan och Kajsa Erikas tid finns inte kvar idag, men på platsen finns dessa byggnader från 1900-talets början.

I familjen föddes tre barn, Olof Peter 1857, Greta Dorotea 1858 och Erik Johan ”Kajsas Ecke” 1860. (Det finns även en hel del berättelser om barnens öden och äventyr men dessa historier ingår inte här.)

Enligt hembygdsforskaren Paul Lundin i Näsåker (1922-2003) var Johan Olsson en duktig spelman som ofta anlitades på olika gillen och bröllop. Bland befolkningen i trakten kallades han ”Spel-Jött”. Som han levde dog han enligt Paul, för den 15 juli 1860 segnade han ner mitt under en spelning på ett bröllop i Eds socken. Död- och begravningsboken för Ådals-Liden anger dock dödsorsaken som ”Genom olyckligt fall”. Han begravdes i Ed. 

Något bröllop ägde inte rum vid den tid Johan avled vid 34 års ålder, varken i Ed eller kringliggande socknar. Det torde vara mer troligt att han befann sig på något gille eller annan festlighet i Ed vid olyckstillfället, men detta har inte kunnat bekräftas.

Sedan Kajsa Erika blev änka fick hon det tufft med försörjningen av familjen. Fadern dog året efter maken, och stoltheten hindrade henne från att ta emot hjälp från sina syskon. Hon tog på sig dagsverken i trakten men var samtidigt sjuklig. Så småningom måste hon lämna sitt hem på grund av bristande ork och förmåga, och torpet såldes 1875 med hennes medgivande mot födoråd. Kajsa Erika och pojkarna bosatte sig i en stuga vid Krångsjön medan dottern Greta Dorotea började tjäna piga i trakten. 

Kajsa Erika dog i Krånge den 17 september 1894.  

Intressant att notera:
Kajsa Erikas äldre syster Brita Maglena var mor till fiolspelaren Erik Jakob Nässén.

Noter:
Polska efter Spel-Jutte
Polska efter Spel-Jutte
Polska efter Spel-Jutte
Spel-Juttes polska

Källor:
Edsele kyrkoarkiv
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Eds kyrkoarkiv
Resele tingslags häradsrätts arkiv
Per Johannes Kallin (1879-1952) i Forsås, Ådals-Liden. Tidningsartikel
Paul Lundin i Näsåker. Sanningar och sägner i Ådalsliden (tryckt 1982)
K. P. Lefflers folkmusiksamling (tryckt 1987)
Lantmäteriets historiska kartor
Fotografier: Lena Eriksson 2020

Erik Jakob Jönsson i Krånge omnämns av Paul Lundin i sin bok ”Sanningar och Sägner i Ådalsliden,1982”.

Där omtalas om att Erik Jakob Jönsson hade självaste Näcken till far, och det hela hade sin upprinnelse i att hans mor, Brita Maglena Ersdotter, en sensommardag under 1830-talet varit ute och plockat bär på Krångeskogen och vid Krångsjön. Där hade hon stött på Näcken som satt och spelade fiol. Denne sägs ha varit långhårig, mörk och stilig. Resultatet blev att hon nio månader senare födde en son som döptes till Erik Jakob. Han blev en mycket skicklig fiolspelman vars hela håg låg till musiken, så till den grad att hela hemmanet gick honom ur händerna. Jakob kom att bli en bohem och vandrare med delad håg och oro i sitt väsen, omtalar Paul Lundin.

I andra versioner av berättelsen bodde en vitterkarl under den s. k. Dansarhällan på Krångeskogen där bopigorna från Krånge fäbodar ibland uppehöll sig. Han ska då ha spelat fiol för flickorna och på så sätt blivit bekant med Brita Maglena. 

Dansarhällan 2017. Foto: Lena Eriksson

Men enligt födelseboken föddes Erik Jakob Jönsson inom äktenskapet den 3 februari 1837 som son till bonden Jöns Andersson och Brita Maglena Ersdotter i Krånge, Ådals-Liden.

Erik Jakob blev så småningom bonde med namnet Nessén (Nässén) när han köpte hemmanet på 4 5/8 seland av sina föräldrar 1860. Erik Jakob gifte sig 1863 med Anna Johanna Norlin från Resele, född 1838. I januari 1864 föddes en son som fick heta Carl Oskar, men han dog redan i november samma år. I juni 1865 föddes sonen Erik Johan. 

