Emigranter från Junsele socken 1882 till 1927

Emigranter från Junsele som först flyttat till en annan socken

Återvändande emigranter till Junsele

Emigration från Junsele

Från 1846 till 1930-talet emigrerade mer än 1 miljon svenskar till Amerikanska kontinenten, men även till andra världsdelar som Australien.
Orsakerna var många. Genom att krigen minskat under 1700-talet och helt avtagit under 1800-talet, samt att vaccin och bättre levnadsförhållanden i allmänhet inträtt, hade befolknings-mängden ökat drastiskt under 1800-talets början. Gårdarna räckte inte längre till att dela upp emellan fler barn, och nya jordbruks- och skiftesreformer hade kommit. Allt detta gjorde att det blev svårare att få utkomst för alla. De svåra missväxtåren under 1860-talets slut hade också en stor inverkan på att emigrationen tog fart.

För Junseles del började emigrationen på allvar först under 1880-talet, för i kyrkböckerna finns ingen noterad som utflyttad före 1882. Pastor Salomon Sundius skriver i en rapport till Statistiska Centralbyrån den 18 maj 1866; 'Wördnadsfullast efterkommande Höga Befallningen af den 30 sistledne April. får jag tillkännagifva, att hvarken tillförne eller under de uppgifne 5 åren 1861-65, någon Person från Junsele församling från Riket utflyttat'. Nu är det så att en del av de som utflyttade till en annan socken senare kan ha åkt vidare över till Amerika.

Den förste som enligt kyrkböckerna flyttade till Amerika från Junsele, var arbetaren Jakob Persson i Långvattnet. Denne var född i Edsele 1856, och utvandrade den 30 juni 1882 till vad som husförhörslängden uppger som Amerika. Tyvärr uppgavs sällan till vilken ort eller stat de ställde kosan.
Från detta år fram till 1911 har jag funnit att 97 personer emigrerade från Junsele, men som jag nämnde ovan kan det vara flera som först utflyttade till en annan ort inom landet innan de åkte över Atlanten.

Så var fallet med Jöns Persson Björn, eller John Björn som han senare kallade sig, vilken 1885 flyttade till Luleå där han bl.a arbetade som markör på en biljardhall, och var med som tolk hos det engelska bolag som projekterade malmbanan mot Gällivari. Till historien hör att han tidigare gått i Härnösands allmänna läroverk i 3 år, samt gått en handelskurs i Sundsvall. Han gifte sig i Luleå och emigrerade med sin hustru och två barn till Australien 1890 för att sedan åka över till USA.
Där arbetade han sig fram och hamnade i Chicago där han fick jobb som mekaniker på en cykelfabrik, Goarmerly & Jeffries. De utvecklade från att göra hög-hjulingar till att tillverka cyklar med kedjedrift. Han blev förman och var med om att utveckla det armerade däcket. 1897 sålde Jeffries företaget och flyttade med John till Kenocha för att börja med bilsammansättningar. Johan blev ledare för anläggningen som 1916 såldes till C.W. Nash. I och med detta fick John Björn ansvaret för produktionen fram till sin pensionering 1926. Han fick även en större summa pengar av Jeffries änka som tack för sina tjänster gentemot hennes make, och dessa investerade han i företagets aktier vilket gjorde honom förmögen.

Han var även medlem i Svenska kulturförbundet 'The American Sons and Daughters of Sweden' och vid ett besök i hemlandet 1928 blev han riddare av Vasaorden. John Björn avled i sitt hem 1939.

John Björn är omskriven ett flertal gånger, men det fanns flera öden bland Junsele-emigranterna.
Jag tänker bl.a på den första familj som emigrerade till USA från Junsele, och det var arbetaren Jakob Strömgren i Gårelehöjden som utvandrade med hustru och två barn den 20 juli 1882. Denne Jakob Strömgren var född i Vännäs socken i Västerbotten 1851 och blev 1876 gift med Greta Dorotea Fängström i Gårelehöjden. Innan de utvandrade hade två av deras fyra barn avlidit i unga år, och orsaken till att de flyttade var samstämmig bland de flesta av bygdens personer på den tiden. Jakob Strömgren var nämligen den som var starkast misstänkt för mordet på postiljonen Magnus Sjökvist i Näsbäcksbacken mellan Forsmo och Osele i Junsele den 26 maj 1880. När man tagit del av förhörsprotokollen för detta brott, ser man tydligt att så torde vara fallet, och att Jakob helt enkelt passade på att resa sin kos från de många förhören och utredningen som pågick i hela åtta år.
Hur livet gestaltade sig för Strömgren i Amerika har jag ingen kännedom om, men enligt vissa muntliga uppgifter skall han på sin dödsbädd någon gång under 1930-talet ha erkänt att det var han som mördat postiljonen Sjökvist över 50 år tidigare.

Det var få som emigrerade under de kommande åren efter 1882, men 1888 sker en stark uppgång, då detta år 8 Junselebor flyttade till Amerika. En del av dem var arbetare, bl.a snickare som avrit med om byggandet av Junsele nya kyrka som invigdes 1885, och nu blev arbetslösa. Dit kan bl.a räknas snickarna Nils Anders Josefsson från Vallen, samt Johan Paulus Karlsson från Liden och dennes hustru Lisa Johanna Salomonsdotter från Lillegård som emigrerade till en plats som heter Malmo. Båda dessa torde kunna fylla var sin artikel i denna tidning tack vare de bevarade breven, samt att Karlssons ättlingar ofta ännu besöker sin gemensamma släkting Bengt-Erik Sigvardsson i Junsele.

En av emigranterna var även bondesonen Jakob Efraim Forssén från Eden född 1857, vilken av sin far Jonas Forssén blev erbjuden ett eget nybygge, men valde att resa 'over there'. Till Winniepeg.
Sedan har vi också hemvändarna, de som åkte över men återvände till sin hembygd av olika orsaker. Till dessa kan vi bland annat räkna Mattias Rosin på Vallen som lämnade hustru och barn för att sedan ta med dem över, men valde att återkomma hem. Vi kan även nämna landbonden Elias Ersson som i april 1904 utvandrade från Rö och hans Margreta som åkte över 3 månader senare. Margreta trivdes ej och återvände i december samma år, och året därefter återkom även Iljas som under tiden i Amerika livnärt sig på skogsarbete.

Den kanske mest kände av hemvändarna torde nog vara 'Sampe Vallinder'. Hans fullständiga namn var Salomon Aron Vallinder och föddes i Långvattnet den 19 juli 1864. Hans far hade tidigare varit bonde i Gårelehöjden, och efter att ha bott i Långvattnet i nio år flyttade familjen till Hömyra 1865.
Sampe Vallinder emigrerade till USA 1892 och kom där i kontakt med vad vi i dag kallar Pingströrelsen här i Sverige. Han återvände till Hömyra år 1900, och flyttade året därefter till Risbränna där han blev landbonde. Gifte sig samma år med Elisabet Maria Gulin, och de flyttade 1904 in till Krånge där de kom att stanna. Sampe Vallinder var en av de drivande vid byggandet av Filadelfia-kyrkan i Junsele och var i många år en av drivkrafterna i denna rörelse.

Emigrantödena var många och var och en av dem har sin egen intressanta historia. Det skulle säkert gå att fylla flera böcker med de minnen och berättelser som ännu finns bevarade.

Göran Stenmark 1996