Kategoriarkiv: Allmänt

Kanske en Junsele-spelman?

Inventarienummer: M4891 Sakord: Bricka Material: Trä Teknik: Målat Säljare till museet: N E RITZÉN Brukare - Brukningsort: Sollefteå JUNSELE EDEN Tillverkare - Tillverkningsort - Säker: GULLSELEMÅLAREN Bricka, av trä. Rektangulär med avsmalnande hörn. Profilerad kantlist. Brickan i skärt med tvenne träd och sittande fiolspelare i brunt, grönt och vitt. Kantlisten marmorerad. Undersidan omålad och har tydligen använts som hackbräde. Målad av "den tokiga Gulselemålarn". L. 43,9 cm. Br. 27,6 cm. H (kanten) 2 cm. Eden, Junsele sn, Ångermanland.

Fotografiet ovan har vi fått låna av Länsmuséet Murberget och träbrickan uppges var målad av ”Den tokige Gulselemålaren”, Kristoffer Jonsson. Brickan skänktes till muséet av skräddaren Nils Erik Ritzén i Åsmon och den kommer från Eden i Junsele. Brickan har måtten 43,9 x 27,6 cm. Mycket tyder på att brickan bör vara målad någon gång under 1840-talet när Kristoffer var bosatt i Eden.

Vem är då den sittande fiolspelaren? Kan målaren ha skaffat sin inspiration i närområdet, i så fall fanns endast en spelman att välja på som vi känner till, nämligen Jonas Forssén som vid den tiden var bosatt på Eden. Det här vet vi förstås inte, det kan lika gärna vara någon annan eller en fantasifigur.

Mer om målaren:  ”Den tokige Gulselemålaren” hette Kristoffer Jonsson och en mängd målningar av honom finns bevarade på skåp och andra möbler, framförallt i Edens by. Han var även snickare och gjorde flera förstukvistar inom Junsele socken, varav två kända finns bevarade. Den ena finns på Ångermanlandsgården på Murberget och kommer ursprungligen från Eden. Den andra finns på en bryggstuga från Bölens by, som nu står på hembygdsgården i Junsele. Kristoffer, eller Kerstop som han kallades på bygdens mål, föddes i Gulsele, Junsele 1810 som son till nybyggaren Jonas Kristoffersson och hans hustru Eva Kristoffersdotter. ”Den tokige” har sin förklaring i att det i flera generationer fanns sinnessjukdom i släkten. Kristoffer gifte sig 1838 med Catharina Danielsdotter i Eden, och de kom att bli bosatta där. Kristoffer dog 1851.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vi önskar er alla en härlig advent, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!    Lena och Göran.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Källor:
Länsmuséeet Murberget, Härnösand
Junsele kyrkoarkiv
Elsie-Marie Svensson, Eden Junsele
Hembygdsminnen från Junsele. Malmquist m.fl. 1982

 

“Ett högst opassande lefnadssätt”. Om dans och nöjen i Junsele 1871.

Uttrycket “ett högst opassande lefnadssätt” är hämtat ur ett skolrådsprotokoll som finns i Junsele kyrkoarkiv. Protokollet syftar på en anmälan där skolläraren Ritzén och Junseles ungdomar anklagades. Men vi tar historien från början:

Händelsen utspelade sig på valborgsmässoaftonen 1871. Åtta barn och ungdomar samlades på Böleshällan för lite trevlig samvaro under kvällen.

Hällan i Bölen
Hällan i Bölen ca 1925

De hade tagit med sig både kaffe och vin, och framemot 11-tiden beslöt de sig för att flytta sina förehavanden till skolan i Lillegård i stället. Självklart hade ingen av dem tillträde dit men det hindrade ju inte de festsugna ungdomarna. Sagt och gjort! Inne i skolhuset ställde man till med dans och lekar och under tiden samlades ännu fler pojkar och flickor utanför på skolgården. Somliga var berusade och man förde en hel del oväsen där ute. Det förekom även ”skjutande af lösa skott i luften med pistoler” och festen pågick hela natten.

Kyrkorådet såg naturligtvis inte med blida ögon på det inträffade och beslöt under sammanträdet i prästgården den 13 maj 1871 att uppmana föräldrar ”med kärlekens allvar förmana och varna för utsväfningar och köttsliga s.k. nöjen, såsom dans och nattlopp, hvilka alltid leda till otuktens befrämjande.” Den typen av nöjen ansågs ”själsmördande”. Man uppmanade även församlingen att anmäla alla lönnkrogar och brännvinsförsäljare. Krognästena skulle utrotas.

Som tidigare nämnts kom det in en anmälan som var ställd till skolrådsordförande Åkerstedt där skolläraren E. Ritzén anklagades för kortspel, dans och supande, dans till och med i skolsalen. Han skulle också ha försummat att hålla skola under första maj i Edens rote. Skolrådet hade möte samma dag som kyrkorådet och protokollet anger att ” Skolrådets ledamöter hade sig väl bekant, att angifvelsen var, Sorgligt nog ! Sann.”

Skolläraren kallades in dagen därpå för att få en varning men även chans att förklara sig.

Lillegårds skola
Skolan i Lillegård ca 1920.

Ritzén avsade sig allt ansvar för det inträffade och hävdade att han hade gjort det han kunnat för att avstyra ofoget. Han angav även fyra personer som tillställare av festligheterna: skollärarens egen son Nils Erik Ritzén, Salomon Sundius, Mårten Eriksson, alla från Lillegård och en arbetare Jonas Jakob Omberg från Liden. Skolrådet ansåg att Ritzén borde ha tillkallat hjälp för att driva ut ungdomarna från skolan. Eftersom de inte hade lytt hans förmaningar beslöt skolrådet att ungdomarna skulle infinna sig på kommande lördags kyrkorådsmöte. Även skolläraren skulle vara tillstädes.

Lördagen den 21 maj 1871 infann sig alla ynglingarna på kyrkorådsmötet utom Jonas Jacob Omberg som inte hade nåtts för att få en kallelse. Var och en förhördes och det framkom att Nils Erik tillsammans med Salomon Sundius och Jonas Jakob Omberg hade bjudit några bekanta, Lena Johanna och Lena Brita i Klockargården i Mo, Nils Anders Sundius, barn i Lillegård, Mårten Eriksson från samma by, Henrik Jacob Zetterström och hans syster. Som vi redan vet startade sammankomsten på hällan i Bölen men man nekade till att spirituosa begagnats.

Hällan
Hällan i Bölen är delvis bortsprängd i samband med att man lade om landsvägen och skogen har trängt sig på alltmer.

Hur det nu var med den saken får vi aldrig veta, vin räknas tydligen inte som starka drycker. Men hur gick det då för ungdomarna med tanke på deras ”vilda och beklagliga lefnadssätt”?

Något om ungdomarna 

Nils Erik Ritzén föddes i Stigsjö 1850. Växte upp i Lillegård, Junsele där fadern Erik var folkskollärare och modern barnmorska. Flyttade till Åhs (Åsmon) i Ådals-Liden 1877 som skräddare och bildade där familj. Nils Erik var folklivsforskare och meddelare till Länsmuséet Murberget. Författare till boken ”Ur öfre Ådalens folklif” tryckt i Sollefteå 1912.

Nils Erik Ritzén
Nils Erik Ritzén på äldre dagar

Salomon Sundius född 1853 i Lillegård Junsele som son till Nils Anders Sundius och Cajsa Nilsdotter. Han gifte sig med Inga Karolina Nilsdotter från Åsele och de kom att bosätta sig i Öfra Junsele. Som änkeman flyttade Salomon till Vallnäset Junsele där han dog 1918. Salomon var aktiv spelman och brukade spela på olika tillställningar med Spel-Jonas från Betarsjönäset.

Mårten Eriksson född 1842 i Mo församling. Mårten blev snickare i Lillegård, och kom att gifta sig med Anna Magdalena Hellström från Åsele. De bodde en tid i Kläppsjö men flyttade slutligen till Åsele 1885.

Jonas Jakob Omberg född 1837 i Ottsjön, Ådals-Liden som son till åbon Jon Persson och Magdalena Johansdotter. Han gifte sig 1873 med Margareta Jacobsdotter och blev bonde i  Tarsele, Junsele där han levde fram till sin död 1876.

Karl Magnus Zetterström född 1849 i Junsele. Han kom med tiden att bli bonde i Västertjärn, Junsele där han levde till sin död 1899. Gift med Katarina Ersdotter.

Lena (Helena) Brita Grundström född 1852 i Mo, Junsele som dotter till klockaren Olof Peter Grundström och Sara Jacobsdotter. Hon gifte sig 1874 med kronojägaren Lars Petter Lindberg och de hamnade så småningom i Medelpad.