Ekonomiska problem hopade sig för familjen och skulderna gjorde att hemmanet gick i konkurs omkring 1870. 

Ur Härnösandsposten den 18 december 1869.

Jakob med familj står därefter antecknade som inhyses på Söderströms hemman i samma by.

Platsen för torpet i Krånge enligt Laga skifte 1861

I november 1876 finner vi dem som torpare i Häxmo. Torpet hade i ett år innan ägts av en  Carl Fredrik Norlin. På torpet i Häxmo föddes 1880 dottern Beda Margareta.

Hustrun Anna Johanna, sonen Erik Johan och Erik Jakob framför torpstugan i Häxmo.

Erik Jakob Jönsson Nässén dog i Häxmo den 10 mars 1921 och dödboken anger någon form av senilitet. Anna Johanna dog den 30 september 1923.

I bouppteckningen efter Nässén från den 4 juli 1921 finns fiolen upptagen bland inventarierna till ett värde av 25 kronor.

Torpet i Häxmo i maj 2015. Foto: Göran Stenmark

Erik Jakob var bevisligen en fiolspelare och det finns även en vals bevarad efter honom. Den valsen finns under Noter här nedan och publiceras med tillstånd från Svenskt visarkiv som har den i sina samlingar.

Intressant att notera:
Erik Jakobs moster Kajsa Erika var gift med fiolspelmannen Johan Olsson, Spel-Jutte.

Noter:
Vals efter E J Nässen_Häxmo_Ådals-Liden

Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv.
Sanningar och Sägner i Ådalsliden. 1982 Paul Lundin.
Artikel i Nya Norrland 1983-05-25. ”Sagan om Danshällan vid myren och den stilige spelmannen”. Paul Lundin.
Länsmuseet Murberget. Folkminnen. ”Dansarhälla”. Meddelare Sara Brita Hellman, Moflo. Upptecknare Levi Johansson.
Länsmuseet Murberget. Tidningsartikel ur Nils-Erik Ritzéns samling. ”Dansarhällen”.

Herman Emanuel Thörnquist. Arbetare och durspelare. Född den 29 april 1894 i Bommeråsen, Junsele som son till arbetaren Karl Törnqvist och hans hustru Kristina Johanna Andersdotter.

Herman gifte sig första gången den 18 maj 1920 med Hilma Maria Hedin, född den 18 april 1896. Hon var dotter till fällmakaren Henrik Hedin i Rö (”Fäll-Hink”). Herman och Hilma Maria kom att först bo vid Häraloken på Bommeråsen innan de 1935 bosatte sig i Östertjärn i närheten av Bölen. De fick två barn, Gustaf Emanuel  f. 1920, vilken dog redan 1937, samt Gunda Marie f. 1922, gift Lundström i Gärdsele. Hilma dog av TBC på Utanede sjukhem i Edsele 1936.

Hilma och Herman vid Utanede sjukhem i Edsele.

Herman gifte om sig 1948 med Evy Margareta Lundström, vilken var född 1903 i Krånge, Junsele. Dotter till sedermera kronotorparen i Gärdsele, Jan Lundström och Karolina Abrahamsdotter. De fick tillsammans sonen Yngve född 1937.

Häraloken på Bommeråsen enligt karta 1893

Nils Rohlén och Herman.

Herman berättade i Nya Norrland inför sin 75 årsdag 1969, att durspel skall man spela genom livet, då blir livet lätt att leva. Han berättade vidare att han fick höra för musik när han som liten grabb var vallpojke och i ensamma stunder i skogen hörde tonerna från kornas skällor. Sedan han börjat hugga timmer köpte han på avbetalning sitt första durspel och gav underhållning i skogskojan. När det blev slut vinterdrivningen så fick man omväxling i arbetet med bäckflottning och när vårvärmen kommit tog logdanserna vid. Och då skulle jag spela förstås, berättade Herman. ”- En vår flottade vi i Kvarnån, Junsele. Det var bråttom, så att vi jobbade tre dygn. I samma veva spelade jag på logdans i två nätter. Jag var så trött, att jag vågade inte sätta mig i båten eller intill vatten för att inte falla i och dränka mig.
På danserna kände alla varandra. Det blev mycket folk därför att en enda familj ju kunde betyda sju besökare. Började det arta sig till bråk, så brukade jag riva igång en medryckande bit på mitt tvåradiga. Då kom bråkstakarna av sig.

Bild ur Nya Norrland 1969.

På ålderns höst hamnade Herman och Evy på Gunillagården i Junsele där båda gick bort 1978.

I en inspelad intervju från 1987 berättas att omkring 1920 brukade Herman spela på dans i Rogsjöbodarna, en fäbod tillhörande Bölens by. På fäboden fanns vi den tidpunkten sju bopigor och ungdomar från byarna Eden och Kläppsjö brukade komma dit och dansa.

Bommeråsen av idag. Bron över Tärnickån. Foto: Göran Stenmark 2015

Bilden ovan  visar bron över Tärnickån på Bommeråsen. Thörnqvist torp ”Häraloken” låg till öster innan bron. Av torpet finns inget kvar idag.

Hermans gård i Östertjärn.

——–
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bildarkiv
Karl-Emil Sjöquist. Syskonbarn och uppgiftslämnare
Yngve Törnqvist. Son och uppgiftslämnare
Inspelad intervju med Elin Johansson, Forsmo Junsele gjord 1987 av Gunnar Sellin
Artikel i Nya Norrland av Allan Assegård 1969

Bröderna Nicke och Olle Eriksson

I Holafors i Ådals-Liden, inte långt från gränsen till Junsele socken, bodde tre bröder som var spelmän. Nicke på fiol, Olle på fyrradigt dragspel och August på durspel. De var söner till torparen Jonas Viktor Eriksson och Petronella Sundvall i Holafors och modern var dotter till fiolspelmannen Olof Petter Sundvall i samma by.

Brödernas föräldragård i Holafors. Foto 2012.

De tre bröderna var i yngre dagar ofta ute och spelade på bjudningsdanser och andra evenemang, men med tiden blev det mest Nicke och Olle som spelade officiellt. På de återkommande bjudningsbalerna i Mjösjön Junsele var de ofta anlitade spelmän och även på IOGT-logernas danser i grannbyarna ställde de upp som spelmän, vilken nedanstående bild ur en protokollsbok för logen i Gårelehöjden den 1 juli 1928 visar.

Per August Eriksson (August)

Torpare och durspelare. Född den 9 oktober 1887 i Holafors, Ådals-Liden.

Han gifte sig första gången den 20 november 1918 med bondedottern Lydia Kristina Mähler i Holafors. När hon föddes den 7 juni 1883 bodde föräldrarna i Omsjö i samma församling, men de blev med tiden bönder i Holafors. Lydia hade i 14 år före vigseln skött byns första postkontor som fanns i hennes föräldrahem. Torpfastigheten August med familj bodde på en avstyckning från svärfaderns hemman och heter Hagenbäck.

August och Lydia fick mellan 1919 och 1924 fyra barn tillsammans, Maj Valborg, Seth Bruno, Boel Gunborg och Gerd Torborg. Sonen dog redan 1921.

Per August gård. Foto 2014.

Lydia dog den 10 februari 1927 av lungtuberkulos och 1930 gifte August om sig med skräddardottern Olga Andersson född i Tarsele 1888. De fick döttrarna Gun Birgit 1930 och Runa Margreta 1933.

Olof Johan Eriksson (Olle)

Torpare och dragspelare. Född den 23 augusti 1897 i Holafors, Ådals-Liden.

Han gifte sig 1929 med Alma Evelina Selin, kallad Lina.  Hon var född den 23 november 1899 i Gårelehöjden, Junsele. Dotter till landbonden Christoffer Selin och Anna Brita Jonsdotter

Olle Eriksson var timmerkörare med häst och paret drev ett litet jordbruk i övre delen av Holafors. Fastigheten hade de köpt av Olles föräldrar 1935, vilka i sin tur köpt den av Petronellas far Olof Petter Sundvall 1880.

I unga år spelade han och brodern Nicke ofta på bjudningsbaler och andra danstillställningar i närområdet. Bl.a. berättas att Olle spelade på en bjudningsbal i Fransåsen.

I familjen fanns Linas son sedan före äktenskapet, Alf Selin född 1921, samt parets gemensamma söner Allan 1929 och Alfons 1930.

Lina dog 1981 och Olle den 25 augusti 1982.

Nils Teodor Eriksson (Nicke)

Fiolspelare. Född den 12 juni 1900 i Holafors, Ådals-Liden.

Ogift man som först bodde i ett litet rum i föräldragården hos sin bror Olle med familj. På äldre dagar bodde han tillsammans med systern Liberia, samt hennes son Tage Öhman i Holafors (”överbyn”) i en liten stuga vid Anders Persmon. En bit från gården fanns Holafors dansbana som kallades Tallbacken.

Den 16 juli 1968 blev Nicke inspelad av Märta Ramsten på Svenskt visarkiv. Han spelade då fyra låtar efter sin morfar Olof Petter Sundvall i Holafors. Låtarna hade Nicke i sin tur fått via sin mor som trallade dem för honom. Hon spelade även fiol.

Nicke och Liberias stuga vid Anders Persmon. Foto 2012.

Nicke var enligt flera som minns honom en sällskaplig person som hälsade på i gårdarna. Han ansågs vara en skojfrisk spelevink och berättade historier som ofta slutade med orden : ” Jäg tro jäg fåll ihop och dö”.

Nicke Eriksson och Albin Fjäll

Nicke dog i Holafors den 20 augusti 1976.

—————-

Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Svenskt visarkiv
Äldre personer i Holafors och Gårelehöjden
Gunilla Modéen i Holafors. Dotterdotter till August. Äldre fotografier
Annagreta Eriksson Häggkvist i Holafors
Göran Stenmark. Foton tagna 2012 och 2014
Holaforsen: Berättelsen om en gammal by. Av Birger Sidén 1998

Fiolspelmannen Hans Olof (Hampe) Nilsson föddes den 4 februari 1868 i Jansjö, Ådals-Liden som son till torparen Nils Olof Olofsson och Märta Karolina Hansdotter. När Hampe var 11 år lämnade föräldrarna torparlivet i Jansjö för att bli bönder i Lidgatu.

Hampe var en av de tre s.k. ”Nils Olofs pojka”, tre ungkarlar som levde efter mycket gamla traditioner. Om deras sparsamhet finns många historier, både sanna och osanna, t.ex. har många äldre berättat att de stöttade torra granar i skogen, för det fanns ju en möjlighet att de kunde växa lite till. Måhända en av de mer osanna historierna. Flera personer vittnar om att det ofta var ”kura skymning” i gården om kvällarna när Hampe tog fram sin fiol.

Enligt spelmannen Arne Isaksson i Resele hade Hampe lärt sig låtarna efter sin mor som sjöng dem för honom, och hon i sin tur hade  hört dem av sin far, bonden Hans Abrahamsson i Norrmoflo.

Hampe med en av gårdens hästar.

Bröderna som bodde på gården hette Per August 1873-1955 och Erik Viktor 1882-1969. Det fanns ytterligare fyra bröder, varav tre dog som barn, samt brodern Nils Andreas som emigrerade till USA 1891. En syster fanns också, Katarina Helena, som var född 1875. Hon flyttade till  Rå genom gifte med Olle Sjöström, men flyttade hem igen när denne dog 1950. På Lidgatus hemsida berättas att Nils-Olofs pojkarna då sa – Komma tillbaks?  – Nu när hon är ”utsleten”.

Per August, Viktor, Hampe, modern Märta Karolina och pigan Betty Östin.

I Västernorrlands Allehanda den 17 Oktober 1968 fanns en artikel införd som berättade om brodern Viktor, och där nämns även Hampe.

Hampe och Sonja Stam någon gång under 1950-talet.

Hampe dog som ogift i Lidgatu den 9 november 1959.

Gårdens storstuga och ladugård skänktes 1996 till Lidgatu byalag som åren därefter genomförde ett omfattande restaureringsarbete.

——————-
Noter:
Vaggvisa från Ådalsliden
——————-
Källor:
Ådals-Lidens kyrkoarkiv
Svenskt visarkiv, inspelad intervju med Arne Isaksson i Resele 1968
Anita Berglund, äldre fotografier
Rigmor Altin, muntliga traditioner
Lena Eriksson, foto av huset 2013
Lidgatus hemsida

Axel och Anna Gerdin med barnen Gustaf Adolf, Aurora och Rut utanför sin stuga i Mo ca 1920.

I ett torp i utkanten av Mo by i Junsele bodde målaren Axel Gerdin och hans hustru Anna Regina Molin. Axel var född i Gudmundrå 1868 och hustrun i Mo, Junsele 1867.

En konstnärlig och musikalisk ådra fanns i denna familj.  Axel Gerdin sägs ha varit omusikalisk, men däremot är han känd för sin vackra tavla av gamla kyrkan i Mo Junsele, som tryckts upp i en stor upplaga och finns i många hem.

Hustrun Anna Regina sägs vara den som det musikaliska arvet kom ifrån och hon var syster till fiolspelmannen Jonke Molin i Mo. De flesta av de sju barnen var musikaliska. Aurora var äldst och född 1893, sedan kom Axelina 1895, Vilma 1899, Signe 1902, Agnes 1905 (död i TBC 1913), Rut 1908 och Gustaf Adolf 1911. Vi vet att både Vilma och Signe spelade fiol, samt att Rut sjöng vackert. Gustaf Adolf spelade inte aktivt, men enligt hustrun Essy kunde han ta de flesta instrument i sin hand för att sedan hjälpligt traktera dem.

Gerdins gård i maj 2013. Foto: Göran Stenmark

Vilma Helena Gerdin föddes i Mo den 7 april 1899 och kom att bo kvar i byn till sin död den 27 oktober 1987. Hon gifte sig 1945 med muraren Erik Peter Molinder, men inga barn föddes i äktenskapet.

Vilma Gerdin 

I en intervju gjord ca 1960 av Gunnar Sellin, berättar Vilma om hur hon brukade ha med sig sin fiol när hon var i fäbodarna som piga. Även hennes make, muraren Erik Molinder, finns med under intervjun (ca 4 min).

[audio:http://hembygd.junselebyar.se/spelman/wp-content/uploads/2013/05/Vilma_Gerdin.mp3]

Vilmas gård i maj 2013. Foto: Göran Stenmark

Signe Erika Gerdin föddes i Mo den 24 januari 1902 och utbildade sig till småskollärarinna. Spelade fiol och orgel. Hon tjänstgjorde först inom Junsele skolområde där hon bland annat hade tjänst i Gårelehöjden. Hon flyttade så småningom söderut och blev gift den 12 juli 1947 med skräddaren Per Åke Robert Rammark. De kom att bli bosatta i Skövde där Signe dog den 25 december 1987. Inga barn föddes i äktenskapet.

Rut Hillevi Gerdin föddes i Mo den 19 augusti 1908. Hon gifte sig 1935 med mejeristen Johan Ivar Adolf Lund i Bolum socken, Skaraborgs län. De bosatte sig på Korsgårdens Mejeri i Bolum. Rut hade en mycket vacker sångröst och den kände sångaren Einar Ekberg var villig att lansera henne. Tyvärr drabbades hon av TBC och avled den 30 juli 1937. Vid tillfället var deras son Hans Arne endast 11 månader gammal.

Fotografiet är taget år 1918 när målaren Axel Gerdin i Mo, Junsele fyllde 50 år. Platsen är troligen utanför Gerdins egen stuga. I bakre raden från vänster ser vi; Sara Nord, Nils Magnus Nord, Signe Gerdin med fiol, Augusta Kallin, Sara Molin, Anna Molin, ”Fäll-Hinke”, Vilma Gerdin, Anna Berglund, Axelina (Anna) Gerdin, Erik Jonsson, Sofia Jonsson, Karin Johansson som spelar cittra, samt med fioler Nicke Nord och Jonas (Jonke) Molin. Främre raden från vänster; Rut Gerdin, Axel Gerdin, Gustaf Adolf Gerdin och Anna Gerdin.

Torpet i Mo kom att övertas av sonen Gustaf Adolf som likt fadern var målare.

Gerdins bryggstuga 2013. Foto: Göran Stenmark

—————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bild- och ljudarkiv
Essy Gerdin i Mo, egna minnen.

