Månadens bild februari 2013.

lillselebodarna_

Nybygget Lillsele.

Skogen har i alla tider varit potentiell odlingsmark liksom svedje- och betesmark. Det vara bara inägojorden som var bestämd, av skogsmarken la man under sig vad man kunde. Detta låg dock inte i Kronans intresse. Därför startade den första skogsavvittringen 1683 då gränsen mellan byarnas skogsmark och Kronans skogar drogs upp och de så kallade kronoallmänningarna tillkom. Avvittringen återkom med jämna mellanrum och 1824 var syftet med avvittringen kolonisationen, att skapa nya skatteobjekt. En allt mer växande befolkning hade tvingat statsmakten att släppa greppet om utmarken.

Åren 1817-1823 arrenderade Nils Nilsson Björk, Per Hansson och Johan Danielsson en kronoallmänningstrakt vid och omkring Lillselet. För detta betalade de ränta till Kronan i form av smör. Därefter omvandlades området vid Lillselet till nybygge, hyran i form av smör försvann och istället ställdes krav på uppodling.

I mitten av 1830-talet började avvittringen i socknen men det dröjde ända fram till 1857 innan det blev nybyggarnas tur. Innan dess hade sockenmännen i Junsele krävt att alla nybyggen i socknen skulle åsättas skattetal och att klara gränser måste dras upp, detta för allas trygghet.

Än så länge var det Kronan som ägde nybygget men i och med avvittringen avsåg Kronan att reglera äganderätten till allmänningsskogarna.

Så kom då lantmätaren till krononybygget Lillsele. Nybyggets ursprungliga areal bestod av nästan 6000 tunnland. Detta ansågs alldeles för mycket, avvittringsstadgan föreskrev maximalt 2500 tunnland. Till denna areal lades sedan impedimenten, den odugliga mark som inte var odlingsmark eller skog. På grund av arealens storleken delades Lillselet i två delar: krononybygget Lillsele och krononybygget Västanbäck.

För att kunna skattelösa nybygget hade nybyggarna kravet på sig att uppodla en bestämd areal och bygga nödvändiga hus. För att klara detta arbete gavs nybyggarna 36 frihetsår räknat från 1825.

När uppodlingen, 30 tunnland åker/odlingsjord och 241 tunnland ängsmark, var fullgjord skulle nybygget Lillsele kunna vinterföda 8 hästar, 24 kor och 70-80 får eller getter. Till detta arbete krävdes 20-24 fullt arbetsföra personer.

1864 stakades nybygget ut i terrängen och rörlades, äntligen visste alla och envar var gränserna gick. Strax efter rörläggningen skrev samtliga nybyggare ett avverkningskontrakt med skogsintressenterna Per Engman i Näsåker och Erik Lidén i Lidgatu på nybyggets skog. Kontraktet skrevs på 40 år och gällde all skog över 9 tum vid 7 alnar från roten räknat. Avverkningsrätten betalades med en engångssumma samtidigt som kontraktet skrevs.

Med ett par års fördröjning klarade de nio nybyggarna i Lillsele uppodlingsarbetet. 1868 hade samtliga nybyggare skattelöst sina delar av nybygget. Även storverks- och masteträd, stora tallar som Kronan tänkt använda för skeppsbyggandet, löstes och därmed var nybyggarna inte längre nybyggare utan uppgraderades till bönder som betalade årlig skatt till Kronan: Grundrätan: 19 riksdaler 4 öre, Jordeboksränta: 9 riksdaler 64 öre, tionde 2 tunnor: 1/5 råg, 4/5 korn. De fick samtidigt full disposition till skogen.

Av skogen fanns dock inget intresse så när Engman/Lidén sålde avverkningskontraktet vidare godtog Lillseleborna detta. Skogen var för dem platsen för mulbete och där man hämtade byggnads- och hägnadsvirke och dessa rättigheter fanns fortfarande kvar. Att någon annan fällde enstaka träd var inget hinder för dem.

Den första, hela hemmansförsäljningen i Lillsele skedde 1882 då bolaget Kungsgården/Marieberg köpte ett konkurshemman på 4 seland. Därefter sålde allt fler sina hemmansdelar och 1894 äger Kungsgården/Marieberg Lillselets samtliga 24 seland. Därefter styckades delar av inägorna ut och såldes var för sig. Kungsgården/Marieberg behöll 18 7/8 seland som till största delen bestod av skog.

På bilden ser vi Lillselets fäbodvall. Vi ser bostugan, fähuset och den obligatoriska mesegrytan. Även hunden finns på plats.

/Ulla

This entry was posted in Månadens bild. Bookmark the permalink.

2 Responses to Månadens bild februari 2013.

  1. Anita B. says:

    Intressant!

    Intressant också att läsa att ett par skogspatroner från Lia (Näsåker) gjorde sig förtjänster även i Lillsele..

    Fint tråg!

    • ulla ramne says:

      De två Lia-herrarna finns inblandade i många skogsaffärer i Junsele. Jag har börjar dokumentera hur nybyggena i Junsele kom till, hur skattelösningen skedde och av vem. Resultatet presenteras allt eftersom på denna sida. /Ulla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *