Junsele Hembygdsförening

Trots att hembygdsgården långt ifrån var färdig 1938 kom besökarna och Erik Jonssons välvilja visade inga gränser. Villigt ställde han upp och visade besökarna runt.

Det finaste besöket var nog när greve Folke Bernadotte besökte Junsele. Året innan, 1937, hade han blivit ordföranden för Sveriges scoutförbund och på hembygdsgården höll greven ett brinnande tal om scoutrörelsen. Alla skolbarnen i Krånge hade fått ledigt från skolan för att vara där och lyssna.

Vem som var fotograf vid detta tillfället är okänt men på fotots baksida står att det är Junsele scoutkår som är fanbärare. Fanns det en scoutkår i Junsele 1938 och vilka är gossarna som står bakom greven?

/Ulla

Den 15 mars 1902 var det marknad, eller så kallad uppbörd, i Junsele. Vinterns arbete i skogen var tillända och nu hägrade innehållet i lönekuverten. Som vanligt kom besökarna från när och fjärran och detta till trots var ordningen osedvanligt god. Väderleken var fin, vid 1-tiden på dagen visade termometern 18 grader varmt mot solsidan.

Resehandlarna, som annars bruka frysa i sina öppna stånd, gjorde bra affärer även om tiderna var dåliga. Men för handlarna bosatta på platsen gick det kanske sämre. Om detta kan vi läsa i Sollefteåbladet.

Fotot visar en marknadsdag 1912 i Krånge, för exakt hundra år sedan. Att det är full vinter syns tydligt, liksom att besökarna är väl påpälsade.

Till höger ser vi Söderdahls och mitt emot ligger Junsele Handelsbolag, en andelsförening som startades av A. Th. Swanström 1905. Fyra år senare byter andelsföreningen både ägare och namn, från 1916 handlar man hos Junsele Hushållsförening upa. Det sista, upa, låter inte särskilt förtroendegivande och snart är det namnbyte igen. Junselelidens Kooperativa Handelsförening blir namnet och det är föregångaren till vårt Konsum, som också lades ner. Skälet till att det öppnades andelsägda handelsbodar var att man allmänt trodde att privathandlarna tjänade grova pengar. Men så lätt var det inte. Fast detta var ju en parentes.

/Ulla

I år, 2012, fyller Junsele hembygdsförening 80 år. Föreningen grundades av urmakaren Erik Jonsson och han var föreningens ordförande i hela fyrtioett år. Året efter hans bortgång, 1973, kom tankarna att hedra honom för denna livsgärning. Tankarna fortlevde under ett tjogotal år utan att något hände.

I år är det alltså 80 år sedan de första stadgarna skrevs och de första byggnaderna flyttades till Kyrkberget. Därför vill vi nu ge Erik Jonsson den uppmärksamhet han så väl förtjänar. Därför kommer vi, med hjälp och beslut av Sollefteå kommuns samhällsbyggnadsnämnd, att byta namn på vägstumpen från kyrkan upp till hembygdsgården. Denna väg fick namnet Hembygdsvägen 1960 och i vägnamnskommittén satt bland annat Erik Jonsson. Numer heter vägen Erik Jons backe. Vi ska också se till att vägskylten placeras väl synlig för alla och envar.

På bilden ser vi Erik Jonssons första affärslokal. Huset byggdes ursprungligen av Adam Engman under 1890- talet då vägen framför huset ännu hette Nya landsvägen. Tittar vi riktigt noga på bilden ser vi att skyltfönstret visa en stor samling klockor. Även skomakaren Åkerström hade lokal i huset liksom gulseleborna som hyrde ett rum som nyttjades som kyrkstuga under större helger.

Fotot är tagit av Erik Jonssons bror Peter Jonsson, Petter Knäpp omkring 1915.

/Ulla

1948 började hembygdsföreningens styrelse plantera perenna växter på hembygdsgården. Från länsträdgårdsmästaren hade man fått förslag på olika äldre sorter och de växter man tillsist enades om var blåklocka, brandlilja, löjtnanshjärtan, röd nejlikrot, besksöta och aftonviol.

En förutsättning för blomsterprakten var att mängder av matjord skyfflades upp på Kyrkbergets karga klippor. Den första planteringen lades vid Blomdahls torp, det hus som fungerade som vandrarhem åt besökande turister.

Därefter hägnades hela området in. Delar av hagen hämtades i Bölen och den sammanfogades med en nygjord hage.

På bilden ser vi en brandlilja, Lilium bulbiferum. Brandlilja hör ursprungligen hemma i Central- och Östeuropa. Den kan odlas i nästan hela landet och brukar ofta påträffas förvildad eller kvarstående i närheten av äldre bebyggelse. Brandliljan här ovan fotograferades på hembygdsgården sommaren 2010 och kanske är det en överlevare från 1948. Vem vet.

/Ulla