Foto: Bjärne Engholm

Johan Gottfrid Knutsson. Fiol- och dragspelare. Född den 9 februari 1882 i Lillsele, Junsele som son till arbetaren Kristian Knutsson i Valviken och Eva Lovisa Gustafsdotter i Lillsele. Eva Lovisa och Kristian gifte sig först 1885, varvid de bosatte sig i Valviken efter Betarsjön.

Ovanstående bild är fotograferad på gården i Valviken runt år 1920, men tyvärr är personerna på bilden okända.

Gottfrid spelade i unga år både durspel och fiol, men övergick på äldre dagar även till femradigt dragspel. Den 26 mars 1971 blev han intervjuad och inspelad på band av Svenskt visarkiv. Där berättar han om spelmanstraditioner i sin släkt, och nämner då sin morbroder spelmannen Nils Gustaf Gustafsson och sin morfarsfar Samuel Olofsson, efter vilken Gottfrid hade en gammal brudmarsch.

Här spelar den 89-årige Gottfrid brudmarschen efter morfars far. Inspelningen publiceras med tillstånd av Svenskt visarkiv:[audio:http://hembygd.junselebyar.se/spelman/wp-content/uploads/2013/03/1_Brudmarsch-efter-morfars-far_Gottfrid-Knutsson.mp3]
Han nämner även sin morfar Gustaf Johan Samuelsson i Lillsele, vilken var fiolspelman. Andra spelmän i denna släkt var Jonas Sjödin i Långvattnet och Agnar Nilsson i Ulfvik.

1906 flyttade Gottfrid från Valviken till Ruske genom gifte den 10 mars med Ingeborg Greta Svensson. Hon var född i Ruske den 1 januari 1880 som dotter till bonden Sven Petter Svensson och Stina Magdalena Nilsdotter. Där föddes Ingeborg Gretas dotter innan äktenskapet, Selma Lovisa, 1905 och dottern Signe Margareta 1908 som dog redan samma år. 1909 fick de i Ruske dottern Signe Ingeborg Margareta.

1909 flyttade familjen till Rusksand där sonen Nils Sigfrid föddes 1911, följd av Sven Kristian 1912, Eva Maria 1914, Anna Ottilia 1917 och Johan Ingemar 1920. I Ruskand stannade familjen till ca 1930 då de flyttade till Tågsjötorp som Kronotorpare. Redan 1938 överläts sysslan som kronotorpare till sonen Sven Knutsson, varvid Gottfrid med den övriga familjen bosatte sig i Krånge Junsele.

Knutsson hade en underfundig humor, vilket Mats Holmgren i Jansjö berättar om i sin Ångermanländska sammanställning över spelmän. Gottfrid satt en gång och läste i en tidning om att folk i sydeuropa fångar och äter småfåglar: ”Jä tyck dä skö itt vära mycke å äta på´n svôlä (svala) – men dä ä klart dä dom ät opp´n svôlä ä fäll som då vi vräk ti oss´n ansjovis”.
Knutsson var enligt Holmgren en kärnfrisk person livet ut, vilket tyvärr inte hans barn var. Han konstaterade: ”dä ä bärä klater vä kvadda, dom ä itt´na kry. Tänk att dom brås på käringa ållihop”.

Hustrun Ingeborg Greta dog  i Krånge 1952, och På äldre dagar flyttade Gottfrid till Lidtjärnberget mellan Backe och Jansjö i Fjällsjö socken, där dottern Selma Lovisa Forsberg och hennes make Henning bodde. På deras gård bodde Gottfrid i en liten stuga.

I ortspressen uppmärksammades Gottfrid i ett reportage 1970 av Bjärne Engholm för sin vitalitet.

Gottfrid Knutsson dog 1975 i Lidtjärnberget.

——-
Noter:
Enkelradig schottis
——-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Junsele hembygdsförenings bildarkiv. Gården i Valviken
Bjärne Engholm, Backe. Fotografier av Gottfrid Knutsson 1970
Mats Holmgren, Jansjö. Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän. 1994
Svenskt visarkiv
Sven Göran Knutsson, Tågsjötorp. Sonson till Gottfrid

Jonas Daniel Jonsson. Torpare och durspelare. Född den 23 mars 1893 i Vallnäset, Junsele som son till landbonden och spelmannen i Hällberget, Jonas Jakob Jakobsson och Sara Maria Olofsdotter.