Lena (Helena) Johanna Ljunglöf född 1852 i Mo, Junsele som dotter till bonden Eric Eliasson (Ljunglöf) och Märta Johanna Grundström. Hon tjänade först som piga i klockargården innan hon gifte sig med faktorn Johannes Svedberg. De blev nybyggare i Forsmo, Junsele.

Lillegårds skola
Skolbyggnaden i Lillegård finns kvar med oändrad exteriör så som den såg ut efter en tillbyggnad 1899. Den del som är till höger i bild är ursprungsskolan som den var när den här händelsen tilldrog sig.

Något om skolläraren

Erik Ritzén var Junseles första folkskollärare. Av tre sökande till tjänsten antogs han 1851 och fick börja med att hålla skola i Tara. Skolhuset på Fastmo i Lillegård var då fortfarande under byggnation. På grund av svårigheter att få ut lön flyttade han till Dorotea 1852, men återkom året därpå till Junsele och verkade  därefter som lärare på Fastmoskolan i Lillegård till sin pensionering 1881. Genom att man led brist i tillgången på folkskollärare under denna tid fick han även periodvis tjänstgöra på andra byskolor som t.ex. i Eden. Erik Ritzén var född i Stigsjö 1825 och gifte sig med barnmorskan Brita Kristina Ullstedt från samma socken. Efter pensioneringen flyttade familjen till Bölen där hustrun dog 1892. Erik kom att bo kvar i Bölen men dog hos sonen Nils Erik i Ås, Ådals-Liden år 1907.

—————-

Källor:
Junsele kyrkoarkiv. Kyrko- och Skolrådens protokoll 1871. KI:3:
 Renskrift av protokollen

Junsele hembygdsförenings bildarkiv
Göran Stenmark. Foto 2013

Spelmansstämma på hembygdsgården i Junsele

Spelmän

Efter ett års uppehåll anordnades åter en spelmansstämma på hembygdsgården i Junsele under pingsthelgen. Senast var pingsten 2010.

Stämman började på lördag eftermiddag med buskspel och på söndagen fortsatte evenemanget med betydligt fler både besökare och spelmän. Serveringen hölls öppen där det såldes en god köttsoppa med klimp, samt kaffe med bröd. Vädret var fantastiskt vackert och spelmän samt besökare njöt i den fina miljö som hembygdsgården erbjuder.

Som arrangörer stod Junsele hembygdsförening.

Allspel

För bilderna ovan svarar Britt Stenklyft.

Bloggen Junsele Spelmän 2 år

Foto: Lena Eriksson

Tänk vad tiden går fort! Det var den 16 mars 2010 som vi lade ut det första inlägget som handlade om spelmannen Valentin ”Valle” Edin född 1875.

Vi är väldigt glada över den respons som bloggen har fått och många har lämnat sina kommentarer och bidragit både med text och bild. Vi hoppas förstås att det skall fortsätta på samma sätt och ni är alla välkomna att lämna bidrag och synpunkter.

Advent

 

Porslin

Speleman. Foto: Barbro Dörfler

Alla känner till Nicke Sjödin. Att även hans far Rickard var en ordkonstnär och visdiktare är inte lika välbekant. Så småningom kommer även Junseles visdiktare att presenteras i bloggen. Här är Rickards egen Timmerkörarpolska:

[audio:http://hembygd.junselebyar.se/spelman/wp-content/uploads/2011/11/Timmerkorarpolska.mp3]

Durspelare i trä

Rosin

Bror Rosins dragspelare

Bror Rosin i Vallen, son till spelmannen Mattias Rosin och Anna Kajsa Abrahamsdotter, var en duktig träsnidare och brukar kallas Junseles ”Döderhultare”. Bror var född 1907 och bodde i Vallen hela sitt liv som ogift arbetare. Han gick bort 1988.  Hans stora samling av snidade träfigurer har rönt stor uppmärksamhet genom åren. Ni kan läsa mer om Bror i inlägget om hans far Mattias och på Vallens hemsida.