Jonas gifte sig den 8 februari 1919 med Alfhild Johanna Josefsson från Vallen. Hon var född den 15 december 1896 som dotter till bonden E. P. Josefsson och Anna Katarina Rundqvist. 1927 köpte Jonas  och Alfhild hennes föräldrars torp i Vallnäset.

Foto: Ulla Ramne 2012

Jonas Jonsson spelade i unga år durspel, men kom att sluta helt med spelandet före  30-årsåldern. Han tillhörde en släkt med många spelmän. Förutom fadern, ”Jonke på Hällberget”, spelade hans bror Olle durspel och arvet har gått vidare till barn och barnbarn. Jonas var även enligt sonen Eric en duktig sångare långt upp i åren.

Sonen Eric Jonsson, född 1932, visade tidigt stort intresse för musik vilket resulterade i att Jonas köpte en tramporgel på avbetalning. Efter att några år ha gått i lära hos kantor Uhlin i Junsele gick Eric vidare i sina musikstudier som resulterade i att han hamnade på Musikaliska Akademien i Stockholm och blev med tiden musikdirektör.

Förutom Eric hade Jonas och Alfhild sonen Josef född 1922, vilken bodde kvar på torpet i Vallnäset som ogift.  Dottern Anna Marie, född 1924, blev gift med Daniel Nilsson, och de bosatte sig på en gård i närheten av hennes hem . Deras dotter Ann-Sofie Baarman utbildade sig till kantor.

Jonas Jonsson dog i Vallnäset 1969 och hustrun Alfhild 1978.

——————-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv
Mats Holmgren, Jansjö: Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän. Version 1994.
Junsele kyrka 100 år. Utgiven 1985. Sonen Eric Jonsson berättar om uppväxten.
Ann-Sofie Baarman. Dotterdotter till Jonas Jonsson

——————-
Noter:
Urgammal vals efter Jonas Jonsson

Gustaf Hedberg. Fiolspelare och kronotorpare i Tågsjötorp.

Född den 27 april 1876 i byn Västerås i Junsele som son till arbetaren Johan Hedberg och hans hustru Anna Erika Salomonsdotter. Han gifte sig den 16 april 1900 med Chatarina Matilda Eriksdotter, född 1874 i Vallen, Junsele. Hon var dotter till torparen Erik Eliasson och hans hustru Lisa Greta Edin.

Tord Johansson omtalar Gustaf Hedberg som fiolspelare i en bandad intervju gjord av Mats Holmgren och Ville Roempke 1986. Tord växte upp granngårds med Hedbergs som var kronotorpare i Tågsjötorp. Flera av Hedbergs barn musicerade, bl.a. sonen Elias.

Hedbergs fiol finns ännu kvar och ägs idag av dotterdottern Marianne Berglund.

Gustaf Hedberg med familj. Den bakre raden från vänster: Elias, Kajsa (Chatarina), Anna, Gustaf och Erik. Den främre raden från vänster: Maria, Ernst i knät på Kajsa, Ester och Johannes.

Gustaf Hedberg fick kontrakt på torpet 1919 och bostadshuset uppfördes några år senare. Areal på torpet var 6,2 hektar, varav 2 i åker. Man höll 3 kor, 1 häst och 1 svin.

Hustrun Chatarina Matilda dog i Tågsjötorp 1948 och Gustaf på Gunillagården i Junsele 1965.

Målning utifrån familjefotografiet ovan utfört av Mari Runesson i Ramsele 2012.

——————-
Källor:
Junsele kyrkoarkiv.
Junsele hembygdsförenings fotoarkiv: Porträtt av av Gustaf Hedberg.
Marianne Berglund (barnbarnsbarn till Gustaf Hedberg): Övriga fotografier.
Mats Holmgren, Jansjö: Mer eller mindre om 380 Ångermanländska spelmän. Version 1994.
Länsmuséet Murberget: Förteckning över innehåll i intervju med Tord Johansson.
Gods och gårdar i Ångermanland. Utgiven 1941.