 

Rosin 2

Bror var en mästare på att fånga uttryck i sina figurer

 

Midsommar

Midsommar_1

Bilden ovan är fotograferad ca 1910 och platsen är dåvarande Svanströmsnipan i Krånge, Junsele. Genom en notering vet vi namn på några av personerna. Längst fram sitter Betty Asplund och rakt ovanför henne Anna Jonsson. Sittande från höger i ljus klänning är Anna Granqvist och till vänster om henne Laura Wallroth. I helvit hatt ses Berta Jakobsson. Samtliga namngivna var födda mellan 1890 och 1893. Tyvärr saknar vi uppgifter om vem spelmannen med durspelet är. Denna plats kom senare att kallas ”Bloms nipa”, där stora midsommarfestligheter pågick ända fram till 1980-talet. På senare år har traditionen återupptagits.

Midsommar har länge varit spelmännens högtidshelg. Numera infaller alltid midsommarhelgen mellan 19-26 juni men förr i tiden inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag. Midsommar har sedan flera hundra år bakåt i tiden varit en helg med dans, lekar och festande, samt att många bröllop skedde denna helg. Detta gjorde att det behövdes spelmän.

Från Mo i Junsele berättas från ett sådant bröllop under 1920-talet: Far spelade fiol och långdansen gick runt hela gården. Den far som nämns var bygdespelmannen Jonke Molin.

Midsommar_2

Även detta foto är från Svanströmsnipan, men vi har inga uppgifter om det är vid samma tillfälle som ovan. Av kläderna att döma är det från samma tidsepok.

Källor:
Junsele hembygdsföreningens bildarkiv
Elin Sofia Månssons dagbok från Mo, Junsele
Wikipedia. Midsommar

 

Att lära sig fiol av strömgubben

En gammal folktro, nämligen hur man lärde sig spela fiol av Näcken, eller Strömgubben som han ofta kallades.

Följande text är saxad från ”Ur Öfre Ådalens Folklif”. Uppteckningar af  Nils Eric Ritzén / Sollefteå Tryckeri-Aktiebolag 1912.

Strömgubben eller näcken bodde i strömmar och forsar. Och många omtalades, som i gamla tider lärt sig spela fiol af honom. Dessa voro en tid af sitt lif de yppersta spelmän, och när de spelade en viss dans, som de lärt, kunde ingen lefvande varelse sitta stilla. Dock skulle de med tiden blifva tysta och mellankoliska och aldrig spela för någon annan än för sig själfva och detta vid någon fors eller bäck.

At få lära sig af strömgubben gick så till. Man skulle tre torsdagsnätter å rad, gå till en fors eller kvarn och sätta sig på en sten eller hälla, ju närmare strömmen dess bättre, och börja att spela på den medhafda fiolen. Första natten visade sig ej något, men märkvärdiga toner ljödo öfver strömmen. Andra natten visade sig Strömgubben till midjan ofvan vattnet, en mycket gammal man med hår och skägg som af sjöskum och med fiolen den ena och stråken i den andra handen. Han frågade då den på stenen sittande, om denne hade mod att lära sig spela samt omtalade, på hvilka villkor det kunde ske. Blef svaret jakande spelte Strömgubben en låt och sade sedan: ”Kom tillbaka nästa torsdagskväll!” och försvann så i djupet. Tredje torsdagskvällen, sedan lärjungen spelat en stund, steg Strömgubben upp och satte sig bredvid  honom, tog hans fiol och kramade sönder den i små bitar emellan sina händer; därpå andades han tre gånger på bitarna, och instrumentet var alldeles som nytt.Så spelade han den låten, som ingen lefvande kunde höra och sitta stilla vid. Han öfverlämnade därpå fiolen och sade: ”denna låt får du ej spela mer än tre gånger i ditt lif, och ej börja att spela, förrän du bedt en vän till dig skära af strängarna på din fiol, när han tycker, att du spelat nog. Själf kan du icke sluta, och blott han och du har makt att sitta stilla, när denna dans spelas. Fortsätt och är strax mästare”: Sedan han sagt detta försvann han i djupet. Huru kontraktet lydde dem emellan kan ingen med säkerhet förklara, men allmänt troddes, att lärjungen, åtminstone till viss tid, hade måst sätta sin själs salighet i pant.

Om dans och nöjen enligt sockenstämmor i Junsele

Socken

Sockenstämma 1811

I gamla tider kallades det att man höll ”Lekstuga” om man ordnade danser och andra sammanslutningar bland ungdomarna. Detta ansågs ofta osedligt av bl.a prästerskapet och i de gamla sockenstämmoprotokollen stöter man ofta på detta under början av 1800-talet, så även i Junsele.

Den 13 januari 1811 kan vi läsa följande som belyser att problemen dans och andra nöjen för ungdomar inte är någon ny företeelse;

Wid tillfrågan om Sedernas helgd anmältes bekymmer öfver hemlig Bränvinsminutering, samt nog tätt skeende sammankomster till Dans, hvarvid Ungdomen försummade sin tid någon gång sitt arbete, och sattes i fara för ett osedeligt uppförande. I anledning deraf beslöts att den som i sitt Hus tillåter öfverflödigt förtärande af Bränvin, det må vara gifvit eller medbragt, och den som utom vid bröllopp tillåter dans efter kl. 9.e.m, samt den, som vid hvarje samling i sitt hus ej värdigt afstyra skoj och oljud, skal plikta till Kyrkan 32 s Banco, utom det ansvar, som Lag fordrar. I stämma den 13 december 1818 kan man läsa:

Upplästes Konungens Befallningshafvandes Kungörelse om Dans- och Lekstugor – och utvaldes till ordningsmän – för Mo, Salomon Pehrsson, Ibm Nämndeman Daniel Andersson i Eden, Nils Nilsson i Lillegård, äfven för Böhlen, Daniel Ersson yngre, i Krånge Jacob Åkerstedt i Wallen, Henric Jacobsson i Tara och Abrahan  Nilsson i Ruske. De aflägsnare fjällbyarne af 2 eller 3 grannar, ansågos sjelfva kunna och vilja wårda sederna innom sin lilla tract.

Konungens Befallningshafvandes Allmänna Kungörelse af d. 21 October 1812 upplästes och antogs enhälligt den deruti Säbrå Socknemäns öfverenskommelse af de 4 October, om öfverflödets inskränkande och yppigheter hämmande, såsom Junsele församlings eget fattade beslut; med ödmjukt tilllägg likwäl att Quinnorne måtte få bruka Bomulls hallsdukar af 6 quarters fyrkant. Säbrå Socknemäns öfverenskommelse antogs här så mycket willigare, som Socknens seder förut derifrån föga befunnits afvikande och hvarje Husfader insåg huru lycklig denna aflägsna bygd hitils warit – under tidernas  mångalldiga skiften, egenteligen igenom sin sparsamhet i mat, dryck och klädedrägt. Församlingen uppmuntrades att för kommande Tider bibehålla detta enfalld i hushållning och seder, under hopp att de hädanefter, som hittils skulle vinna sin Bärgning med sitt arbete, hvilket är vinning nog

——-
Källor:
Resele kyrkoarkiv. Sockenstämmoprotokoll AI:1

Nicke Sjödins dikt

Dans i torparkök

Dans i torparkök. Teckning: Göran Stenmark

I boken Gammelvärla har Nicke på ett fenomenalt sätt fångat dåtidens känsla för låtspelet. Läs och njut av hans dikt

Musikanta

Då jäg ligg
här i kämmarn
hennä på centralort´n
kan jäg höre
ongdomen
roa säg
på kommunalhuse
om lördägarn.

Å på söndagsmörna
ha skatern kalas
här i snödrivern.
Ju fler skater
dess vållsammare
kalas
ha e vöre.

Men dä som hörs
ä musiken
dom danse tell.
Dä dompe å lev
nanting ålldeles
falit.

Dä ä mest
’n dänn dompninga
jäg höre.
Jäg ävles å ly
för å hör ätte
om jäg kan höre
na dragspel.

Men jäg gå
rent bet.
Dä bärä dompe.

Då’n Jonas Sjödin
spela häkakullåta
på tvåradispele
häri torparköka
sä hyllrimsern
knôrres
häri skåpa,
då geck e å danse.
Tell å vä
vä a Pettas Brita,
fast’n Sven de Antes
trodd vi höll på bråtas,
då jäg ävles
å danse vä a.
Hon va ju
sä fördömdat tong.
Dä va rent
som å tördra
härpå Värvstranna.

Men dä va
som om Jonas’ låta
rent lôfte
va som helst.
Dä geck nästan
å danse nôkter
då han spela.

Dompninga sto vi för sjålv
på den ti’n,
då vi stampe bena
å ännvänne käringern
sä dä fläsa
ti karbidlampern.
– – – – –

Junsele 1:a advent 2010

Junsele 1:a advent 2010